När monstren omkring oss slår till

Det är så lätt att tro att ondskan inte finns omkring oss, och det är så lätt att ständigt blunda för att det som sker där inte kommer att ske här. Därför blir det lika svårt varje gång någon händer, och nu har det hänt igen Denna gång skedde det i Norge. Detta vårt grannland som inte gör mycket väsen av sig. Detta land dit svenskar åker och jobbar. Dom som har oljan som vi är så avundsjuka på och dom som kan åka skidor så jäkla bra. Landet med en natur som får alla att svimma av lycka. I det landet exploderade ondskan klockan 15:26 fredagen den 22 juli, och där visade sig ondskan i sin allra värsta skepnad när en man senare började gå omkring och skjuta på barn och ungdomar.

Är det ett monster på bilden ovan? Ja, svarar de flesta idag. Denna man är antagligen detta jordklots mest hatade människa just nu. Han heter Anders Behring Breiviks och media säger att han har planerat och arbetat länge för att göra det som ingen kan förstå meningen med.
Vem och vad planterar ett sådant hat i en människa? Vem och vad gör att det i slutändan kan bli ett sådant helvete för så många människor?
Det är för enkelt att skylla på högerextrema och det är för enkelt att skylla på politik. Det finns något annat bakom och detta är vi alla ansvariga för. För visst är det väl vi själva som skapat den värld där sådan här ondska kan födas och frodas i? Är Andreas ett barn av en tid då det är och var ok att hata?
Den frågan ställer jag mig idag.
Jag kommer ihåg Backabranden 1998. Då var vi många, väldigt många, som bad om att det inte skulle vara högerextrema som tänt på. Vi var rädda för att ett krig i så fall skulle bryta ut. Det visade sig att det istället var några invandrarungdomar själva som genom idioti och fullständigt korkat beteende tände på. 63 ungdomar dog den natten på grund av att man ”ville skrämmas lite”, och i all sorg, ilska och förtvivlan var vi många som trots allt kände att det hade varit värre om det varit högerextrema krafter bakom.
Fredagen den 22 juli 2011 bad man att det inte skulle vara islamister som sprängde Oslo i bitar. Jag kommer ihåg kvinnan på NRK som verkade ha bestämt sig för att det VAR islamister som låg bakom långt innan något pekade åt någon riktning.
Det var inte islamister som låg bakom utan det var en man som inte kan se mer nordisk ut. Det var en man som hatade vad hans land gjort när det gäller muslimer.
Det går mycket rykten på nätet just nu och i skrivande stund ska en orsak till händelserna vara att Norge godkänt Palestina som stat. Stämmer det frågar man sig vem som lärt Anders att kunna hata något så oerhört så att han anser att ungdomar och barn ska dö.
Världen blev mörkare den 11 sep 2001, och jag tror att det som skedde i fredags är en del av priset vi får betala för att västvärlden bestämde sig för att skaffa sig en ny fiende. När amerikanska presidenter står i talarstolen och pratar om att ”We shall hunt them down” och CNN’n löp skriker ”AMERICA UNDER ATTACK” så påverkar det också personer.
Många av oss fördömde attentaten den 11 sep, men vi kunde också se mellan raderna på mycket av det som presidenterna pratade om och vi kallade det för skitsnack och vi suckade när nyhetskanalerna i USA försökte göra allt till att USA inte var något annat än offer. Vi förstod snabbt varför planet som kraschade mot Pentagon knappt nämndes efter ett tag och varför man använde World Trade Center som huvudmål. Vi förstod att det vedervärdiga som skedde den 11 september var en krigshandling gentemot USA och vi avskydde den.
Andra avskydde den också men när USA och sedan nation efter nation började agera som att alla var potentiella terrorister blev dessa rädda och de började hata och till slut exploderade hatet och skapade monster. Vår jakt på fienden skapade fiender som blev fiender mot oss själva. För till slut fanns det så mycket fiender så ingen kunde längre hålla reda på vilka som var goda och vilka som var onda. När Göteborg skulle få en ny moské menade en del att nu kommer terroristerna. Folk som heter fel byter namn, för annars stoppas dom i tullen etc etc etc. Världen låste sina gränser samtidigt som alla som inte var som man ”skulle vara” misstänktes för att vara något ont.
Jag försöker inte försvara Anders Behring Breiviks utan jag försöker bara förstå. Jag försöker förstå och lära mig hur man ska agera i framtiden för att flera sådana här djävulska dagar inte ska behöver drabba något land. Jag försöker förstå hur man i framtiden ska kunna lösa konflikter utan våld och jag försöker förstå hur man ska kunna våga skicka sina barn på läger utan att riskera att de aldrig kommer hem igen.
Kanske är det dags för en mer rättvis nyhetsförmedling. Kanske ska inte Rapport, som dom gjorde idag klockan 22:25, meddela att ”explosioner har skett i Libyen där ledaren kanske finns”, utan att tänka på att där det sprängdes då fanns det kanske också barn. Kanske sitter det nu en kvinna med sitt döda barn i famnen och skriker ut sin förtvivlan i Libyen. Kanske är det så att det just nu över hela världen sitter människor och skriker ut sin vanmakt över de döda, på samma sätt som våra grannar i Norge gör det. Kanske kanske kanske hade aldrig ett monster vid namn Anders Behring Breiviks skapats om han inte hela tiden fått kastat i ansiktet vem som är fiende och vem som är god. Kanske hade han då aldrig fått idén om att han behövde döda sina egna för att visa sina avsky.
Rainfelt kallade idag händelserna i Norge för ”fega”. Vi älskar att kalla ondskan för feg, men det räcker inte. Det är fegt att kalla ondskan feg och sedan stanna där. Vår statsminister liksom alla andra måste ställa sig frågan, ”Vad är det som gått så fel?”.
Så låt det bli vårt arv av denna helg. Låt oss hitta en väg där vi slipper fler Anders Behring Breiviks, eller där vi slipper fler explosioner i Libyen eller andra länder. Låt oss hedra barnen som inte längre finns med att förändra vår syn på varandra och på sådant som vi kanske inte alltid förstår. Kanske ska vi öppna ögonen och se efter hur de runt om oss mår, och kanske kan vi alla bidra till att förändra saker till det bättre.
På det sättet hedrar vi de omkomna den 22 juli 2011, och på det sättet hedrar vi alla som dött i våld under alla tider.
För de som dog i Oslo och de som dog i Utøya ska vi minnas som människor som förändrade världen. Vi ska minnas dom och händelserna som starten på något nytt. Låt oss nu säga: Aldrig mera ett Utøya.
Aldrig mera låter vi världen skapa monster omkring oss. Aldrig mer kommer vi titta på när djävulen och ondskan tar över. Tillsammans klarar vi det.
Och till er, i skrivande stund 92, som avled i Norge denna helg: Ni kommer aldrig glömmas
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
Intressant.se

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *