Pojken gråter

Vaknar till av ett ryck. Klockan är 2.
Det blev visst bara 3 timmars sömn inatt.
Gråter när jag vaknar, och i mig gråter också pojken.
Han saknar sin morfar. Han saknar lekarna nere vid bäcken.
Han saknar de som han förlorat genom åren.
Han saknar oskulden i att vara barn.
Han saknar drömmarna som för ett barn är så stora.
Går upp och sätter mig i soffan.
Försöker lugna ner mig, men gråten vill inte upphöra.
Försöker slappna av, men medicinerna i mig får mig att bli skakig.
Har svårt att koncentrera mig, har svårt att styra tankarna rätt.
Pojken i mig blir allt mer ledsen, allt mer sårad av livet.
Han vågar inte drömma mer, han vågar inte hoppas mer.
Han längtar tills han slipper gråta,
och han längtar tills han slipper känna smärta.
Pojken i mig har gett upp.
Livet blev inte som han trodde.
Mörkret runt honom blir allt svartare,
mörkret i honom tar över allt mer

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *