Jag ser ljuset, jag ser ljuset!

Dagbok 4 september 2011

Kära dagbok!
Tror inte jag inlett ett enda inlägg så här, men nån gång ska ju vara den första.
Det har hänt mycket, väldigt mycket. Vet knappt vart jag ska börja.
Jag har ju emellanåt skrivit att jag känt att jag stått vid en klippa just nu och vill hoppa. Inte för att skada mig utan mer för att jag vill gå framåt. Jag tror jag tagit det där steget ut nu, och det känns fantastiskt bra.
Snart fyller mitt bloggande/skrivande på nätet tio år, och under hela denna tid har allt genomsyrats av samma sak. Att jag inte är nöjd. Jag har varit missnöjd med mig själv, vänner, jobb, livet och allt annat. Äntligen känner jag att om jag inte löst allt så har jag i alla fall börjat nysta lite i det.
Jobbsituationen har förändrats radikalt. Jag har tagit beslutet att komma därifrån, och har testat annat. Det jag testat har inte varit bra, men jag kan vänta för nu vet jag att jag kommer komma därifrån, och bara den känslan får en att stå ut. Just känslan av att ”Jag är på väg”, den kan rädda en många gånger.
Sedan ska det tilläggas att vi fått en ny ledning på jobbet, och vi har fått en chef som faktiskt kommer fungera. Tyvärr är jag redan bränd känner jag, men om det återkommer jag en annan dag.
En annan av mina ständigt återkommande depressionstillfällen har varit mitt utseende. Min fixering vid hur jag ser ut har ständigt fått mig att se värre ut. Nu har jag fått de klarsked jag väntat på från mina läkare. Jag kan BANTA!, och det tänker jag göra, eller har redan startat. När jag säger banta så menar jag inte ”gå ner 20 kilo tills söndag”, utan gå ner normalt i vikt. Sakta går det, men det går, och det är just det som är huvudsaken.
Jag har äntligen lärt mig att inte lägga ribban så högt så att jag inte orkar ta mig över den. Jag lägger den hellre långt ner så jag lätt kan skutta över den och sen skutta över den igen.
Mycket av detta har en person hjälp mig med. En person som visat att jag faktiskt duger till. Hans kommentar var ”Gör va du vill men lova att inte skaffa en frisyr som Justin Bieber”, och det räckte. Något förhållande är det inte, och kommer inte bli, men ändå fick jag mig en välbehövlig skjuts framåt på den väg som kallas livet (shit va djupt det blev :D)
För det har också varit lite av min grej. Att snöa in mig på personer som inte är värda att lägga energi på. Att sedan låta mitt eget dåliga självförtroende  spegla av sig, och på det sättet göra det ännu sämre. Sakta men säkert börjar jag lära mig att ”Jag är värd något”. Även där är det långt till mål men som sagt, det rör på sig!
Jag har meddelat Henke att jag kommer flytta. De här charaderna vi lever i måste få ett slut. Jag vill ha ett liv igen! Jag vill en dag kunna känna att jag älskar någon, och känna mig älskad. Det gör jag inte här. Henke har sitt liv, sin musik, sina konserter, sina vänner och det vi har gemensamt är så enormt lite numer. Det sorgliga är att jag vet att den dagen då jag flyttar kommer vi inte ha någon kontakt alls längre, men då får det vara så. Jag måste få börja leva igen! Jag älskar Henke, mer än någon annan person på denna jord, men det var han och inte jag som ville ha det så här, och nu har vi haft det så här alldeles för länge. Han lever sitt liv, gör exakt vad han vill, medan jag inte gjort det.
Alla runt om oss tror att Henke får rubba på sitt liv hela tiden, men så har det aldrig varit. Från dag ett har det handlat om Henke Henke Henke, om hur han vill ha det, eller inte ha det. Jag må höras mest, men makten har legat hos honom. Inte på något sätt på elakt vis, men det är hur han velat ha sitt liv som styrt mitt liv och det måste bli ett slut med det nu. Jag har redan tittat på 3 lägenheter, och fler kommer det bli. Jag sätter mig hellre i en liten etta men känner att ”detta är mitt”, än att leva i ständig oro över hur länge man kommer ha kvar sitt hem. Jag har satt en deadline, når jag inte målet med egen lägenhet innan det flyttar jag tillbaka till Borås. Så är det, och så kommer det bli.
Ja, jag ser ljuset. Jag inser när jag läser igenom vad jag skrivit nu att det låter väldigt mycket och väldigt intensivt, men det är det inte. Jag tar små steg, och de stegen får mig att känna mig bra. Jag kommer inte bli smal tills i morgon, inte tills nästa vecka heller. Men varje hekto är en vinst.
Snygg lär jag aldrig bli, men jag ska försöka se till att inte bli fulare i alla fall. För visst fan finns det någon där ute att krama om lite. Att gossa med framför TV’n. Att mysa med innan man somnar. Att laga frukost till på morgonen.
Egentligen är jag ju den perfekta killen för fan! Jag älskar att laga mat, pyssla, städa och ta hand om! Killar va fan väntar ni på!
Jag vägrar tro att gayvärlden är som QX och Gretas. Jag vägrar tro att jag är den ende kille kvar på den här planeten som suger kuk och som inte vill ha enbart fotomodeller omkring sig. Jag vägrar tro att alla blivit så jävla ytliga!
Samtidigt skiter jag i killar just nu, jag har det jag har och de räcker gott. Just nu är det JAG det handlar om. JAG JAG JAG JAG och ingen annan. Jag har till och med lärt mig säga nej på jobbet till mer arbetsuppgifter! Bara de ni 🙂
Jo ljuset finns där framme, jag ser de!
Idag var jag på trädgårdsföreningen och ställde mig under ett par träd. Solen sken så underbart så det blev nästan lite religiöst. Se på bilden jag tog då så ser ni…..Ljuset finns där
Nattis alla
Älskar er!
/Walle
 

 

Bookmark the permalink.

2 Responses to Jag ser ljuset, jag ser ljuset!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *