Tjänsteledighet och hjärtproblem

Dagbok 3 maj 20009

Det har hänt en hel del den senaste veckan faktiskt, och inte så värst mycket som är jättekul.
I måndags sade Walles hjärta ifrån på skarpen. Riktigt vad som hände vet jag inte, men jag fick oerhört ont i och runt hjärtat och sade till min kollega ”Fan jag får nog kolla upp min pump”. Sen kommer jag inte ihåg något alls mer, men enligt de som var runt om mig började jag krampa riktigt illa och toksvettas. Det fullständigt rann av mig.
Så det fick bli en besök till en doktor som tog femtioelva prover på mig och sen några till och sedan fick jag göra arbets EKG och domen var hård: Change your life, or you will die.
Ok, riktigt så sade dom inte, och vi pratade svenska men det låter så mycket mer dramatiskt på engelska.
Det som jag vet är att Walles hjärta just nu inte mår så bra. Det slår oregelbundet och det får slå väldigt ofta och mycket. Övervikt, stress och en ständigt irritation hjälper ju självklart inte till, så jag inser väl ganska kraftigt att detta var en varningsklocka som ringde väldigt högt. För som läkaren sade ”Du har inte fått någon hjärtinfarkt, än”, och det vore väl kanske dumt om jag fick en. Så ut med rött kött, vin och chips och in mer groddar, vete och kli, ja eller något i den formen. Det handlar väl mer om att ändra livsvanorna, men också att göra något åt det som drar ner en. Matvanorna är ju inte direkt svåra att ändra. Det hade jag börjat med redan innan denna vecka och det är ju bara att fortsätta i den stilen.
När det då gäller saker som drar ner mig är det ju självklart jobbet i första hand som jag tänker på. Det är tyvärr bara att inse att det kommer inte bli bättre. Det kommer inte bli lugnare och så länge jag jobbar kvar i den stadsdel jag jobbar i kommer jag aldrig känna någon uppskattning, och ärligt varför skulle just jag känna det? Lundby är ökänt för sin personalpolitik. De är ökända för sin snålhet och de är ökända för det mesta annat med. Men vad förväntar man sig av en stadsdel som anser att man inte har råd att sätta in fler undersköterskor samtidigt somstadsdelschefen kan ta på sig ett annant chefsjobb samtidigt som han behåller sin egna befattning. Är det inte fantastiskt att två chefsjobb kan utföras av en person!? Någon kanske skulle fråga sig, behövs det då två chefer?
Men våga inte ifrågasätta, då är man gnällig. Heja den svenska demokratin inom kommunen!
Nåväl…
För ungefär 2 månader sen fick jag ett erbjudande om ett annat jobb, jävligt långt härifrån. Det skulle handla om minst 6 månader och tjänsteledighet skulle jag få. Det första som slog mig var självklart att jag ville att morsan skulle få det bra, och det har jag ordnat för henne nu så gott det går, men sen finns självklart också ”fegheten” där. Att kasta sig ut i något helt nytt, något helt främmande. Sådant kan vara svårt. Jag skulle få lämna Henke, mina vänner och mitt liv som jag har och ju längre tiden gick och går desto svårare blir det att bestämma sig.
Fast på det jobb jag har blir det samtidigt allt mer uppenbart att man inte är önskvärd i något som avviker från det ett vårdbiträde ”ska” göra. Det finns det andra man ger sådant till. Jag är inte den enda just nu som känner mig som skit man sopat under mattan, men just nu tänker jag på hur jag känner det, och det känns inte bra.
Alla människor behöver utvecklas, och alla människor behöver känna att man tar sig några steg framåt ibland. Man behöver nya utmaningar och nya områden att utforska, men där är det tvärstopp för mig. Så kanske ska jag ta jobbet, kanske ska jag be Göteborgs Kommun fara dit pepparn växer och sen ägna resten av mitt liv att skriva ner de skräckscenarion man sett under sina nu 11 år i den här bollibompakommunen.
Det jag vet är att min situation just nu påverkar mig, min hälsa och min kropp negativt. Den förgör mig, och oron/irritationen men framförallt besvikelsen man hela tiden drabbas av gör att jag inte kan slappna av och jag behöver det! Slappna av alltså. Därför kommer jag nog tacka ja till det andra jobbet.
Sedan att jag kommer sakna delar av mitt jobb är självklart. För jag älskar faktiskt att jobba med gamla. Jag älskar mina boende och jag tror de tycker att jag är helt OK jag också. Hade jag varit trött på dom eller på mitt yrke hade saken varit så mycket enklare.
För mig går det heller inte bara att säga att det är bara att jobba på ett annat boende. Så kan jag inte tänka för där är inte just ”MINA” boende. Där bor andra människor, med andra behov och annan syn på livet men ändå: Just nu har jag att välja på Change your life or die och ingen jävel har ju något direkt glädje av att jag dör tror jag.
Det är synd att se hur kommunerna i det här landet vägrar ta till sig av de kunskaper och erfarenheter som personalen har. Istället riktar man in sig på några få, resten kan göra vad de vill. Men omsättningen av personal talar ju sitt tydliga språk. Den har alla förstått, utom de som bestämmer inom kommunerna. De förstår ingenting, för de vill inte ta åt sig. De vill inte se, och de vill inte inse.
Det är dags för förändring…

Bookmark the permalink.

5 Responses to Tjänsteledighet och hjärtproblem

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *