Att vara lite mindre snäll


 
Dagbok 30 juni 2012
 

Kära Dagbok
Idag var jag kanske lite mindre snäll.
Eller jag tog för mig lite av livet, och vet du att de kändes helt ok.
Fast snäll var jag, hoppas jag, men jag struntade i att tänka på ditten och datten och konsekvenserna hit och dit, och istället körde jag på bara, och det funkade faktiskt väldigt bra.
Gud va jag är trött på halvförhållanden och annat trams jag alltid hamnar i, och Gud va trött jag är på mig själv för att jag hela tiden låter mig analysera sönder saker till döds utan att det egentligen sker något resultat.
Vet du vad dagboken? Jag är och har varit så trött på att vara den Walle jag själv varit, och idag kändes det underbart att vara någon annan. Fast någon annan var jag inte, för jag tror att det är just den Walle som jag faktiskt är.
Jag var och fikade först med en kille och åkte jag hem till D för att käka middag med mer, och just det där mer mer blev liksom huvudrätten 😛 Bra va de i alla fall.
Var faktiskt längesen det kändes så bra med just sånt där. Han lyckas till och med få mig att glömma mitt egna dåliga självförtroende för en stund. Här behöver jag vare sig skämmas, höra en massa skit eller annat trams utan han behandlar mig med respekt. Något jag inte direkt är van vid, och något jag alltid trott jag inte behövt. Det behöver jag i massor inser jag nu.
Efter pratade vi en del, och vi är bägge överens om att det är bra som det är just nu, vilket känns ännu bättre. Känner jag mig själv nu rätt så är det väl nu jag kommer falla som en dåre, det gör jag alltid när det inte passar sig, men jag får väl stå emot. För något förhållande vill jag inte ha, det är jag för splittrad för och jag behöver lägga all kraft på mig själv för att klara av behandlingar och annat.
Jag hoppas faktiskt att D träffar någon som verkligen uppskattar honom för utan konkurrens är han en av de finaste killar jag träffat. Så snäll, så omtänksam och så bra helt enkelt. Jag är en idiot som inte fallit, men va fan, man vet aldrig vad tiden har för planer. Fast han är värd det bästa, och det bästa är jag inte……än
Det var skönt att inte vara den vanliga Walentine för en dag faktiskt, och jag tror att jag ska ha flera sådana här dagar. Inte bara för att träffa killar på utan på allt. Det finns ett stort jävla liv där ute och jag har varit värdelös på att ta lite av det. Istället har jag skickat omkring bitar av livet till andra och försent insåg jag att jag glömde av att leva själv. Det tänker jag ändra på nu.
Gud, normalt sett brukar jag gräva ner mig totalt under mina behandlingar, nu känner jag istället mig tvärtom. Jag SKA klara det här och jag SKA skaffa mig ett liv som jag trivs med, och ALLA!, och jag menar varenda jävel, som nobbat mig, som skrattat åt mig, som förnedrat mig ska få veta att Walentine is back, stronger then ever! För som jag skrivit innan så är det deras förlust inte min. Med tanke på de killar som passerat revy i mitt liv så är det ju inte direkt så att någon varit något direkt kap om man ska vara ärlig, även om de själva uppenbart tyckt det. Egentligen är de inget annat värda att att skratta åt, så det tror jag att jag ska göra från och med nu.
Hur och var vet jag inte, men jag vet en sak: Om ett halvår från idag kommer ingen känna igen mig längre, och en del kommer inte gilla den förändringen, men jag ska bli den Walentine jag vill vara och passar inte det dom andra så kan de suga mig röv och dra.
Det handlar inte bara om killar nu. I ärlighetens namn så äcklar mig gayvärlden allt mer, och den verkar mest bestå i människor som älskar sin egen spegelbild och jag tror inte det finns något som gör mig mer avtänd än sånt hyllande av sig själva. Nej, det handlar lika mycket om vänner och de som kallar sig vänner. Det ska handla om MIG nu i mitt liv. De jag bryr mig och känner för kommer alltid jag ha tid för, men resten kan som sagt suga min röv.
Nu ska jag se på film och sedan ska jag sova men först ska jag skypa med D 🙂
Yeah, life is good
 

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *