Nattliga funderingar

Dagbok 10 januari 2010

Så sitter man här igen, några timmar innan man ska till arbetet och som vanligt kan man inte sova. Funderar och tänker, även om jag gör det för det mesta fast nätter som denna blir det mer och intensivare.
Jag hade ett samtal med mig själv idag. Jag ställde mig framför spegeln i badrummet och pratade med mig själv om just livet och framtiden.
Jag ställde mig frågan om hur jag vill ha mitt liv, och om jag är beredd på att genomföra allt det jag pratat om. Vill jag se mig själv i en plats i ett liv som jag inte själv kanske kommer känna igen med en gång?
Svaret på frågorna blev ja.
Jag ställde mig också frågan om jag behövde nikotin och svaret blev JA! Så klart jag behöver det där, men det gör jag inte alls.
Jag är av naturen emot sluta röka kurser och annat. Jag tror på att ska man genomföra en sådan förändring så måste det komma ifrån en själv. En sak däremot har jag läst som faktiskt fick mig att tänka till. Det var en text som handlade om nikotinbehov och om hur enkelt det faktiskt är att komma ifrån det. Han som skrivit det menade att Nikotin inte är en drog som sitter i speciellt längre. Som exempel skulle man i så fall behöva gå upp på natten och ta sig ett bloss. Istället är det rökaren själv som får för sig att han eller hon behöver skiten.
Alltså handlar det om att finna andra saker att tänka på, och att inte rikta in sig på att det är just nikotinet som man behöver. Man ska inte gömma sig bakom plåster, tuggummin och annat som egentligen bara förlänger lidandet. Hellre ta tjuren vid hornen och bara sluta, sen får det väl vara jobbigt ett tag då. Jag har tänkt mycket på den där texten, om hur lätt den försöker göra det men också hur lätt det faktiskt är.
Det var nyttigt att se sig i spegeln idag. Normalt använder jag inte speglar för då måste jag ju se på mig själv men idag gjorde jag det länge, grundligt och framför allt SÅG jag mig.
Jag såg vem jag var: En man/kille/pojk som är väldigt vilsen i livet. En människa som inte riktigt vet vad han ska göra eller vad han ska ta sig till. En människa med många sår inombords som ofta gör sig påminda men också sår som kan läka om jag ger mig den på det. Jag såg en människa med en enda dröm men som av olika anledningar inte kommit någonstans men som sakta men säkert börjar ta tag i det.
Om ett år från nu kommer mitt liv se väldigt annorlunda ut, det vet jag. Hur vet jag inte, men inte mycket kommer vara sig likt, och det känns bra faktiskt. Det känns skönt att kunna känna det, att veta att livet kommer ta ett språng. Sedan är det mindre viktigt åt vilket håll.
Det enda jag vet är att det språnget kommer jag ta ensam, många och mycket i mitt liv kommer jag lämna därhän. Det är liksom dags för det nu.

Bookmark the permalink.

One Response to Nattliga funderingar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *