En ny vecka

Dagbok 6 november 2011
Söndagen är snart slut och dags att gå och sova. Har haft en mycket lugnt helg där jag inte gjort många knop, men det var å andra sidan exakt det jag behövde.
Jobbet har varit tufft de senaste veckorna. Många av personalen har varit sjuka och samtidigt har man haft annat att fixa och dona med. Tack Gode Gud att man har några som man litar på där, men dom är inte många. Inte i det huset.
Jag har fått ett erbjudande om ett vikariat i en annan stadsdel och jag funderar på att ta det. Det är ett år det gäller och kanske skulle det vara skönt. Största frågan jag ställer mig är bara om kroppen min kommer orka, för det är ett tungt jobb med mycket lyft. Jag ska prata med min chef i morgon så får vi se vad som sägs.
Att något behövs göras i huset jag är i nu, den saken är i alla fall klar. Jag är så satans trött på en del som arbetar där så jag spyr åt det hela.
Önskar ibland att jag bara kunde bli lika mesig som alla andra är, men sådan är jag ju inte. Blir jag tillräckligt förbannad exploderar jag, och även om jag inte slåss med händerna är jag bra på att förgöra i alla fall.
Samtidigt, vad är det att förgöra?….
Det vore skönt att göra något annat ett tag, samtidigt vill jag helst göra något helt nytt. Kontorsarbete skulle passa mig tycker jag. Min fot skulle säkert anse det samma.
Längtar till London, men det är så enormt lång tid kvar dit, men Gud vad jag längtar! Tänk att man ska få se fantomen igen!!! Det trodde jag inte. Gudarna ska veta att jag slitit hund för detta så jag är banne mig värd en liten tripp till the land of afternoon tea. Just det ja! Afternoon Tea!, bara det kommer göra resan värd sitt pris 🙂
Nej, nu ska jag mysa med Henke lite innan det är dags att sova. Lång vecka igen och nästa helg ska man jobba. Första gången sedan augusti man ska plågas där på lördag och söndag, fy fan rent ut sagt.
Ägnade en stund idag åt Google maps och ”besökte” min gamla stuga i Fotskäl. Gick in i Street view och såg mig omkring och blev med ens depp. Känslan av totalt misslyckad liv kom över mig igen.
Där hade jag drömmar och förhoppningar, men istället blev det…
Ingenting
Absolut ingenting

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *