Dead End

Dagbok 20 maj 2009

Ännu en natt då klockan är för mycket och jobbet börjar snart, och som vanligt kan man inte sova. Om man har haft sömnproblem i 10 år är det knappast Insomnia, snarare normalt men det påverkar en på alla sätt. Nu kommer man gå som en Zombie i morgon och bara vänta på att få gå hem.
Skulle ha jobbat kväll men bytte tur då det fanns en lucka. Det goda i det är att jag slipper gå på ATP-mötet och det tackar man sina Gudar för.
Annars är jobbet som normalt, jag bryr mig inte ett skit om det som sker runt om. Däremot hör man hur det börjar grymtas lite varstans och självklart vill folk ha min åsikt, men den får dom inte. Jag är tyst och sitter istället på kajkanten och tittar på när Titanic seglar iväg, och där vet vi ju vad som hände.
Har tagit det väldigt lugnt faktiskt de senaste dagarna. Gör inte så mycket och det är skönt. Jag behöver ju lära mig att slappa och slappna av så det är väl det jag försöker åstadkomma just nu. Jag tränar emellanåt också, man ska ju ner i vikt samtidigt och så äter jag havregrynsgröt *blä*. Fibrer ska ju va bra, säger dom…
Var på bio igår med Malin och såg Angels & Demons, den var helt ok. Inte så dålig som pressen sagt att det ska vara, man fick vad man förväntade sig. Enda tråkiga var väl kanske att man fjäskade som fan med katolska kyrkan, och jag begriper inte varför man ändrat ordningen på berättelserna, men det är klart: Blondinbella ska ju också kunna förstå.
Känner att livet står väldigt still just nu, och det känns inte enbart negativt. Samtidigt funderar man mycket och tänker. Var vid Mias grav och satt och pratade lite. Insåg där igen att hon var den ende som älskat mig men henne tog Gud ifrån mig. Insåg också att alla älskar Walle, men vill inte ha Walle…
…Kommer att tänka på Gretas för några år sedan. Jag var nykter men efter olika anledningar kände jag mig nere och totalt slut. En person var där som jag väldigt mycket försökt trösta, stötta och hjälpa. Under en period bodde personen här mer eller mindre. Den kvällen frågade jag denna person om han kunde följa med mig hem. Jag förklarade att jag kände mig jävligt nere och bara behövde sällskap. Han tittade på mig och sade ”Jag har inte det behovet längre Walle”…
Alla älskar Walle, men ingen vill ha honom.
Ingen utom Mia, men hon fick inte stanna kvar.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *