Ibland skiner ljuset

Dagbok 26 juni 2012
 
Jag hade en sådan där uppenbarelse inatt. En sådan där man får ibland och som dyker upp från ingenstans men som tar tag i en och verkligen rör om en. Uppenbarelsen sade till mig ”Vad i helvete håller du på med Walle!”
När den gett sig av gick jag upp och tog mig en cigg på balkongen. Det var underbart kallt och rått väder, och sen lade jag mig och sov bättre än på länge. Jag vaknade utvilad idag, och det tackade min hjärna mig för.
Helvete vilken känslostorm jag gått igenom den senaste tiden. Gång på gång har jag kastats mellan hopp och förtvivlan och ända ner till dödsriket. Jag har varit glad, skitglad, skitlessen, skitarg, skitbesviken och sårad. Sedan har allt börjat om igen men inatt nådde jag en gräns.
Jag måste sluta tillförlita mig på fel folk, och på folk som inte kan ge mig något. Jag måste lära mig att den väg jag valt att gå i livet kanske inte är den rätta, men det är min väg och ingen annan väg ska jag ta. Det handlar inte om att jag nu måste göra allt exakt som jag bestämt och att inte ändra på något, men det handlar om att jag måste sluta be om ursäkt för mig själv. Mitt liv är mitt liv och ingen annans. Det livet gör jag vad jag vill med, och skitsamma om allt inte kommer fungera.  Jag har ju inte varit nöjd med en endaste sak som mitt liv innehållit fram till idag, då får jag ändra på det just för att jag ska kunna gå den vägen som jag vill gå på.
Dessutom har jag förväntat mig att få stöd från håll där stöd inte kan ges utan att ha sett att stödet funnits där hela tiden mitt framför näsan på mig. Mina vänner, arbetskamrater och ja änglar, de har funnits där. Tröstat mig när jag brakat ihop, kramat mig när jag panikartat stått och snyftat i jobbets tvättstuga och de har ringt och kollat hur det är med mig. Dom har jag inte sett utan jag har varit så noga med att se det jag inte har och sedan deppat över det istället. Skärpning Walle!
Tro inte att jag nu springer omkring och är skitglad, det är jag inte. Jag känner mig fortfarande nere men jag har hopp. Jag orkar helt enkelt inte va depp mer, och jag orkar heller inte försöka tömma Kattegatt på vatten med en tesked. Nej, mitt liv ska handla om mig, och hur jag ska gå vidare.
Jag backade från mycket för några få dagar sen. Kände att jag bara ville va ifred och det behövde jag. Jag behövde samla mina tankar och det var nyttigt. Redan nu känner jag mig starkare och jag tänker jobba på att inte låta besvikelsen få så stor del i min vardag.  Ja det finns saker i mitt liv som är jobbiga, men nog fan ska jag klara av det!
Ja, jag har cancer och ja visst kommer behandlingen bli jobbig, men jag ska klara av det med! Denna gång är den ju inte ens så ”farlig”! Jag kommer inte be fel personer om stöd, utan jag ska be dom som visat sig vara vänner om stöd. Eller jag behöver inte ens be, de finns ju där utan att jag behöver fråga.
Jag kommer förlora en del på vägen, det vet jag. En del kommer inte tycka om min förändring men så är det alltid, men jag kan inte fortsätta leva mitt liv efter vad andra tycker och jag kan definitivt inte leva mitt liv bland människor som kränker mig för den jag är eller hur jag är. Då kan det kvitta.
Mitt självförtroende är i botten, och jag behöver ingenting som gör att det sänks ännu mer. Jag behöver saker och människor som gör att det stiger.
Allt det där nådde mig som en blixt inatt, och jag mår bättre idag. Jag har en lång resa framåt, och jag kommer finna mer dalar och mer besvikelser, men jag vill nå mina mål på livets väg. Jag vill bli en ny människa, men med det fina med mig med i bagaget. För jag har en del bra saker, och dom vill jag inte förlora.
Må de va hänt då att ingen verkar kunna tända på mig. Må de va hänt då att ingen faller för mig. Må de va hänt då att jag kanske aldrig kommer träffa en kille igen, nåt som jag just nu ändå inte vill. Eller det kommer jag visst göra när jag tänker efter, men först måste jag lära mig att ta lite av livet och lära mig att våga ge av mig själv.
Oavsett hur det går kommer jag i alla fall försöka så mycket jag kan att vara Walle, för Walle är faktiskt helt ok.

Bookmark the permalink.

2 Responses to Ibland skiner ljuset

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *