Recension: Phantom of the opera at the Albert Hall, Direkt på Bio Roy

Det är i år 25 år sedan musikalernas musikal för första gången såg dagens ljus i London. Sedan dess har The Phantom of the Opera setts av över 130 miljoner människor världen över.
Jag tillhör dom som redan när jag hörde skivan första gången smälte totalt för denna ganska tunna historia men som ändå innehåller allt det en musikal ska innehålla och lite till.
Historien om den olyckliga och vanställda fantomen som blir hiskeligt förälskad i Christine verkar gå hem hos dom flesta, även dom som normalt inte gillar musikaler och opera.
En del av den succén ska läggas på den helt otroliga föreställning som The Phantom är tekniskt sett. För här snackar vi eld, rök, kristallkronor som faller ner, människor som försvinner etc etc. Allt är som en enda lång specialeffekt för att sammanfatta det hela. Även historien i sig är lätt att bli förtjust i. Stark kärlek där kärleken redan från början är dömt att gå under. Sånt går hem hos oss alla.
Jag som haft den stora glädjen att genom åren fått höra The Phantom på svenska, engelska, tyska och danska blev riktigt glad när jag läste av en slump att man nu skulle fira Fantomen genom att sätta upp den på gigantiska Royal Albert Hall i en specialuppsättning.  Allt skulle vara större, mäktigare och ännu mer fantastiskt. För oss som inte kunde ta oss till Albert Hall erbjöd man att sända ut den Live till Digitala Biografer runt hela världen, så det fanns ju inget val. Jag var tvungen att besöka en!

När de första bilderna kom ut från hur scenbygget på Albert Hall skulle se ut var det nära att man började dräggla för det såg, som ni ser, helt fantastiskt ut. Detta skulle tyvärr grusas när man sedan såg det färdiga resultatet, men vi börjar musiken. För här finns det verkligen ingenting att klaga på.

Skådespelarna är alla extremt duktiga, och Ramin Karimloo i rollen som The Phantom är helt lysande. Detsamma gäller Sierra Boggess som spelar Christine. Bägge har spelat mot varandra innan och spelade också samma roller i uppföljaren Love Never Dies och det märks. För de har ett enormt bra samspel mellan varandra. Karimloo lyckas också att göra sin fantom både skrämmande och mjuk. Ja det är helt fantastist!  Detta gäller för alla i ensemblen. Man märker att producenterna verkligen velat ha det bästa som finns. Detta gäller även orkestern. Allt låter underbart och musiken i The Phantom kommer verkligen till sin rätt.

Det som då går att klaga på är scenografin för den upplevde jag som väldigt tråkig.

Om man sitter på plats kan jag tänka mig att upplevelsen är en annan, men sitter man och ser allt på en skärm blir det väldigt naket, och med tanke på att denna föreställning snart kommer på DVD/Blueray så anser jag att man inte tänkt till helt och hållet när man planerade det här.

För väldigt mycket av denna jubileumsföreställning visas på skärmar av alla de slag. Det är gigantiska bildskärmar och det är lite mindre. Faktum är att det är väldigt lite ”normal” scenografi och detta är också den största skillnaden mellan orginalet och detta. Fantomen byter scener väldigt ofta och här har man helt enkelt löst det genom lite rök och så en annan bakgrund, och att ha en The Phantom of the opera UTAN en kristallkrona som faller ner är ju nästan helgerån.  Så här måste jag säga att jag är besviken. Att man inte kunde bygga om hela Royal Albert Hall är förståeligt, men lite mer krut kunde gott läggas på miljöerna. För det är ju det som får denna musikal att sticka ut.

Föreställningen avslutas med att efter applåder så dyker Andrew Loyd Webber upp tillsammans med producenter, gamla fantomer och, Peter Jöback!

Peter ska ju spela fantomen nästa år och dyker upp och sjunger en väldigt fin The music of the night tillsammans med alla andra som spelat fantomen. Kul avslutning och fin hyllning av sig själva 🙂

Ska man sammanfatta föreställningen så blir det 3 av 5, och då på grund av den lite tråkiga uppsättningen. Hade man varit på plats är jag säker på att intrycket varit ett annat, för detta är inte TV-vänligt alls anser jag. Vill man bara se The Phantom för musiken går det knappt få mycket bättre än denna, men helheten drar tyvärr ner betyget avsevärt.

Föreställningen släpps i december 2011 på DVD och Blueray

Betyg 3 av 5

Tagged . Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *