Att vara snäll

Dagbok 29 juni 2012
 

Jag är en person som alltid försökt vara snäll. Det kan gälla ungefär vad som helst, men har försökt att tänka med hjärtat, och inte så sällan är det också jag som känt att jag förlorat på min snällhet.
Emellanåt har jag här skrivit om att bli tagen för given, och ibland kanske det är lätt att bli det om man ställer upp för mycket. Sakta men säkert är det som att det kommer smygande att ”Walle finns där så jag behöver inte räkna med något annat”.
Idag gjorde jag ännu en sådan där snäll sak som andra bara skulle skitit i. Jag har fått kontakt med en ung kille, runt 17 år, som pinsamt uppenbart är gay och inte utkommen. När han sedan fick veta att jag var det började han snacka och frågade om vi kunde ta en fika.
Nu när man är, enligt vissa, en äldre man så drar man sig lite när folk under 20 vill ”ta en fika” men denna kille stod på sig och jag tänkte ”äh va fan”.
Fikan blev av och det var väl kul, och killen hade en miljard frågor. På 90 min hann jag höra hela hans livshistoria, som iofs inte tog så lång tid, och sedan fick jag svara på  frågor som rör ungefär allt inom HBTQ.
Det var också ganska pinsamt uppenbart att killen i sig var väldigt desperat på att försöka ta reda på mer om sin homosexuella läggning genom att helt enkelt leva ut den, och jag kände mig som måltavla.
Snäll som jag är förklarade jag att ”Du är jättesöt men”…. och lovade istället att det bara var att fråga ännu mer när han ville, och det ville han för jag han knappt komma hem innan SMS’en ramlade in.
Killen är väldigt söt, och kommer bli en riktig pudding, men ålderskillnaden är ju enorm och va fan, han är ju tonåring! Att han också är naiv till tusen gör ju inte saken bättre, och visst är det samtidigt bra att han har någon att fråga. Särskilt innan han slängs ut åt vilddjuren för dom kommer försöka slita honom i stycken (jag talar om gayfolket i stan)
Ändå kan jag inte låta bli att fundera lite på det där med om det egentligen är någon mening att vara snäll. Det jag inte gjorde idag kommer någon annan försöka göra inom kort, och killen kommer mer stor sannolikhet bli löjligt olyckligt kär och allt sånt där elände.
Tjänade jag på min goda sida idag, förutom att jag fick svara på frågor som ”Gör det ont” och ”Hur är det att vakna upp med en kille bredvid sig” etc, frågor jag kunde levt utan om vi så säger.
Hade andra varit likadana? Nej, de hade de inte. I deras värld hade denna fika varit inkörsporten till något mer än så, och jag säger egentligen ingenting om det. Det är upp till dom och han, men frågan kvarstår om jag själv verkligen borde vara så snäll. Fan, alla knullar ju med alla, varför ska jag vara nån jävla ängel för?
Jag tänker tillbaka på mitt liv och ser allt oftare hur samma sorts minnesbilder kommer upp. Just hur jag blir världens bästa kille,världens snällaste kille, världens mest underbara superduper fantastiska människa, men ligga med mig gör man fan inte. Nej, knullar gör man med de snygga, och sen ringer man Walle och gråter när den snygga visade sig ha fått fin kropp, kuk men ingen hjärna.
Så dagens möte blev ännu en i raden av återkommande påminnelser om att det är dags att förändra sin attityd till sig själv och andra. Sen behöver jag inte börja med det genom att sätta på förvirrade unga killar, men en förändring behövs. För jag är faktiskt jävligt less på att va snäll. Vårt samhälle bygger på egoism, och är man inte ego mår man ju dåligt, och varför ska jag må dåligt för? Varför ska inte jag låta mig ta lite av livet för.
Nej vet ni vad, det är dags att ta lite för sig, och jag vet precis hur….

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *