Recension: The Phantom of the opera, film

Det pratades i många år om att det skulle bli film på musikalen The Phantom of the opera. Sedan när musikaler blev lite småhett på film igen väntade vi alla bara på att det äntligen skulle ske, och 2004 så kom den till slut.
Miljoner människor hade redan då sett historien om den vanställde fantomen som blir förälskad i den unga Christine och som lär henne sjunga som en ängel. Samtidigt är Christine förälskad i den vackra, och rika, Raul och triangeldramat är ett faktum.
Lägg man sedan till en galen operadiva, två hysteriska operadirektörer och fallande takkronor så har man allt man behöver för en riktig musikal.
Ändå lyckats regissören Joel Schumacher misslyckas med nästan allt när han sätter sig i registolen för denna film är ett rent fiasko och är ett hån mot musikalen.
En sak som kan vara bra när man gör en film som utspelas på en opera och som är en musikal med operaliknande inslag i är ju att hitta några som kan sjunga. Detta har man helt och hållet förbisett vid castingen av denna film. Istället har man letat efter söta, snygga och lite sexiga skådisar istället.
Om vi tar fantomen själv här så spelas han av Gerard Butler. Denna man är säkert bra på att spela men sjunga kan han inte, och det blir denna film drabbad av. Hela idén med The Phantom är att fantomen ska vara en kraftfull man, full med hat för att samhället vänt honom ryggen på grund av hans utseende. I denna film är han mer en liten småbutter person som inte kan ta en ton utan att det vänder sig i magen på en. Om den fanns en Oscar att vinna för sämsta rollplacering borde Butler fått den 2 år i rad. Butler sjunger så dåligt så man börjar fundera på vad på Fantomen som är mest hemskt, utseendet eller sångrösten.
Den fagra Christine spelas av Emmy Rossum som är jättefin på alla sätt men hon ler nästan hela tiden och ser oskyldig ut, ja när hon inte ska se sorgsen ut och då påminner hon mest om Bambi, och även om hon inte sjunger fult så sjunger hon inte som Christine. Sedan ska vi kanske nämna Patrick Wilson som spelar Raul. Han går mest omkring och trånar efter Christine och ser ut som att han kom direkt från en gayklubb.
Den enda som tillför filmen lite kvalité är Miranda Richardson som spelar La Charlotta. Hon är som gjord för att spela hysterisk och överdriven och hon gör det med en stor portion humor, vilket är tacksamt med tanke på filmens övriga skådespelare.

The Phantom of the opera är däremot en vansinnigt snygg film. Allt krut har lagts ner på kostymer och det visuella, och där har man lyckats väldigt bra. Klippen i scenerna är emellanåt mästerliga och filmen är väldigt vacker, men det räcker inte på länga vägar för att väga upp mot allt elände som denna filmen innehåller.
För sedan kommer vi in på musiken som Herr Andrew Lloyd Webber av någon anledning tonat ner. Borta är det där riktigt pampiga och kvar är något halvdant score som inte alls ger någon fantomen känsla. Att man fått ändra några saker säger jag ingenting om. Självklart behövs det när en historia ska flyttas från scen till film, men här där man inte haft teaterns begränsningar så har man istället valt att tona ner iställer för upp, och det är för mig helt obegripligt. Jag kan förstå det under sångpartierna då ingen av skådespelarna kan sjunga som man ska kunna i den här historien men i resten?
Ja, jag är inget fan av denna film alls, utan den är en stor besvikelse. Framför allt för att filmen så totalt misslyckas med att vara en musikal. Detta ihop med torra skådespelarinsatser gör att man inte bryr sig ett skit om Christine ska välja Fantomen eller Raul, man önskar henne bara lite så där ”Lycka till” på samma sätt man gör med någon man inte direkt bryr sig om. Att man sedan försökt göra fantomen ”ful men ändå inte” när han tar av sig masken är nära på helgerån. The Phantom ska se hemsk ut, det är liksom hela meningen. Nu har har han bara lite sår på ena kinden, och ser mer ut som en kille med kraftig akne.
Det är bara tragiskt att man inte försökte göra världens genom tidernas största musikal bättre på film, för detta är bara skräp. När jag själv sjunger The music of the night bättre än fantomen, ja då är något väldigt galet
Betyg: 2 av 5

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *