Vålnad

Brown_ladySer mig i spegeln,
jo jag ser mig själv.
Varför gör ingen annan det?
Är jag en vålnad?
Är jag ett spöke?
En orolig själ som finns i människors liv,
men som lätt går att driva ut.
En vålnad som man så lätt kan förkasta.
Jag ser mig tydligt där i spegeln,
men varför gör andra inte det?
När blev jag en vålnad?
När blev jag någon som man så lätt kunde fördriva bort?
När blev jag den som man kastade undan när annat som var roligare kom till?
När blev jag den som man kunde göra precis vad man ville med?
När blev jag den som man saknade all respekt för?
När blev jag den man saknar all form av mänsklig känsla för?
Ser mig i spegeln,
och tycker inte om det jag ser.
Människor pratar skit om mig.
Människor som inte känner mig.
Andra leker med mig,
och ignorerar mig när jag vädjar om respekt.
Så snabbt jag blir bortglömd.
Så snabbt livet går vidare.
Inte en känsla kan jag få,
och istället blir folk lyckliga när jag är borta ur deras liv.
Så som man blir lycklig när vålnaden försvunnit.
När blev jag den som fick bli allas bollplank?
När blev jag den som man gör vad man vill med?
När blev jag den som när man agerar som om man menar det,
ändå är falsk emot?
Han jag ser i spegeln har förlorat.
Dagen när jag blir en vålnad på riktigt,
ja då kommer jag vara älskad.
Exakt så som det alltid blir.
Vad jag önskar att någon älskat mig när jag levde.
Vad jag önskar att någon respekterade mig när jag fanns.
Vad jag önskar att någon hade funnits för mig.
Lämnar spegeln, och bilden av mig själv.
Spegeln är tom, liksom mitt liv är tomt.
Sätter mig vid datorn och skriver.
Skriver mina rader, och väntar.
Väntar på att få bli en vålnad
 

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *