Beedag


 
 
Dagbok 4 november 2012
 
 

Det blir ett kort dagboksinlägg nu, och det beror mest på att jag inte orkar skriva så mycket.
Gjorde först ingenting igår förutom att städa lite. Eller jag städade faktiskt ganska rejält. Har varit lite si och så med sånt sedan den 12 sep. Har inte orkat göra något alls vilket bland annat mina stackars fiskar fått erfara. Nu har dom det rent också, och till och med sanden är tvättad. Måste väl få tillbaka någon form av liv igen känner jag. Sakta men säkert måste ju vardagen komma.
Det är samtidigt svårt en helg som denna. Jag loggade in på Facebook och senaste händelser visar bilder på Daniels grav och alla lyktor. Inget konstigt med det, men den där känslan i bröstet kommer alltid tillbaka då. Känslan av overklighet och sorg.
Igår kväll var det i alla fall bestämt att det skulle bli Bee. Jag, Jennie, Helen och Nadia möttes där för att sitta och snacka lite. Det var väldigt trevligt faktiskt. Så kul att kunna ses och inte bara tänka på de jobbiga. Att bara kunna slappna av, skämta och ja bara vara. Bee lyckades tyvärr göra Caesarsalladen jag beställde till något som knappt var ätbart, men annars var maten ok 😛 Senare på kvällen dök Simon upp.
Simon ”träffade” jag på Second life för tusen år sen, sedan dess har han funnits på min Skypelista men vi har aldrig pratat med varandra förrän nu de sista två veckorna. Igår möttes vi för första gången och det var en riktigt trevlig upplevelse. Så rar, och så söt så man vill gå fram och bita honom i kinden! Dessutom väldigt snäll och lite allmänt anti till människor på samma sätt som jag är. Vi pratade mycket och det fick mig att må ännu bättre. Bara känslan av att kunna känna sig normal utan ångest och tusen tankar under en stund är guld värt just nu kan jag säga. Så jag måste säga att jag är väldigt nöjd med kvällen. Jag somnade igår för första gången på länge utan att behöva ha den där starka känslan av ensamhet, och det tror jag inte jag behöver förklara hur bra det är.
Simon är en person jag vill träffa fler gånger. Alltid kul med nya bekantskaper!
Kramis till Simon!
Och till töserna med för den delen 🙂
Det har varit kul att träffa Nadia och Helen den här veckan. Det känns sakta som att det sorgliga som vi har gemensamt från början bytts ut mot något mer. Att man lär känna varandra utanför sorgen och att vi kommer hålla kvar kontakten. Det känns kul, för det är rara tjejer vi snackar om. Goa på alla sätt måste jag säga!
Nu ska jag ägna söndagen åt att städa färdigt tror jag. Lägenheten ser ut som fan!
 

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *