Jag går dit jag hör hemma

dagbok1
 
 
Dagbok 10 februari 2013
 
 

Jag går in i mitt skal igen. In där jag hör hemma.
Bort från människor, och bort där jag inte stör någon. Där jag inte finns.
Bort in i ensamheten, dit ingen kommer åt mig.
Ingen saknar mig i alla fall,
ingen bryr sig i alla fall.
Vänner har jag inga,
vänner fick jag inga.
Nu stannar jag här,
i ensamhetens land.
Ensam har jag vandrat så länge,
ensam kommer jag få vandra.
Orkar inte längre slåss,
orkar inte längre engagera mig.
Orkar inte längre vara den jag är.
Nu är det dags att ta farväl,
bort in i skalet igen.
Bort från allt och alla.
Kryper ner i min säng nu,
mina sömntabletter börjar göra nytta.
Har inte sovit på 2 dygn.
Är så trött, och är så sliten.
Alla tror att jag mår bra nu,
alla tror att saker är bättre.
Det enda som är skillnad är att jag inte längre berättar,
tänker aldrig mer berätta om mitt liv.
Tänker aldrig mer visa vem jag är.
Det enda jag har kvar att vänta på är döden.
Gud vad jag längtar dit, men dit är det långt kvar.
Jag har ju år av ensamhet först att lida mig igenom.
Livet, en stig upplagd på helvetets eld
 

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *