Du har väl gått med i Walentines.com's facebook sida?

Om du inte gjort det tycker jag verkligen du ska fråga dig varför.
Som medlem på den sidan kan du vinna en ny Volvo varje månad och vi lottar dessutom ut en resa till….
Ok, du kan inte vinna något, men du visar att du gillar sidan, och med tanke på denna sidas antal läsare mot hur många som är medlem på sidan så borde fler gå med tycker jag.
Så gå med du också! Du gör mig glad, och jag är säker på att du kommer bli en aning lyckligare själv 🙂


Kris(t)demokraterna tar nya tag

Det är kris i KD. Partiet vägrar växar och siffrorna pekar åt andra hållet i stället. Jag själv kan inte direkt säga att jag sörjer detta, snarare tvärtom. Jag ser fram emot den dagen då Kristdemokraterna åker ur riksdagen. Det måste ändå finnas en gräns för hur mycket hatpartier en riksdag kan ha.
Idag i dessa ”Sverigedemokraterna tider” så tror jag det kan vara på sin plats att påminna om att samma förtryck som SD idag vill bedriva gentemot invandrare har KD sedan länge gjort till sin sak när det gäller HBTQ rättigheter. På samma sätt som SD verkar se människor av utländsk härkomst som mindre värda har KD gjort vad de kunnat för att göra livet så jobbigt som möjligt för de människor med annan sexuell läggning än Alf Svensson.
På ett sätt kan jag respektera SD mer än KD, för SD försöker i alla fall inte gömma undan att de helt enkelt inte tycker om invandrare. KD däremot har alltid försökt framställa sin iver att göra mitt liv så jävligt som möjligt med en ursäkt om att ”Vi är inte emot men…” Sedan har partiet oftast lagt fram ett helt idiotisk förslag som ingen människa förutom dom själva tyckt om. Kom ihåg att vi talar om ett parti som röstade emot att homosexuella skulle innefattas av lagen om Hets mot Folkgrupp. Anledningen var att man var orolig lagen skulle inskränka religions- och yttrandefriheten. Med andra ord: Kristdemokraterna har inga problem att du sprider hat om homosexuella om du gör det och nämner Gud samtidigt, fråga Åke Green.
KD har alltid röstat emot allt som har med förbättringar för HBTQ personer att göra. Oavsett vad det rört sig om har partiet envist visat att de inte alls är ett socialt parti. För KD är kärnfamiljen det enda som funkar, det är mamma, pappa barn, och skilj dig helst inte längre. När inget annat funkar har partiet kommit dragandes på ett barn eller en pensionär.
Mycket av detta kommer från den mörka tid då Alf Svensson ledde partiet. Jag har alltid och kommer alltid se honom som en mörkerman när det gäller svensk politik, för han talade om kärlek men spred samtidigt grunden till förakt. För det är det som KD aldrig förstått. Deras politik drog till sig de värsta avarterna inom kristendomen, och även utanför. Det var och är bakom KD som ”kristna” personer som Ulf Ekman stod. Det är KD som helst de som skriver och läser Världen Idag väljer etc. Böghhatandet fick en stark röst i Kristdemokraterna och man hoppades att det skulle tonas ner när Alf Svensson lämnade över, men så blev det inte.
Göran Hägglund har utåt visat en mindre homofientlig attityd, men visst har den funnits där. Samtidigt har ju detta blivit partiets stora problem, för tonar man ner sina så kallade kristna värderingar så finns det ju egentligen ingen anledning för Kristdemokraterna att finnas, och partiet sjunker så sakta.
Men nu börjar det gamla KD visa sig igen, och främst i leden går Alf Svenssons kompis och mannen som gjort det till sin grej att hejda det moderna samhället: Mats Odell. Han har meddelat att han vill bli partiets nya ledare och lyckas han bli det kommer Kristdemokraterna att hoppa 20 år tillbaka i tiden igen.
Mats Odell har bland annat klagat på att det saknats tydliga mål för KD. Jag slår vad om att en del av Odells mål för sitt KD kommer bli att partiet tar upp homofrågan på agendan igen. Redan nu gör ju partiet vad de kan för att hindra transpersoners rättigheter genom att förhala beslut och utredningar, och sådant kommer vi inte få se mindre av med Odell vid rodret, och under tiden som detta sker lider människor enormt och tar stor skada av att Sverige leker med deras kön, känslor och identitet.
Mats Odell har under hela sin politiska karriär varit nästan manisk i sin kamp att försämra villkorer för HBTQ personer. Emellanåt verkar han inte kunna diskutera någonting utan att bögar nämns. Ett bra exempel på det är hans debattartikel i SVD den 20 september som jag tror ska handla om boken ”Happy Happy” men där halva texten handlar om homoäktenskap istället. Det är så Odell jobbar, och alltid har jobbat.
För vad är det Odell står för? Han säger sig vara djupt religiös och denna tro har han bland annat visat genom pingströrelsen. En rörelse som också dom har en del på sitt samvete. Den församling som Odell tillhör har också märkliga samarbeten med organisationen Genesis, en rörelse som argumenterar för en kreationistisk skapelsesyn.
Mats Odell har alltid mer påmint mig om  Amerikanska tv-pastorer och jag vill inte se en sådan i en svensk regering längre. KD’s styrelse vet att om de inte ska ramla ur riksdagen måste de se till att få tillbaka sina kärnväljare, och många av de som är KD’s familj är också mörkermännen inom Kristendomen. Mats Odell skulle bli perfekt för dom om det är den vägen partiet väljer att ta.
Så Sverige går tillbaka några steg om Mats Odell tar över rodret för KD, men jag lovar dig Mats att du kommer inte få det lätt. Kampen är inte över, och du kommer bli varse om att skriker du i 10 decibel skriker vi andra i 50.
/Walentine

Dagens ordval

Aftonbladet gör en ny serie om krisens USA och kallar den ”Amerika på dekis”
Otroligt löjligt och respektlöst val av titel måste man säga. Det blir som om att det är roligt eller bara underhållande att USA är i kris. Framförallt blir det respektlöst mot de som krisen faktiskt drabbar. Fast det skiter ju Aftonbladet i.

Grattis Fantomen!

Idag för exakt 25 år sedan hade musikalen The Phantom of the Opera premiär på Her majesty’s theater i London. Musikalen blev omedelbart en stor succé och har sedan dess spelats över 10 000 gånger.
Dessutom har över 130 000 000 människor sett musikalen världen över och The Phantom är idag världens genom tidernas mest lönsamma underhållning.
Så ett varmt Grattis säger vi alla till Fantomen, Christine, den mesiga Rauol och resten av alla på Parisoperan.
Må ni spelas i 25 år till, dock med lite lägre biljettpriser 🙂

Dags att joina RFSL?

Läser på RFSL Göteborgs facebook sida att dom har som mål att bli 500 medlemmar innan årskiftet…
500??!!!!
För fan bögar, lebbar, bin, och transar och varför inte också ni hetero! Har ni så jävla dålig attityd till er själva så att inte fler kan stötta den organisation som faktiskt kämpat för att du ska kunna gifta dig, adoptera etc etc.
Ni får ursäkta men svenska HBTQ världen är fanimej en stor skam, och jag skäms

Välkommen till "nya" walentine.com

Kände att jag ville göra om min sida lite, mest för att det gamla temat som var väldigt snyggt, innehöll en massa buggar och inte riktigt klarade av wordpress alla nya funktioner. Så efter en webflytt som fick det mesta att braka ihop och efter femtioelva tester och försök så föll jag för detta tema.
För er som kanske inte märker, eller bryr er, så är detta tema mer en tidningslook över sig, och en del kommer säkert tycka att detta är rörigare, men det bjuder jag på 🙂
I översta högra spalten kommer i alla fall de senaste inläggen att hamna. I slidern på vänstra sidan kommer de inlägg upp som jag anser att jag vill skylta lite mer om hamna.
Sedan är resten av sidan uppdelad i olika kategorier. Du kan också, om du vill, söka efter inlägg, eller använda menyn under loggan och från den sedan gå vidare.
Det finns lite kvar att jobba med, översättningar och annat men det kommer!
Hoppas du gillar det här!
/Walle

Dagens El

Nyheterna skriver om att det råder elbrist i Södra Sverige, detta på grund av att 6 reaktorer står stilla just nu.
Har vi inte hört detta innan? Hör vi inte detta varje jävla år, men gör vi något åt det?
Nej vi låter svin som Vattenfall och Forum göra som de vill. Vi låter dom höja sina priser och behandla oss som skit. Vi blir lite irriterande men sedan glömmer vi, men Vattenfall glömmer inte. De lär sig att de kan göra så här, för Svensken orkar inte i längden bry sig. Protesterna går fort över igen, för när sommaren kommer har vi glömt att vi var förbannade några månader tidigare.
Svensken har ju för mycket att göra för att orka engagera sig.
Fanns det ett pris på de värsta svinen inom svensk företagsverksamhet skulle elbolagen vinna år efter år.
Det är förjävligt.

Recension: The Phantom of the opera, film

Det pratades i många år om att det skulle bli film på musikalen The Phantom of the opera. Sedan när musikaler blev lite småhett på film igen väntade vi alla bara på att det äntligen skulle ske, och 2004 så kom den till slut.
Miljoner människor hade redan då sett historien om den vanställde fantomen som blir förälskad i den unga Christine och som lär henne sjunga som en ängel. Samtidigt är Christine förälskad i den vackra, och rika, Raul och triangeldramat är ett faktum.
Lägg man sedan till en galen operadiva, två hysteriska operadirektörer och fallande takkronor så har man allt man behöver för en riktig musikal.
Ändå lyckats regissören Joel Schumacher misslyckas med nästan allt när han sätter sig i registolen för denna film är ett rent fiasko och är ett hån mot musikalen.
En sak som kan vara bra när man gör en film som utspelas på en opera och som är en musikal med operaliknande inslag i är ju att hitta några som kan sjunga. Detta har man helt och hållet förbisett vid castingen av denna film. Istället har man letat efter söta, snygga och lite sexiga skådisar istället.
Om vi tar fantomen själv här så spelas han av Gerard Butler. Denna man är säkert bra på att spela men sjunga kan han inte, och det blir denna film drabbad av. Hela idén med The Phantom är att fantomen ska vara en kraftfull man, full med hat för att samhället vänt honom ryggen på grund av hans utseende. I denna film är han mer en liten småbutter person som inte kan ta en ton utan att det vänder sig i magen på en. Om den fanns en Oscar att vinna för sämsta rollplacering borde Butler fått den 2 år i rad. Butler sjunger så dåligt så man börjar fundera på vad på Fantomen som är mest hemskt, utseendet eller sångrösten.
Den fagra Christine spelas av Emmy Rossum som är jättefin på alla sätt men hon ler nästan hela tiden och ser oskyldig ut, ja när hon inte ska se sorgsen ut och då påminner hon mest om Bambi, och även om hon inte sjunger fult så sjunger hon inte som Christine. Sedan ska vi kanske nämna Patrick Wilson som spelar Raul. Han går mest omkring och trånar efter Christine och ser ut som att han kom direkt från en gayklubb.
Den enda som tillför filmen lite kvalité är Miranda Richardson som spelar La Charlotta. Hon är som gjord för att spela hysterisk och överdriven och hon gör det med en stor portion humor, vilket är tacksamt med tanke på filmens övriga skådespelare.

The Phantom of the opera är däremot en vansinnigt snygg film. Allt krut har lagts ner på kostymer och det visuella, och där har man lyckats väldigt bra. Klippen i scenerna är emellanåt mästerliga och filmen är väldigt vacker, men det räcker inte på länga vägar för att väga upp mot allt elände som denna filmen innehåller.
För sedan kommer vi in på musiken som Herr Andrew Lloyd Webber av någon anledning tonat ner. Borta är det där riktigt pampiga och kvar är något halvdant score som inte alls ger någon fantomen känsla. Att man fått ändra några saker säger jag ingenting om. Självklart behövs det när en historia ska flyttas från scen till film, men här där man inte haft teaterns begränsningar så har man istället valt att tona ner iställer för upp, och det är för mig helt obegripligt. Jag kan förstå det under sångpartierna då ingen av skådespelarna kan sjunga som man ska kunna i den här historien men i resten?
Ja, jag är inget fan av denna film alls, utan den är en stor besvikelse. Framför allt för att filmen så totalt misslyckas med att vara en musikal. Detta ihop med torra skådespelarinsatser gör att man inte bryr sig ett skit om Christine ska välja Fantomen eller Raul, man önskar henne bara lite så där ”Lycka till” på samma sätt man gör med någon man inte direkt bryr sig om. Att man sedan försökt göra fantomen ”ful men ändå inte” när han tar av sig masken är nära på helgerån. The Phantom ska se hemsk ut, det är liksom hela meningen. Nu har har han bara lite sår på ena kinden, och ser mer ut som en kille med kraftig akne.
Det är bara tragiskt att man inte försökte göra världens genom tidernas största musikal bättre på film, för detta är bara skräp. När jag själv sjunger The music of the night bättre än fantomen, ja då är något väldigt galet
Betyg: 2 av 5

Recension: Phantom of the opera at the Albert Hall, Direkt på Bio Roy

Det är i år 25 år sedan musikalernas musikal för första gången såg dagens ljus i London. Sedan dess har The Phantom of the Opera setts av över 130 miljoner människor världen över.
Jag tillhör dom som redan när jag hörde skivan första gången smälte totalt för denna ganska tunna historia men som ändå innehåller allt det en musikal ska innehålla och lite till.
Historien om den olyckliga och vanställda fantomen som blir hiskeligt förälskad i Christine verkar gå hem hos dom flesta, även dom som normalt inte gillar musikaler och opera.
En del av den succén ska läggas på den helt otroliga föreställning som The Phantom är tekniskt sett. För här snackar vi eld, rök, kristallkronor som faller ner, människor som försvinner etc etc. Allt är som en enda lång specialeffekt för att sammanfatta det hela. Även historien i sig är lätt att bli förtjust i. Stark kärlek där kärleken redan från början är dömt att gå under. Sånt går hem hos oss alla.
Jag som haft den stora glädjen att genom åren fått höra The Phantom på svenska, engelska, tyska och danska blev riktigt glad när jag läste av en slump att man nu skulle fira Fantomen genom att sätta upp den på gigantiska Royal Albert Hall i en specialuppsättning.  Allt skulle vara större, mäktigare och ännu mer fantastiskt. För oss som inte kunde ta oss till Albert Hall erbjöd man att sända ut den Live till Digitala Biografer runt hela världen, så det fanns ju inget val. Jag var tvungen att besöka en!

När de första bilderna kom ut från hur scenbygget på Albert Hall skulle se ut var det nära att man började dräggla för det såg, som ni ser, helt fantastiskt ut. Detta skulle tyvärr grusas när man sedan såg det färdiga resultatet, men vi börjar musiken. För här finns det verkligen ingenting att klaga på.

Skådespelarna är alla extremt duktiga, och Ramin Karimloo i rollen som The Phantom är helt lysande. Detsamma gäller Sierra Boggess som spelar Christine. Bägge har spelat mot varandra innan och spelade också samma roller i uppföljaren Love Never Dies och det märks. För de har ett enormt bra samspel mellan varandra. Karimloo lyckas också att göra sin fantom både skrämmande och mjuk. Ja det är helt fantastist!  Detta gäller för alla i ensemblen. Man märker att producenterna verkligen velat ha det bästa som finns. Detta gäller även orkestern. Allt låter underbart och musiken i The Phantom kommer verkligen till sin rätt.

Det som då går att klaga på är scenografin för den upplevde jag som väldigt tråkig.

Om man sitter på plats kan jag tänka mig att upplevelsen är en annan, men sitter man och ser allt på en skärm blir det väldigt naket, och med tanke på att denna föreställning snart kommer på DVD/Blueray så anser jag att man inte tänkt till helt och hållet när man planerade det här.

För väldigt mycket av denna jubileumsföreställning visas på skärmar av alla de slag. Det är gigantiska bildskärmar och det är lite mindre. Faktum är att det är väldigt lite ”normal” scenografi och detta är också den största skillnaden mellan orginalet och detta. Fantomen byter scener väldigt ofta och här har man helt enkelt löst det genom lite rök och så en annan bakgrund, och att ha en The Phantom of the opera UTAN en kristallkrona som faller ner är ju nästan helgerån.  Så här måste jag säga att jag är besviken. Att man inte kunde bygga om hela Royal Albert Hall är förståeligt, men lite mer krut kunde gott läggas på miljöerna. För det är ju det som får denna musikal att sticka ut.

Föreställningen avslutas med att efter applåder så dyker Andrew Loyd Webber upp tillsammans med producenter, gamla fantomer och, Peter Jöback!

Peter ska ju spela fantomen nästa år och dyker upp och sjunger en väldigt fin The music of the night tillsammans med alla andra som spelat fantomen. Kul avslutning och fin hyllning av sig själva 🙂

Ska man sammanfatta föreställningen så blir det 3 av 5, och då på grund av den lite tråkiga uppsättningen. Hade man varit på plats är jag säker på att intrycket varit ett annat, för detta är inte TV-vänligt alls anser jag. Vill man bara se The Phantom för musiken går det knappt få mycket bättre än denna, men helheten drar tyvärr ner betyget avsevärt.

Föreställningen släpps i december 2011 på DVD och Blueray

Betyg 3 av 5