Recension: Påklädaren, Göteborgs Stadsteater


Att få gå på teater och se Sven Wollter och Tomas von Brömssen på samma scen är en stor upplevelse. Två fantastiska skådespelare som inte spelat ihop sedan Mannen på Mallorca har hittat hem igen, och Påklädaren är en pjäs som man kan tro är specialskriven för de bägge herrarna.
Handlingen utspelas på den engelska landsbygden i ett teatersällskap där stjärnan drabbas av totalt sammanbrott strax innan föreställningen de ska spela samma kväll, Kung Lear, ska starta. Wollter spelar Sir John som tappat tron på allt, samtidigt som hans ständige följeslagare och påklädare Norman gör allt vad han kan för att föreställningen ska komma igång.  Allt detta sker under brinnande krig och ständiga hot om flyganfall.
Det blir en rolig, sorglig och gripande stund tillsammans med Wollter och Brömmsen. Ja det finns andra skådespelare på scenen men detta är en pjäs där dessa två herrar fullständigt äger varenda sekund, även när de inte är på scen. Deras samspel är fullständigt lysande, och man älskar dom innerligt redan efter några minuter. Sven Wollter passar fantastiskt bra in som den knäckta Sir John som vill göra upp med sitt liv och som frågar sig om teaterlivet gett hans liv någon mening.  Brömssens Norman som blir och är Sir Johns klippa och stöd är både rolig och rapp, men emellanåt visar han sin trötthet och bitterhet samtidigt som han är beroende av Sir John.
Pjäsen blir också lika mycket en kärleksförklaring till teatern och till publiken och kärleken är ömsesidig. Från första scenen där Sir John sakta går över scenen i något som ser ut som ett ärevarv är publiken i salongen fast. Påklädaren låter dig också se hur det kan gå till bakom en scen innan, under och efter en föreställning. Den enkla men otroligt effektiva scenografin gör att du ena stunden sitter bakom scenen och i nästa stund framför.
Det finns ju andra skådespelare på scenen och ska man nämna två så måste det först bli Marie Delleskog som spelar Sir Johns bittra fru och Carina Boberg som spelar en ännu mer bitter inspicient. Tyvärr visar resten av ensemblen inte upp några direkta storartade skådespelaregenskaper, och ibland blir det tyvärr på gränsen till dåligt så här är det tur att det inte sker så ofta.

Göteborg Stadsteater startar säsongen på bästa sätt när Påklädaren nu gör  succé. För detta är verkligen teater när den är som bäst och regissören Eva Bergman har ännu en gång visat att hon är en stor regissör som verkligen kan det där med att visa känslor utan att det blir så enormt överdrivet. Det finns ett stort hjärta i framförandet och det är en styrka att kunna få folk att skratta i allt det bittra. Man känner dessutom att Brömssen och Wollter trivs i varandras sällskap och när pjäsen är slut har man varit med om något stort i teaterväg.
Så jag tycker att alla ska ta chansen och gå och så Påklädaren. Ska man bara se en pjäs i år ska det bli denna.
Betyg 4 av 5

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *