Drömmar

Dagbok 25 november 2010¨

Sitter här och dricker kaffe och ser klockan närma sig avfärd mot jobbet. Ska jobba natt igen, vilket är kul. Jobbar med underbara människor på natten och har skitkul under de timmar man är där. Sånt uppskattas massor.
Drabbades av en bakslag idag, ett internt bakslag. Fick den där känslan som ibland kommer över mig när jag tänker på mitt liv. Jag tänker på drömmar man haft. Drömmar om sin framtid och sin nutid. De drömmar som handlar om vad man ville göra i sitt liv. De drömmar som aldrig slog in.
Jag blir frustrerad ibland, och rädd. Mest rädd för att jag inte längre vågar tro på att det finns någonting framåt. Att det är så här man kommer vara till den dagen man dör. Det är jag rädd för.
Kommer jag fortsätta få leva mitt liv med smärta? Denna förbannade smärta i fötter och ben som bara blir värre.
Hur länge kommer jag kunna jobba? Än så länge kan jag röra mig ganska obehindrat men så fort jag gör någonting utöver det vanliga är det som om kroppen lägger av totalt. Jag blir stel, och smärtan när jag varje gång reser mig är obeskrivlig.
Min vana trogen försöker jag hålla alla borta. På jobbet ser folk ibland att jag har ont när jag går i trappor och grimaserar för smärtan är så tung, men jag skämtar bort det och resultatet blir att, ”Walle har väl lite ont”.
Jag vet att andra är hemma från jobbet med mindre smärta än jag har, ändå går jag dit. För vad ska jag göra hemma? Jag skulle bli galen av att sitta hemma och tycka synd om mig själv. Så jag jobbar, och jag tror jag gör någon nytta när jag är där.
Sen kommer det här mörkret över mig ibland och då kommer påminnelsen om drömmarna. De drömmar man hade som aldrig blev något.
Ingen familj, inga barn, inget bra jobb, inget….., ingen……
Ingenting

Bookmark the permalink.

2 Responses to Drömmar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *