Jävla nätter…

Dagbok 7 mars 2011
 
Jag orkar egentligen inte skriva dagbok men klockan är mycket och jag kan inte sova så varför inte få ner lite känslor på några rader för att se om jag somnar bättre sen.
Om några timmar är det jobb igen, och som vanligt har man den där känslan av ångest i magen. En känsla som blir allt starkare ju längre tiden går. Vilka kommer vara sjuka den här veckan? Hur många gånger ska vi jobba underbemannat de närmaste dagarna? Vilka ska bli sura på vilka och vilka fler arbetsuppgifter kommer arbetsgivaren att lägga på oss efter löftet att inga fler arbetsuppgifter skulle läggas på oss pöbel.
Jag sökte jobb förra veckan men fick det inte, men jag söker fler. Fast det är synd, för jag gillar ju de gamla, men tiden med Göteborg får vara över nu. Jag orkar inte ens vara förbannad längre, bara uppgiven och trött.
Är faktiskt ofta trött numer, för trött. Sover mest hela tiden tycker jag men är lika trött för det. Känner igen tröttheten för jag har haft den innan. Det är tröttheten som kommer när någonting växer….
Nej, orkar inte tänka på den skiten nu. Har nog som det är tycker jag.
Ännu en helg över, ännu en helg när ingen hört av sig. Undra när Robban ringer, han skulle höra av sig för vi skulle se klart Riket. Visst ja! Det var ju i november 2009, men han ringer säkert när som helst…
Är bitter och trött. Märker att Henke ser det också. Jag stänger liksom av mig och finns inte. Ligger mest i sängen och sover med Zuzzi, hon min bäste och antagligen ende vän. Hon älskar mig, men bara hon.
Saknar min mamma just nu, även om hon finns några mil bort så…..saknar hur det var, hur hon var. Saknar tiden som liten. Saknar Chamilla, någon att prata med, någon att bry sig om. Någon som bryr sig om mig.
Allt är liksom borta nu, allt. Kvar finns ångesten att gå till ett arbete där förnedring tillhör vardagen. Ett arbete där de kvaliteer som vår Herre gav mig aldrig får användas.
Inser att jag inte heller själv ger mig några chanser. Att jag redan levt, och att livet redan är förbi.
Henke var ute i fredags och kom hem tidigt. Själv gjorde jag inget som vanligt. Efter att han kom hem satt vi och pratade en stund i köket innan han gick in och lyssnade på musik. En stund senare gick han och lade sig och pussade mig godnatt innan. Jag älskar honom, men den tiden är förbi
Det är en sådan vacker himmel inatt. Stjärnor överallt som lyser. Jag vill till dom, till stjärnorna. Bort från allt som finns. Bort till något oändligt som inte gör mig illa. Bort till något ljust, till något där jag inte behöver vara jag.
Jag vill till himlen
Hur länge ska man behöva vänta på döden?
 

Bookmark the permalink.

2 Responses to Jävla nätter…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *