Våldtäkt

Jag var ute igår, på en krog här i Göteborg, och på den krogen vid 1-tiden på natten hände något. En ung tjej fick sitt liv förstört. En ung tjej som gått ut med sina kamrater för att ha kul och för att under några timmar få slippa vardagen. Den unga tjejen blev våldtagen. Inne på en skiten toalett blev hon förnedrad på det allra vidrigaste sätt.
Jag stod utanför när tjejen kom springandes och sen slängde sig på marken. Hennes vänner satte sig bredvid henne, och försökte trösta. Hon skrek och hon skakade. Jag kommer ihåg att ingen av oss först förstod vad som hänt och vi var några som sade, ”Det är så synd att se när någon är ledsen”.
Strax efter kom den ena vakten ut med en kille. Killen såg helt lugn och och vakten ställde honom vid en vägg och sade till honom att stå där. Ingen av dom rörde sig sen. Tjejens ena kompis kom fram till mig och frågade om jag hade eld. Hon såg skärrad, men försökte självklart för sin väns skull hålla masken. Fortfarande förstod jag inte vad som hänt. Sen hörde jag, och jag vände mig om i samma stund och såg på mannen som vakten kommit ut med. Jag såg in i hans ögon, och de var helt döda. Kanske var det droger. Kanske alkohol. Kanske är han bara ett svin, men han visade ingenting.
Polisen kom och ställde sig framför mannen. Då kom tjejens vän fram igen, och tårarna rann nu på henne. Hon gick mot poliserna och jag hörde henne säga ”Ditt svin”. Vakten kom fram och var vänlig mot henne och sade att det skulle ordna sig, polisen var ju här nu.
Samtidigt började flickan skaka och skrika, chocken i henne började bli värre och värre. Jag själv kunde inte släppa min blick från mannen, som fortfarande var helt lugn. Det blev till slut en sådan sjuk situation. Där sitter offret åå ena sidan gatan och skriker och han står där lugn och sansad. Han som förstört en annan människas liv. När jag såg honom där kände jag att jag ville döda honom. Jag ville gå fram, skjuta undan poliserna och döda honom långsamt. Jag ville binda fast honom och med en slö kniv kastrera honom och sedan låta honom förblöda. Inte för snabbt, han skulle hinna känna vad han gjort. Han skulle lida alla helvetes kval innan döden tog honom. Just då kände jag så, och jag känner så än. För jag kan inte släppa hans lugn. Han kolsvarta vidriga ögon. Han som inte ens verkade fatta att det han gjort var vidrigt.
Jag tänker på vad jag gjort om jag hittat dom. Vad hade jag gjort om jag gått in på den toaletten och hört henne skrika. Antagligen hade jag inte varit hemma nu i så fall. Antagligen hade jag suttit häktad, om inte för mord så för misshandel. Redan under natten tänkte jag på vad jag skulle gjort med honom. Kanske dränkt honom i toaletten. Kanske sparkat på honom tills det inte fanns något kvar att sparka på. Kanske stampat på hans könsorgan och sedan på hans huvud. Eller hade jag struntat i honom och istället försökt hjälpa tjejen. Min kloka sida av mig själv hoppas på det sista.
Jag tänker på tjejen nu, jag undrar hur hon har det. Gråter hon än? Får hon någon hjälp? Eller har det nya kalla Sverige gjort en kontroll av könsorganet där de inte hittat några skador och sedan skickat hem henne? Såren hon har i själen får hon läka ensam, ingen bryr sig om en trasig själ längre.
Jag tänker på honom. Vad gör han just nu. Ångrar han sig? Har han vett att ångra sig? Var hon det första offret, eller finns det flera? Sitter han i en cell nu, eller har någon bedömt han som icke farlig och skickat hem honom? Vem var han? Vem var han som jag såg, han som förstörde en annan människas liv?
Jag är emot dödstraff, men ibland får jag erkänna att det är svårt att tro på det jag själv säger mig vara övertygad om. Våld löser inte våld, och döden är inget straff, men jag vill att han ska lida. Jag vill att han varje dag i sitt resterade liv ska ångra vad han gjort, och jag vill att han om än bara en bråkdel ska känna den förtvivlan som hon gjorde där på marken.
Så den natten förstördes ett liv i Sverige. En natt som slutade i katastrof för en ung tjej som bara ville gå ut och ha lite roligt. En natt som slutade på en skitig trottoar i skrik och tårar, och där förövaren stod 10 meter därifrån lugn och stilla.

Bookmark the permalink.

4 Responses to Våldtäkt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *