Dagens smärta

Trodde inte att det gick att få ondare i foten än jag haft de senaste 6 åren men jag har haft fel.
De senaste dagarna har varit helt förjävliga och det blir bara värre och värre.
Samtidigt har jag slutat med värktabletter för magen min klarar det inte just nu.
Inatt ville jag dö bara jag slapp ha ont, men jag vaknade och hade ännu mera ont.
Värsta jag varit med om tror jag, och det blir inte bättre av att man har ett jobb där man hela tiden måste gå, gå och gå 🙁

Dagens Optimering

Göteborg inför Optimerad bemanning i rasande fart.
Politikerna har än en gång gått i tjänstemännens ledband och utan att ta reda på fakta har man suttit halvt hjärndöda och sagt Ja till något man inte förstår sig på.
Föraktet man känner för de styrande i Göteborg gör att man tappar tron på demokrati, men det visar att en sak är klar:
Du behöver läsa tre år för att bli undersköterska, men vilken idiot som helst får bli politiker som sedan bestämmer hur undersköterskan ska jobba.
 

Dagens Suck

…Ger jag alla dom som skickar alla dessa förbannade bilder på Facebook med lidande barn på.
Ja! Det är synd om barnen men blir dom friskare och får dom sina operationer för att 20 000 andra sitter och tänker ”nääää va synd”
Agera för fan istället, men det orkar ni väl inte? Att stödja en organisation som Rädda Barnen är väl omöjligt va?
Facebook är på väg att bli det dåliga samvetets gödselhög
Patetiskt!

Recension: Les Misérables in Concert, Blueray


Musikalvärlden är en hård branch. Det kostar miljoner och åter miljoner att sätta upp en föreställning, och de kräver allt mer tekniska lösningar, effekter och annat för att locka publiken. Det är inte sällan det slutar i ekonomiska förluster för produktionsbolagen, och även om musikalen går i flera år behöver det inte betyda att musikalen gör någon stor vinst.
I London finns det två mycket speciella undantag, den ena är Phantom of the opera som har gått oavbrutet sedan 1986, och den andra är Les Misérables.
Victor Hugo släppte romanen som på svenska fick namnet Samhällets Olycksbarn, 1862. Det hade tagit honom 20 år att skriva berättelsen om Jean Valjean och hans öden. Romanen har filmatiserats ett otal gånger genom åren men det är som musikal berättelsen idag är känd för alla, även de som inte öppnat en bok i hela sitt liv. Många är också dom låtar från musikalen man hört men inte vetat att det är just i denna musikal de har sitt hem.
Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil skrev Les Misérables som hade sin ursprungliga premiär 1980 i Paris. 1982 började producenten Cameron Mackintosh arbeta med en översättning och 1985 hade så musikalen premiär i London. Då hade nästan allt omarbetats och det är också denna version som idag är den enda som används, med vissa små skillnader beroende på var och hur den spelas.  Mottagandet från recensenterna var ganska svalt från början men publiken älskade historien och musiken och en klassiker var född.
Sedan dess har Les Misérables spelats över 10 000 gånger i London, och den har också satts upp i ett otal länder, inkl Sverige. Musikalen har en enormt trogen publik och verkar hela tiden finna en ny.
Därför var det kanske inte så konstigt att Cameron Mackintosh bestämde sig för att fira musikalens 25 år jubileum med en hejdundrande fest.
 Den 3 oktober brakade så konserten lös i jättelika The O2. Mackintosh hade själv valt ut vilka som skulle få sjunga de olika rollerna och kanske är detta den starkaste uppsättning som gjorts när det gäller denna musikal. Även om detta är en konsert mer än en föreställning så finns känslorna där, både vemodet, sorgen och emellanåt också skratten. Att då enbart ha en mikrofon framför sig kräver att de som framför stycket kan agera, och det kan de flesta riktigt bra. Aldrig har väl t.ex ”I dreamed a dream” varit så sorgsen.
Det är en helt fantastisk konsert vi får se. Man har inte sparat  på något. Totalt medverker över 300 artister och orkestermedlemmar och det blir emellanåt så fantastiskt bra så man bara önskar att man var där när det spelades in. Tur är då att hela produktionen också tänkt på kamerorna så allt är väldigt snyggt filmat. Det växlas ofta mellan det gigantiska i O2 och det personliga. Les Miserables är ju en musikal som ofta spelar på just känslor, och man har verkligen lyckats få med det.
Alla dom låtar som vi alla känner till är naturligtvis med och vissa framförs bättre än andra. Bäst i alla kategorier är Alfie Boe som här spelar Jean Valjean. När han sjunger ”Bring him home” blir det så starkt och bra så man tappar andan. Även Ramin Karimloo är med och spelar här Enjolras, och gör sitt jobb lika bra som vanligt. Den enda man egentligen stör sig på är flickidolen Nick Jonas som spelar Marius. Nick sjunger inte dåligt men har ett enda ansiktsuttryck genom hela föreställningen och står hela tiden med knutna nävar. Det blir efter ett tag ganska löjligt.
Hela Konserten avslutas med en final som inte går av för hackor. In på scen kommer ungefär alla som varit medverkande till att Les Miserables blivit den succé den är, och när orginaluppsättningen från 1985 dyker upp slutar publiken aldrig att jubla.
Les Misérables 25th Anniversary Concert är en fin hyllning till en av de mest spelade musikalerna i historien. Det är en mycket pampig föreställning där man inte sparat på något, och tycker man om musiken normalt i denna musikal kommer man älska den här versionen. Att höra 300 personer samtidigt sjunga ”Do you hear the people sing” är mäktigt, hur mäktigt som helst
Betyg 4 av 5