Tankar

Dagbok 12 augusti 2010¨
Dags att skriva lite dagbok kanske. Var ju tusen år sedan jag uppdaterade mig, och även om ingen egentligen undrar hur jag mår så kan det ju vara spännande för sin egen skull att skriva.
Det har på ett sätt varit en väldigt händelselös sommar. Jag har jobbat röven av mig och tagit alla extraturer jag kunnat få, vilket i sin tur har gjort att jag slutade tisdagen denna vecka hos farbror doktorn för hjärtat igen, men egentligen är allt som vanligt. Min kropp älskar sjukhus medan min hjärna inte är lika glad i det.
Annars händer ingenting. Man letar utan att veta vad man letar efter och då kan man knappast finna nåt heller.  Ibland dyker det upp saker man blir glad av, men min självkänsla och dåliga syn på livet brukar oftast ta död på det innan det ens kan bli något alls.  Så även där är allt som vanligt.
Jobbet då?
Jo det är ju sommar, och sommaren medför semestervikarier, och det enda jag kan säga om dom är: Gud vad jag älskar dom!!! Inge drama, inget bråk, inget tjafs och inge skit. Istället jobbar vi och håll i er VI HAR KUL PÅ JOBBET!
Jag hade nästan glömt att man kunde ha det, men det går faktiskt. Man märker också skillnaden när t.ex ordinarie kommer tillbaka och direkt kommer lögnerna och skitsnacket åter. Bullshit som man bara blir förbannad på att höra, men i somras satte jag ner foten när det gäller bullshit och jag har en känsla av att den foten kommer sättas ner fler gånger i höst.
Hur ska man göra för att hitta tillbaka till ett liv man tappade för väldigt länge sen? Hur gör man när ångesten för vem man är, hur man ser ut och hur man agerar nästan kväver en. Hur gör man när man känner att man vill stå på barrikaderna igen men inte har nån att kämpa ihop med? Hur gör man när man känner sig ensam och samtidigt är för feg för att bryta det?
Tankar far hela tiden, men svaren håller sig borta. Jag har blivit så rädd, så ynklig och så feg, och jag känner inte igen mig själv längre.
Vill krama någon, hålla om någon. Vill ha en vän som finns där, som kan sitta nära, som man kan hålla om.  Någon man kan dela det man känner med, någon som förstår och bryr sig. Någon sådan hittar jag inte mer, och har gett upp att finna honom.
Jag skrev en gång här 2005 att jag inte skulle bli 40. I tisdags sade min läkare ”Du vill väl fylla 40 Walentine”.
Jag visste inte om jag skulle svara ”Det vill jag” eller ”Jag skiter i vilket”

Bookmark the permalink.

One Response to Tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *