God Jul

Det var ju ett tag sedan jag skrev här men tänkte att jag idag, dagen till ära, skulle skriva om två saker som hänt mig som  satt stora intryck i mig.
För mig är Julen oftast en tid av sorg, så har det alltid varit. Jag har alltid haft svårt att fira julen med dess hysteriska köpgalenskap och frossa i mat samtidigt som man sett barnfamiljer stå i kö med små barnen inne på Systemet. Jag brukar tänka på de där barnen och då gråter jag. Jag tänker på att det på julafton kommer finnas barn som sitter på golvet och ser på TV medan mamma och pappa sitter packade i soffan. Sånt gör mig illa för Julen går inte att undvika. Vi överöses med glada tomtar och alla förväntar sig att alla ska vara glada. Därför brukar också folk tycka att jag är tråkig, för att jag tänker så men det är sån jag är.
I år var det likadant. Jag gick förbi Systembolaget häromdagen och såg köerna med folk som köpte sprit och öl. En del hade barnen med sig men alla oavsett vad hade samma mål, fylla på julen. I samma stund slogs jag då av ångesten inför denna helg som nu kommer men så igår hände något. Jag var ännu en gång inne i Nordstan och i mitten av köpcentrat stod en äldre dam med en insamlingsbössa från Frälsningsarmen. Insamlingen gick till soppköken och till julmiddagen som de anordnar för de som inte kan fira jul på annat sätt. Jag plockade fram plånboken och såg att jag inte hade några mynt så jag tittade på sedlarna istället och märkte att jag bara hade hundralappar. Så jag tog en sådan och stoppade i bössan.
Den gamla damen log mot mig och tog mig hand och sade ”Gud välsigne dig min vän, och God jul” och jag vet inte varför men då, där mitt i nordstan fylldes jag av en sådan glädje. En sådan glädje av att ha gjort någon glad. När jag stod där fick jag nästan tårar i ögonen och jag log tillbaka, lade min hand på hennes och sade ”God Jul”, och aldrig någonsin tror jag att jag sagt det med sådan ärlighet.  Jag lämnade Nordstan med glädje den dagen för jag kände att på julafton kommer någon utan hem få mat, en julklapp och kanske lite tröst, och jag hjälpte till. Kanske var det Gud som gjorde det, kanske var det jag, kanske var det han som inspirerade mig men oavsett kände jag bara lycka.
Så idag, dagen före doppardagen, var jag och handlade mat. Det blev alldeles för mycket och jag kände att min rygg inte skulle orka bära allt så jag insåg att om jag ska komma hem, får jag ta en taxi. Jag ringde en och när jag lagt på hör jag någon som frågar ”Ska du hem eller?”.
När jag vänder mig om ser jag en man som jag sett ofta. Han tillhör väl den kategorin som vi kallar för missbrukare, och han var full. Jag vet att han bor i mitt område och han frågade om han fick åka med. Jag log och sade ”Ja, de är ok”.
Han sade att han sett mig vid bussen och sedan började han prata. På fem minuter berättade han att han hatade julen. Han var så ensam då sade han. Han berättade att han bott på barnhem, jobbat på SKF och numer var sjukpensionär. ”Jag super, då tänker jag inte”, sade han och såg så  sorgsen nu. När taxin väl kommit klev han in i baksätet och tog mina och hans påsar och lade om i bagaget. Taxichaförren tittade misstänksamt på honom men sade inget när jag sade adressen. Den ganska korta resten hem sade ingen någonting, men jag hade en sådan märklig känsla i kroppen. En känsla av, jag vet inte, ljus.
Väl framme hoppade han ut och jag hjälpte honom med hans påse. Han frågade vad det skulle kosta och jag sade att det bjuder vi på, det är ändå på vägen. Då blev han så rörd. Han började gråta och sade bara ”Tack, Gud Tack”. När jag såg ner i hans påse hade han 4 saker. En liten kokt julskinka,  2 påsar kattmat och en flaska sprit. Innan jag gick in i bilen igen sade jag bara ”Ha nu en god jul” och log emot honom. När bilen börjat rulla igen frågade chauffören om jag kände honom och jag svarade nej. Jag insåg att chauffören tyckte jag var knepig men själv kände jag mig bara ännu mer konstig. Det var som om en moln av känslor svämmade över mig, och jag hade ingen kontroll på dom alls.
Väl hemma satte jag mig vid köksbordet och såg ut över snön. Tårar började rinna när jag tänkte på mannen som i morgon firar jul med att först ge katten mat och sen äter sin julskinka och dricker sin sprit, men kanske kan han komma ihåg att han idag möttes av lite vänlighet. Kanske kan han då känna lite hopp i det mörker han berättade att han levde i.
Vi firar Julen till åminnelse av Jesu födelse, i alla fall är tanken det. Jesus gav oss hopp. Han gav oss hopp om en ny och bättre framtid där orättvisor och sorg inte finns. Tänk om vi alla kunde tänka på det ibland. Tänk om vi alla kunde tänka som Jesus, att vi ska vara goda mot våra medmänniskor. Kanske kan vi då få en bättre värld. Kanske kan den där mannen då slippa skölja ner julskinkan med sprit. Kanske slipper då den gamla damen stå och samla in pengar till de hemlösa. Kanske slipper då barnen se sina föräldrar somna fulla i soffan innan Karl Bertil Jonssons julafton börjar.
Kanske kan vi, om vi alla tar åt oss av budskapet från Jesus, göra en bättre värld. Kristen eller ickekristen, jude eller muslim, straight eller homosexuell, man eller kvinna. Tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi göra världen bättre. Kanske är jag bara naiv, kanske är jag dum men då får jag vara det. För just nu, denna Jul 2009, vill jag tro på kärleken.
God Jul min vänner
/Walentine

Bookmark the permalink.

3 Responses to God Jul

  1. Sanna says:

    God Jul vännen min,du skriver så fint å tänkvärt så en annan sitter nästan å gråter =// hoppas att du iaf får en fin dag imån trots att julen aldrig varit din favorit…massa kramar härifrån Gåsagången =))

  2. Maffe Carlberg says:

    Det var fint skrivet Walle!
    Tänk om fler människor hade varit så snäll och givmild som dej.
    Kanske hade vi inte haft orättvisa i världen då?
    Att det skall gå så långt att man hajar till när man möter ren ärlighet från en okänd människa när det vore nåt vi alla skulle kunna dela med oss av varje dag.
    Många människor sitter ensamma på julen och tänker då kanske på vad dom en gång hade eller hur det kunde ha varit…
    Tur att det finns sådana människor som dej Walle som lyser upp mörkret!

  3. Chamilla Helander says:

    Älskade Walle!
    Du skriver så vackert och så sant.
    Mina tankar går till de ensamma, de utsatta barnen som inte kan värja sig när de vuxna blir fulla och de hemlösa.
    Älskar dig, saknar dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *