Farväl 2009

Ännu ett år har gått, ännu ett år fyllt med händelser, överraskningar, icke infriade förväntningar, drömmar, lycka och besvikelser. Ett år till som gjort en äldre, men kanske inte visare.
Egentligen vet jag inte om 2009 varit så speciellt bra. Egentligen vet jag att detta år, liksom alla de senaste åren mer bara känts som en väg till det oundvikliga: Döden.
Den senaste tiden har jag tänkt mycket, det är också därför jag inte skrivit något. Jag har tänkt på mitt liv, hur det blev, hur andras blev, och hur jag själv aldrig riktigt börjat leva. Funderingarna gav mig många svar, som jag som jag behövde. Svar som kanske inte alltid var så roliga att komma fram till, men som ändå på många sätt hjälpt mig.
Så mycket jag gjort i mitt liv för andra. Så många besvikelser jag gett mig själv genom att inte ställa mig själv i första rummet. Så ofta jag är den som dragit det kortaste strået, och där alla runt om mig syntes gå framåt medan jag lämnades ensam kvar. Det är så mitt liv varit, och mer än någonting annat har det varit så de senaste åren, sen 2004. Det året som på så många sätt blev ett ödesår för mig. Det året som ändå blev det år som talade om för mig vad jag borde göra. Det var då jag lärde mig att utnyttja det som var mina förmågor. Det var då jag lärde mig att så läng jag låter folk trampa, så kommer de trampa. Felet jag gjorde var att jag inte gick vidare. Jag står på många plan fast i samma skit nu som då, och det ligger hos mig, bara mig och ingen annan.
Människor går vidare, de utvecklas och de förändras. Även människor som gör andra illa går vidare, och kanske är det de som råkat illa ut som står kvar. Nu vill jag inte stå kvar där mer. Jag vill inte bli äcklad av mig själv. Jag vill inte längre försöka göra ditten och datten på grund av andra. Det är mig det handlar om, mig och ingen annan. Jag hatar när folk säger att de älskar mig, för det gör de inte. De känner mig inte längre. De vet inte vilka tankar som jag har i huvudet. Det vet inte, och de känner inte heller till, de funderingar jag bär på, det hat jag bär på eller den kärlek som ryms inom mig.
Min räddning detta år blev att jag kom fram till att jag måste ändra mig. Jag ska inte sluta röka för att person 1 tycker det. Jag ska sluta röka för att slippa på hjärtinfarkt nummer 2. Jag ska inte banta för att bevisa för person 2 att jag är si eller så. Jag ska banta för att jag behöver, för att jag måste och för att jag vill. Med den tanken blir det enklare. Med den tanken och den känslan har jag också kommit långt. Så många gånger innan man räknat Points och man misslyckats. Så många gånger innan man ätit havregryn till frukost och sen gått till affären och kommit ut med coca-cola och annan skit. Nu är det inte svårt längre. Nu är det lätt. Jag äter, och jag äter men jag äter nyttigt. Jag rör på mig, jag känner sakta hur min kropp börjar vänja sig. Hur den faktiskt accepterar att frukosten som tidigare bestod av kaffe och cigg, nu innehåller fibrer och vitaminer. Vågen visar skillnad, neråt och det mår jag bra av.
Jag har varit inkonsekvent. Jag har varit besviken för att ha hamnat där jag gjort, sen har jag blivit arg och sen har jag blivit sårad. Efter det har tanken på revansch kommit, men onda tankar hjälper mig inte. Onda tankar gör mig inte bättre. Däremot behöver jag ännu en gång rensa ut, ta bort de som drar ner mig. Ta bort de som inte kan visa respekten. De som inte vill förstå eller de som inte bryr sig.
Så 2009 blev ett funderingarnas år. Det blev ett år där jag kanske stannade upp, men ändå gick långt. 2010 vet jag inte hur det kommer se ut, men jag vill att det ska bli bättre, men det är upp till mig.
Jobbet, med alla dess konflikter och klimakteriekossor skiter jag i. Låt de hålla på för det som sker nu är det bästa tänkbara. För nu börjar muren rasa, nu börjar fasaden braka ihop. Drar dom in mig, drar jag in facket. Jobbet är en del av mitt liv, det är inte mitt liv. Faktum är att jobbet är en liten del av mitt liv, och så ska de få vara.
Resten får vi se hur det blir med. Jag tar emot 2010 samtidigt som jag vänder mig framåt. 2010 ska bli mitt år, det ska bli det året då det jag drömt om kommer till skott. 2010 ska bli det året då Walentine för göra det han vill mest av allt, men om det skriver jag sen om.
Gott Nytt År mina få vänner jag har kvar.  Er älskar, mer än livet självt. Er gör jag allt för, och ni är de som får mig att känna mig som en människa. En människa fylld av tvivel, sorg och förtvivlan, men också en människa fylld av hopp, glädje och kärlek. Så som livet själv är
/Walentine

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *