Planer

soluppgång
Vandrar i Slottsskogen.
Ser på djuren, de bryr sig inte.
De får sin mat, de gnager lite på trädets bark, och de lever.
En påfågel vill ha uppmärksamhet, en gräsand letar efter sällskap.
Själv sitter jag och längtar.
Längtar tills det svarta i mitt bröst försvinner.
Längtar tills det mörka i min själ är borta.
Sätter mig ner, dricker mitt kaffe.
Gräsanden kommer fram till mig, frågar om jag har nåt att äta.
Han får min bulle. Sedan håller han mig sällskap där jag sitter.

Längtar tills det mörka försvinner.
Längtar tills det svarta är borta.

Vågar jag? Jag vet att jag vill, men vågar jag?
Förr var det på nätterna som avgrunden visade sig.
Nu är det allt mer hela tiden.

Sakta sjunker jag ner i det svarta.
Sakta försvinner jag.

Snart är bara evigheten kvar.
Snart är det bara minnen kvar.

Snart är det över.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *