Gott Nytt År

200236712-001
Det ösregnar i Göteborg i skrivande stund, klockan 18:30. Egentligen är vädret en ganska bra beskrivning av hur detta år varit för mig.
2012 kommer gå till historien som ett riktigt skitår i mitt liv. Det blev ett år med sorg, sjukdom och ångest. Fast året innehöll också mycket som jag kommer ta med mig med glädje. Nya vänner, nya bekantskaper och nya erfarenheter.
Två saker kommer jag minnas mer än något annat. Daniel är det första, och om honom har jag redan skrivit så mycket så jag stannar där, men han kommer jag minnas och ta med mig in i det nya året.
Det andra jag kommer ta med mig är att det nya året för mig också kommer bli en nystart. De senaste 4 månaderna har jag bittert fått erfara vilka som är ens vänner och inte, och till er som denna höst gjort allt ni kunnat för att undvika mig vill jag bara säga följande…
Jag hade behövt er,  mer än någonsin. Jag var knäckt, jag var ledsen och jag var förstörd. Jag har åkt mellan hem och psyk, mellan hopp och förtvivlan och mellan kaos och kärlek. Erat sätt att stötta har varit ignorans, bortvända ryggar och skitsnack. Vet ni….
Ni kan dra åt helvete. Ni som kallar er vänner har visat att ni inte är värda skiten under skorna man har när man trampat i hundskit, och er kommer jag inte ta med mig till nästa år. Ni får stanna, ni är lika döda för mig som Daniel, skillnaden är bara den att honom sörjer jag. Ni är inte värda att sörja.
I hela mitt liv har jag försökt vara den som finns till där. Den som försöker ställa upp dygnet runt på allt och alla. Nu hade jag behövt er, nu var det jag som var knäckt.
Jag kommer inte vara knäckt för alltid. Jag kommer resa mig igen, men då gör jag det utan er i mitt liv. För ni är ingenting att ha.
Chamilla mer än någon annan har så ofta, och i så många år, sagt till mig att jag måste börja engagera mig i mig själv. Att jag först måste hitta min styrka för att kunna orka med att dela med mig till andra. I år lärde jag mig hur rätt hon har. Hösten 2012 blev det uppenbart hur viktigt det var för mig att hitta min egen inre styrka och att ge fan i att lägga den på andra som inte förtjänar den.
Hösten 2012 fick jag veta vilka som var mina vänner. Många har ställt upp, och många har funnits där. Ni som gjort det, tack!
Tack för att ni funnits där, stöttat mig, tröstat mig, uppmuntrat mig, ifrågasatt mig, lyssnat på mig.
Tack för att jag för en gångs skull i mitt liv fått vara svag, och fått gråta och fått vara tröstlös.
Ni andra, ha ett gott 2013, 14, 15 och så vidare.
För ni kan dra åt helvete
Gott Nytt År!

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *