Tal inför tyst minut

Idag hade vi samling med boende från hela huset med tanke på den tysta minut som skulle ske klockan 12. Jag fick först för mig att hitta nån dikt men hittade ingen som jag tyckte passade förutom en kort en som jag avslutade med. Så jag skrev ihop några rader själv istället idag på förmiddagen på jobbet. De är väl inte direkt något konstnärligt fantastiskt men de gamla verkade beröda av det i alla fall…

När det onda och det meningslösa slår till med full kraft kan allt kännas så tomt och mörkt och meningslöst. Man frågar sig varför, och man ser förtvivlat på TV vad ondska ibland kan ställa till med.
Händelserna i Norge har skakat om oss och vi är många som fällt tårar dessa dagar över det fruktansvärda som hänt.
Först sprängs en bomb som omedelbart förvandlar en stad till ett helvete. Sedan sker det som kanske chockar oss ännu mer. Barn och ungdomar, människor som inte ens fått börja sitt liv, blir nedskjutna av en man så enormt fylld av hat och med ett sinne mörkare än någon annan. Norge blir en land i chock. Där är det tusentals som i sin förtvivlan nu inser att de förlorat en son eller en dotter, en familjemedlem, en vän och kamrat.
Alla dessa ungdomar som ville göra världen bättre och därför engagerat sig politiskt. Alla dessa som nu är döda.
Idag sörjer vi, och det kommer vi göra i morgon också, och låt oss sörja tillsammans. Att vara ensam med sin sorg är det värsta som finns, och här kan vi dela den med andra. Låt oss prata om det som hänt, och låt sorgen ha sin gång. För gemenskap är det allra viktigaste när sorgen är så tät och så mörk. Då är vänner och bekanta det viktigaste man har.
Ni som sitter här idag, ni har tillsammans med så många andra byggt upp våra länder. Det är med erat arbete vi idag stolt kan säga att vi här i Norden har en av världens vackraste demokratier. Mannen i Norge försökte i fredags förstöra det, men han kommer aldrig att lyckas.
Idag håller vi en tyst minut för de som dog i fredagen den 22 juli. Vi håller en tyst minut för att visa vår respekt och vårt stöd och vi enas i en gemenskap. För med gemenskap kommer styrka och med den styrkan kan vi tillsammans säga att det som skedde i fredags aldrig mera får ske igen.
Jag avslutar med några vackra rader av Siv Andersson:
När dagen är tung
och livet känns kallt
är det svårt att se
en mening med allt.
Så ensamt det är
att bära en sorg.
Men bördan kan lätta
med andras försorg.
För tankar kan värma
och ord göra gott.
En blick kan berätta
att någon förstått…
Så känn att du har
ett stöd här i mig.
För det ska du veta:
Jag tänker på dig.

Bookmark the permalink.

One Response to Tal inför tyst minut

  1. Anitha Astermann says:

    Stor varm klem

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *