Kris, teater och lugn


 
 
Dagbok 30 september 2012
 
 

Nej, de funkade inte att sova igår heller. Trots mediciner som normalt skulle fått mig att sova en vecka så kunde inte kroppen slappna av. Istället fick jag en sådan fruktansvärd ångest och jag tror det slog alla tidigare rekord faktiskt.
Efter samtal med en underbar läkare kom man fram till att jag uppvisar något som ser ut som Posttraumatiskt stressyndrom även om det inte är det i grunden, men av någon anledning så verkar min hjärna just nu ha bestämt sig gör att gå igenom varje jävla sekund av mitt liv och den försöker hitta lösningar, svar och förklaringar på allt. Det är mer än vad min stackars hjärna orkar med kan jag bara tala om, och jag är fullständigt mentalt slut. Mitt i allt det slåss jag hela tiden med ett fruktansvärt dåligt samvete och det vet jag med bestämdhet att jag egentligen inte har någon anledning att ha.
Jag har funderat mycket på döden det sista, och dom tankarna har funnits sedan länge tillbaka. Jag har sakta men säkert sjunkit in i någon form av dödslängtan samtidigt som jag inte har, längre, några planer på att dö. Ändå vill jag inte leva, och där tror jag mitt problem är. Jag har tappat den där känslan för livet och det är väl den jag behöver hitta igen. Samtidigt har jag ingen känsla för döden heller, utan jag känner mig bara så jävla tom. Ingenting spelar någon roll mer. Allt snurrar på men jag står liksom exakt mitt i den platta som snurrar och det gör att jag själv står still. Jag står i mitten av en gigantisk LP skiva, men står liksom i hålet i mitten och där sker fan inte mycket.
Jag var på teater idag, eller show var det mer. 30 årsfesten med Galenskaparna/After Shave och den var helt jävla lysande. Det var så underbart befriande att få skratta och att under 3 1/2 timme få slippa tänka på all skit omkring en. Detta ledde naturligtvis till att jag sedan efteråt började tänka ännu mer igen. Jag funderade på mig, mitt liv, jobb, Daniel,   gamla händelser i livet och så vidare. Det jag kom fram till är att om jag ska överleva denna kris måste jag ändra mitt liv från grunden. För jag är inne i en jävla kris just nu. Det är inte bara lite deppighet. Det är inte bara sorg över Daniel utan det är allt på en gång, och det är som att alla demoner man har plus gamla saker nu fullständigt exploderar fram. Jag får hjälp, samtal och hela kittet är på gång, men samtidigt har jag den där rösten i mig som emellanåt säger till mig att det inte spelar någon roll längre, och det är väl den rösten jag behöver trycka bort.
Så här i efterhand inser jag allt mer att Daniels död fullständigt knäckte mig, men det handlar inte bara om honom utan det blev gränsen för hur mycket jag orkade med. Hans död knuffade mig över kanten så att säga, och sorgen efter honom blev lika mycket en sorg för precis allt annat också. Det gjorde i sin tur att sorgen jag bär efter han blir svårare för alla känslor sprutar åt alla håll just nu och jag har så jävla svårt att liksom styra upp saker och ting. För ett kontrollfreak som jag blir det då kaos i hjärnan.
Jo, jag är i en kris, för att inte säga den värsta kris jag varit i någonsin för jag känner mig faktiskt sjuk, psykiskt utmattad, psykiskt trött och psykiskt instabil. Jag är inte bra på att vara sjuk alls, och detta är rena plågan för jag vet samtidigt att ingenting av det jag går igenom nu kommer lösa sig på en kvart. Det är en lång uppförsbacke som väntar där framme, och jag har ju i ärlighetens namn stått framför den backen jävligt länge.
Det första som nu gäller är väl att försöka hitta en mening med att försöka bestiga den där backen, för än finns inte riktigt viljan där. Jag försöker se till det jag har, men vill emellanåt inte vakna mer och där är väl felet.
Nu ska jag i alla fall sova. Pillren jag fick nu verkar göra lite nytta för jag känner mig avslappnad i alla fall. Förhoppningsvis anser väl min kropp att den kan sova nu, för det har den inte gjort riktigt på fan vet hur länge. För dig som inte haft ångest någon gång så rekommenderar jag inte att testa. Lägg då till en fullständigt utsliten kropp och du har ett helvete, men men….
Jag får brottas med det helvetet i morgon. Nu ska jag sova.
Godnatt
 
 
 

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *