Snart är året slut

Dagbok 18 december 2011


Ännu en helg avverkad, och den har varit extremt skön.
Har inte gjort många knop alls men det har varit behövligt. Min rygg har varit inne i en krisperiod och jag behövde verkligen vila.
Trots att jag gått som ringaren i Notre Dame så har jag bara varit hemma 4 timmar från jobbet. Även om jag egentligen inte förstår varför jag envisas med att gå dit när jag knappt kan gå.

Så denna helg har jag ägnat åt mys, lite skrivande och filmtittande.
Egentligen försöker jag bara att inte bry mig om något just nu. När ett år börjar ta slut drabbas jag alltid av något som borde kunna ses som depression. Jag funderar på hur året varit, och vad som skett och inte skett.
I mitt fall blir det oftast sånt som inte skett. Allt det man tänkt göra men som man inte gjort, och alla planer man inte lyckats genomföra.

2011 blir ett sådant år också, även om allt inte varit skit. Jag har ju faktiskt kommit en bit på vägen när det gäller skrivandet, och jag lyckades också ta modet till mig att bryta med de som jag inte ansåg höra hemma i mitt liv. Även om det från alla håll falskt försäkrades om att, visst bryr vi oss, så vet jag att jag inte kommer prata med dom människorna mer. Jag gjorde det ju knappt när jag ”skulle” göra det.

Hur framtiden kommer bli vet jag inte. Jag känner en enorm kampglädje nu, större än på flera år faktiskt. Jag vill bråka med kommunen, och jag vill kämpa för att en gång för alla visa vilken jävla skit Göteborgs stad är. Muteborg som den kallas numer, och det med all rätta. För det är så mycket ruttet här.
Mina nya chefer som dök upp under sommaren har gett mig ny kraft faktiskt. En känsla av omtänksamhet och förståelse har börjat prägla ledningen på mitt arbete. Innan var det iskallt och dött, så det är en stor skillnad. Frågan jag undrar är om det kanske är för sent, men det får vi se.

Mitt liv utanför jobbet då? Hur kommer det att bli?
Ja där har jag ingen aning. Ibland känner jag att jag vill sticka bara. Fly bort och inte se tillbaka mer. Bort till ett nytt land, nya vänner och nya människor. Ett land där ingen känner mig och där jag kan börja om på nytt. För jag behöver det, jag behöver börja om.
Det är så mycket spöken i min garderob. Spöken som inte vill släppa taget, och jag börjar tröttna på dom. De drar mig neråt och låter mig inte utvecklas längre, och kanske är det just det som fått mig att må så dåligt de senaste åren. Just att jag står kvar på samma ställe.
Kanske är det just det som 2012 ska stå för, utvecklande.

Nu är det snart en ny arbetsvecka. Själv jobbar jag hela julhelgen vilket är förbannat tråkigt. Fast så är det i den här branschen. Önskar jag kunde tagit ledigt för mammas skull, vem vet hur långt….
Men men, jag får åka upp efter julen istället.
Nyår ska jag fira med Henke. Vi ska äta julbord då har vi bestämt. Det blir ju inget sånt under julen så vi sparar på det tills en vecka senare.

Tråkiga är att hade jag inte firat den med han så hade jag inte firat den med någon annan heller.

Jag är en väldigt ensam människa. Självvalt, men ändå ensam. Fast jag är hellre ensam så här, än ensam med ”vänner” som ändå inte bryr sig.

Ja, jag vill att 2012 ska bli annorlunda, jävligt mycket annorlunda

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *