Inget, massor, något eller ingenting

Dagbok 28 juli 2009

Dags att ”dagboka” lite igen då.
Inte för att det finns så speciellt mycket att skriva om, men några ord ska man väl får ur sig.
En sak som hänt och som i alla fall glädjer mig är att min kärlek till att just skriva kommit tillbaka en hel del. De senaste dagarna har jag bott vid tangentbordet och skriver ner en hel del saker som faktiskt är om inte bra så helt ok. Får väl se hur länge skrivardriften sitter kvar i mig denna gång.
Jag har varit ledig ganska mycket den senaste tiden vilket varit skönt. Mitt hjärta är fortfarande inte som det ska så jag försöker lugna mig allt vad jag kan. Min tid utanför jobbat har jag ändå vigt till jobbet faktiskt. Jag har funderat fram ett förslag som jag tror kommer göra saker och ting väldigt mycket bättre för våra boende samtidigt som det kan betyda mindre jobb för många inom kommunerna.
Först hade jag tänkt ge detta till mina chefer när förslaget var klart, men sedan kom jag på att jag ju inte har rätt att utvecklas på mitt arbete så jag skiter i den idén.
Istället kommer jag trycka ut det och skicka det till ALLA chefer inom stadsdelen inkl stadsdelschef och äldrevårdschef, plus lägga upp förslaget här på sidan istället.
Jag gör det helt enkelt på mitt sätt, och det har ju fungerat innan emellanåt.
Annars står det mesta still. Umgås inte med så mycket folk och känner inte för det heller. Förra veckan var jag ute en dag men åkte hem efter att jag suttit och druckit kaffe och sällskapet tömt baren på öl. Har liksom inget gemensamt med alkohol längre och inte så mycket med människor när jag tänker efter heller.
Ibland önskar jag att den här isoleringsperioden kunde gå över men just nu sitter jag fast i den. Jag tycker helt enkelt inte om människor längre.
Jag har min dator, mina katter och min xbox och mycket mer begär jag inte. Jag går och handlar det jag vill ha och går hem igen. Ibland pratar jag med någon men kommer på mig själv med att jag inte förstår dom. Jag förstår inte hur de tänker, eller om de tänker över huvudtaget. Så jag håller mig för mig själv. Jag tänker, skriver och gossar med Zuzzi. Hon finns där hela tiden.
Men ibland kommer saknaden över mig, saknaden av att hålla om någon. Jag skakar av mig den snabbt och går vidare. Jag kommer aldrig hänge mig åt kärlek igen. Det var 5 år sedan sist och aldrig mer. Aldrig mer att någon får komma nära mig, aldrig mer att någon får krossa mig så.
Sedan är det bara att se sig omkring bland de man känner. Om det de har är kärlek, klarar jag mig utan det tack.

Bookmark the permalink.

One Response to Inget, massor, något eller ingenting

  1. Markus Halland says:

    Om allt ditt snack om din xbox inte är att hänge sig åt kärleken så vad är?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *