En kärleksförklaring till Sveriges Radio P1

Ni ska veta en sak om mig, innan hade jag nästan världsrekord i att inte lyssna på radio. Jag lyssnade verkligen ALDRIG på radio. Mycket kan vi tacka den kommersiella radion för det här, alla dessa skitkanaler som sänder samma sorts program där samma sorts människor deltar och samma sorts reklam hörs hela tiden.

Sedan finns ju också Lugna Favoriter, det kanske värsta som mediasverige någonsin hittat på. Denna kanal, ja denna fruktansvärda kanal, fylld med enformiga smöriga låtar och meningslösa ”Lisa hälsar till Pelle att hon älskar honom för nu har de varit ihop i 2 dagar” gjorde att jag bojkottade allt vad radio hette. Jag hade till och med skrivit ett långt hatinlägg om dom, men då hörde Gud mig och han bestämde att Lugna Favoriter skulle läggas ner i Göteborg. Tack Tack Tack!

Sedan hände något, och detta tack vare programmet På minuten. Jag hade  inget att göra en dag och surfade därför in på SR’s hemsida och hittade till programmet och laddade ner några avsnitt. Sedan blev det alla avsnitt som fanns och när På Minuten var slut fick jag ju börja leta vidare, och jösses vilket gigantiskt smörgåsbord av program man hittade, och efter ett kort tag var jag fast, jag var kär och mest kär var jag i P1. Ingenting slår P1 i nyheter, snabbhet och framför allt när det gäller utvecklande program och det är en fröjd att lyssna.

För det är ju så med SR, de har ju alltid funnits. Medan tv-kanaler kommer och går, och medan SVT byter stil på sina kanaler oftare än Italien bytte regeringar på 80 och 90 talen så består SR. P1 har alltid varit ”pratkanalen”. P2 spelar klassisk/”smal” musik och P3 är lite lite mer ungdomligare och i P4 trängs pensionärer med radiosport och annat. Sedan har det ju tillkommit en himla massa andra kanaler men i detta inlägg kommer jag rikta in mig enbart på P1. Anledningen till att jag älskar P1 är att kanalen kräver lite av dig som lyssnare. Det är inte skvalmusik med Carola, och det är inte Svea 87 som vill höra på Gnestaflickornas inspelning från 1934. Nej i P1 kräver man att du i alla fall har några hjärnceller kvar (vilket säkert Svea 87 har ska tilläggas), och kanalens enormt breda utbud gör att man egentligen inte behöver någon annan form av media. Herregud, till och med sjörapporten blir ju intressant i P1!

Jag kommer här lista mina 10 favoritprogram i Sveriges Radio P1. Alla med länkar till programmen så alla miljoner som läser detta sedan kan springa dit och lyssna. SR har nämligen satsat stenhårt på webben, och de flesta av programmen kan du lyssna på direkt på hemsidan eller ladda hem som mp3. Då självklart med eventuell musik bortklippt för Sverige lever ju forfarande i den där idéen att om man klipper bort musik kommer folk köpa musiken istället. Tyvärr blir då de så kallade Podversionerna av programmen ungefär som om någon skulle läst Hemsöborna på följande sätt…

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade…..”

”…Hon var dum bara! Dum!”
Nåväl, förhoppningsvis kommer vi till en tid då skivbolag och copyrightmänniskor inser att det kanske inte är så farligt att låta musiken stanna kvar i programmen. Då kanske det till och med går att lyssna på Lantz i P4 utan att blir alldeles rörigt i skallen när de sitter och pratar om ett liveframträdande man nyss hade men som du som lyssnare inte fick höra på grund av att det är bortklippt.
Fast här kommer nu Walentines Värld Top 10 Lista över bästa programmen på Sveriges Radio P1
10. Människor och tro
Ett program som tar upp tro, filosofi och och allt däromkring kan inte vara dåligt. Människor och tro blandar reportage från Sverige med reportage från hela världen. Det är brett och det är enormt intressant. Objektivt och grävande. Ja, detta är programmet för alla som känner det allra minsta intresse för religionen i vår värld. Man måste inte springa i kyrkan för att uppskatta detta, det gäller bara som sagt att ha några hjärnceller kvar så kommer man älska detta faktaprogram
P1 fredagar kl 14.03, repris lör. 17.00
9. Kino
Äntligen ett bra filmprogram, och att ens lyckas med att göra ett program om film i radio är bara det beundransvärt. Kino speglar film från alla möjlig håll. Från det breda till det smala och man gör det med ett intresse som smittar av sig. Man får tips om filmer man antagligen aldrig skulle ha sett annars och man lär sig både ett och annat om filmens värld. Kino är det enda filmprogram som behövs.
P1 fredagar kl 18.15, repris söndag kl 16.03
8. Vetenskapsradion Historia
Som det gammla historiefreak som man är fyller ”Historia” ens liv med kunskaper och färdigheter. Programmet är helt underbart att lyssna på och man lär sig enormt mycket. Här speglas allt från Sveriges alla krig till historiska händelser världen över. Varje program är en njutning för själen och man lotsas in i en försvunnen tid men som tack vare programmets redaktion dyker upp igen bara man sluter ögonen och lyssnar. Detta är som Arn, fast på riktigt och bra.
P1 torsdagar kl 13.20, repris lördagar 19.30
7. Ring P1
Här kommer det svenskaste av det svenskaste, Ring P1! Det är absolut underbart att lyssna på folks åsikter och mer ofta än sällan är de som ringer in människor som ibland kanske skulle mått bra av lite extra hemtjänst. Fast man ska inte bara göra narr av de som ringer. Ring P1 fyller en viktig funktion i och med att man låter ”vanliga” svenskar komma til tals. Människor som ingen annan kanske lyssnar på men som är en del av vårt land och samhälle. Därför är det självklart att Ring P1 finns med på denna lista. Detta är demokrati när det är som bäst!
P1 vardagar kl 09.20, kortversion kl 20.35, 5.35
6. Kulturnytt
På samma sätt som kulturnyheterna i SVT berättar om kultursverige och världen i TV, på samma sätt gör Kulturnytt det för radion. Skillnaden är att jag anser att radion gör det bättre. Nyheter, telegram och information om allt som rör kulturen till. Detta är det perfekta sättet om man vill följa med i vad som händer i kultursverige på alla plan. En stor ros också till redaktionen som kommit på att det finns fler städer i Sverige än Stockholm.

P1 vardagar kl 14.50, kl 21.35 och 01.03. P2 vardagar kl 18.03

5. Radioteatern
Radioteatern är en av de saker som kan förgylla ens liv. Sveriges bästa skådespelare i uppsättningar av världsklass. Här ryms allt från modern dramatik till de riktigt stora klassikerna. Alla de stora har eller kommer någon gång att arbeta med Radioteatern och detta är en av de inslag i vår radio som gör att licensen känns så kul att betala. Radioteatern ger…….hela tiden!
P1 Fredagar 19:03, lördagar 13:30
4. Studio ett
I ett mediasverige då varje inslag helst inte ska vara mer än 1 min behövs Studio Ett. Dagsaktuella ämnen tas upp grundligt, sakligt och objektivt. Det handlar om allt från inrikespolitik till katastrofer och händelser som formar vår värld. Man förklarar, man ställer frågor och man undersöker. Redaktionens fantastiska arbete gör Studio Ett till det kanske bästa aktualitetsprogrammen i Sverige oavsett medieform.

Vardagar kl 16.00-16.45 och kl 17.00-17.45, repris kl 22.12

3. På minuten
En av de äldsta programmen i SR och fortfarande lika kul! Ingvar Storm leder en panel med 4 personer. De ska på en minut tala om ett givet ämne och de får inte staka sig, upprepa sig, stjäla någon annans idé/ämne eller lämna lokalen. Allt är sanslöst kul och detta är radiounderhållning när det är som bäst. Tyvärr ser det ut som om programmet fått skära ner för det verkar ske färre inspelningar nu än tidigare, och repriserna har vi redan hört. Trots det platsar verkligen På minuten in på top 3 listan. Mycket roligare än så här blir det inte och må programmet leva för alltid!
lördag 15.03, repris söndag 08.30 och måndag 23.30
2. Spanarna
Nyss fyllda 20 år är Spanarna lika populärt fortfarande. Ingar Storm, denna fantastiska radioman, leder en panel som ska sia om framtiden genom att iakttaga nutiden. Personer som Jonas Halleberg, Per Naroskin, Johan Hakelius, Jessika Gedin, Göran Everdahl, Sissela Kyle och många andra iakttar, berättar och roar. Allt är underbart skoj och emellanåt mycket tänkvärt. Spanarna är inte bara ett radioprogram, det är ett sätt att leva och det är självklart att Spanarna kommer in på denna listas andra plats.

P1 fredagar kl 15.03 och lördagar kl 10.03

1. Lantz i P1
Låt mig avslöja det direkt, jag älskar Annika Lantz. Jag älskar hennes sätt, hennes stil, hennes skratt och hennes sätt att göra radio på. Alla är inte överens, faktum är att en del till och med avskyr henne. Till och med på SR’s egna hemsida kan man läsa att man antagligen älskar eller hatar Annika Lantz. Jag tillhör den glada första skaran.
Lantz i P1 går igenom dagsaktuella ämnen på sitt alldeles speciella sätt. Väldigt ofta är det skildrat runt, om och i Annikas eget liv, och hennes bisittare gör vad de kan för att supporta henne och ganska ofta kritisera/ifrågasätte henne. Det är kul, vansinnigt kul emellanåt, och också intressant. Här kan en skrapning Annika gått igenom bli ett aktuellt ämne och inom 10 min har man fått lyssna på allt från filosofer och majorer till gynekologer. Lantz sätt att ställa de där frågorna som ingen annan ställer gör också att man ibland antagligen lärt sig mer efter 45 min av Lantz i P1 än 100 Rapport ihopslagna tillsammans. Så därför vinner Lantz i P1. Det vinner för att det är radio när det är som allra bäst med Sveriges bästa programledare och som också har Sveriges bästa redaktion bakom sig.
Det ska också tilläggas att Lantz i P1 också går på fredagar som Lantz i P4. Då med mer musik och liveframträdanden och annat.
Tack världen för Annika Lantz och du Annika… Jag såg rapport igår!
[tags]Radio, Sveriges Radio, Annika Lantz, P1, topplista[/tags]
Länkad till Intressant.se

Berättelsen om BOSA

Jag tänkte i detta inlägg ge en lång och spännande inblick i hur min relation med mitt arbete är.
För ungefär ett år sedan fick vi på ett APT möte på jobbet reda på att våran avdelning skulle studsa in i det så kallade BOSA projektet.
Ganska många av er, antagligen nästan alla, vet nog inte vad BOSA står för. Det står för ”Bättre Omsorg, större arbetsglädje” och är till skillnad från nästan alla andra projekt som kommunerna hittar på något som faktiskt bygger på en bra idé.
BOSA bygger på den så kallade genombrottsmetoden som i sin tur bygger på att ”makten” ska finnas hos de anställda. Deras idéer ska testas, genomföras och utvärderas, jättebra eller hur? På detta sätt får alla en chans att känna sig delaktiga och även de som kanske annars inte vill eller vågar säga sin mening får här en chans att lämna förslag på hur man vill förändra verksamheten. Det kan vara allt från måltider till rutiner. Grundregeln är att ALLT ska prövas.
Projektet skulle pågå i ett år och ett team skulle utses i gruppen där tre personer skulle på utbildning och också lära upp andra hur BOSA skulle införas.
Jag sade redan på introduktionen att jag var intresserad men självklart fick jag inte det uppdraget. Istället gick det till tre andra personer i personalgruppen, vilket jag nästan räknat med. Detta är en liten tradition vi har på mitt arbete att jag inte får några uppdrag alls.
Teamet skulle bland annat ha en som var ansvarig för redovisning över data, man skulle också sätta ihop en poster och man skulle också slutligen ta fram en framställning över vad man lyckats åstadkomma under året. Så man behövde någon som:
1. Kunde Data i någon form
2. Kunde formulera sig skriftligt
3. Kunde framställa en poster
4. Kunde klara av att göra en bra framställning inför Publik.
Som ni inser passar ju inte det mig alls….OBS IRONI
Nåväl, det ska tilläggas att personen som fick uppdraget att vara ansvarig för databearbetningen respektive postern är jätteduktig så det klagar jag inte på. Detta handlar egentligen inte alls om några av mina kolleger på jobbet. Detta handlar om hur ens chef behandlar en.
Nåväl, tiden gick och projektet startade. Ungefär efter 2 veckor hoppade en av de tre team medlemmarna av och jag sade igen att jag var intresserad att gå med. Även denna gång fick jag nobben och uppdraget gick istället till en person som arbetat på vår avdelning i ungefär 3 veckor och som redan sagt att hon ville byta avdelning. Teamet i sig kom inte överens men det verkade ingen i ledningen bry sig om. Självklart slutade allt med att denna tredje person också hoppade av teamet och ni kan kanske förstå vad som händer nu. Jo! Jag meddelade, denna gång skriftligen, att jag var MYCKET intresserad men se, nix. Jag fick nu veta att anledningen till att jag inte fick gå med i BOSA berodde på att jag var, Citat ”För tight med de två andra medlemmarna i BOSA teamet”
I samma veva hade en ny personal börjat jobba hos oss, ja faktiskt i två hela veckor. Och uppdraget gick nu till henne och nu hände en massa saker. Som av en slump infördes förslag som vi diskuterat länge att de skulle införas. Själv sket jag i hela BOSA nu för samtidigt hade jag på andra vägar fått veta att anledningen till att jag inte fick jobba i teamet var för att jag hade så låg tjänst vilket blir lite småkul när man ser till att personen som fick det uppdrag jag ville ha endast arbetar 7 timmar mer än mig i veckan.
Samtidigt fungerade inte systemet alls med hur BOSA skulle genomföras i gruppen. Ingen förutom teamet brydde sig och vår enhetschef som skulle vara coach åt teamet och åt personalstyrkan lös med sin frånvaro. Detta gjorde ju samtidigt att teamet i sig hade ett helsike att förankra det hela utåt. Det enda man fick lära sig egentligen var att ingen fick vara negativ. Man skulle vara så positiv så man kräktes och gud nåde den som kritiserade något.
I samma veta som allt detta hände valde jag att hoppa av ansvaret som schemaansvarig. Jag hade blivit det hösten 2007 men även där blev jag helt och hållet utmanövrerad av min enhetschef. Vi var två som var schemaansvariga och mer än en gång blev enbart den andra kallad på möten om scheman. Kom chefen upp och diskuterade anställningar eller liknande var det bara en av oss hon talade med. Jag försökte ta upp detta på ett möte en gång. Istället för att då säga som det är ljuger man mig rakt upp i ansiktet och säger ”men jag har kallat dig till möte men dom kom inte”. Tittar man i vår dagbok kan man istället läsa ”*den andre schemaansvarigas namn* time care möte med *chefen*. Så jag fick helt enkelt nog och hoppade av. Inte ett ljud sade chefen när jag meddelade det. Istället tog det 8 millisekunder innan den nya personal som även hamnade i BOSA gruppen också fick uppdraget som Time Care ansvarig. Så chefen fick som hon ville och jag var borta även där ifrån.
Nu ska det tilläggas. Så här har det alltid varit hos oss. Ingen chef i världen visar sin kärlek så till visa utvalda som min gör. Det har alltid funnits favoriter och dom får göra allt. De får göra allt det där extra som gör att man som personal utvecklar sig och känner att man kommer någonstans. Det intressanta med det hela är att ingen verkar tänka tanken, varför har 80% av personalen slutat här. För det är exakt så det är. Av 12 huvuden är vi 3 som jobbat längre än 1 ½ år. Gissa om det varit rörigt med all omsättning av personal, och gissa vilka det går ut över. Ja exakt, de boende.
Nåväl, denna BOSA tragiska historia kunde ju ha slutat här men i början på november kom avdelningen under oss upp och frågade om jag kunde hjälpa dom med deras poster, LOL!
De var nu också med i BOSA men hade inte riktigt fått den hjälp de behövde. Dum som man är sade man ja och det slutade med att jag gjorde hela postern åt dom, från början till slut. I samma veva frågade också avdelningen om jag kunde hjälpa dom med time care.
Ungefär 20 timmar har jag lagt ner på BOSA och Time Care, på en annan avdelning än den jag arbetar på. Jag hade egentligen ingen lust men gjorde det för de som arbetar där. De var nöjda och tacksamma vilket ju är kul, men samtidigt blir man behandlad som en jävla nolla där man själv arbetar. Kanske skulle man helt enkelt skitit i det och bara sagt Nej, men jag vill inte vara sådan men kanske är den sådan man ska vara.
Nu är BOSA ”slut” fast tanken är ju att genombrottsmetoden ska leva vidare, men det har jag inga direkta förhoppningar om att den kommer att göra. De som arbetat i teamet har gjort ett bra jobb, och postern blev skitsnygg. Jag och Henke var och såg på avslutningsfestivalen och alla gjorde ett bra jobb. Det som är roligt är bara att detta var ytterligare ett sätt för min chef att skapa sina favoriter. Jag hyser inget agg mot vare sig teamet eller hon som kom in och fick allt ansvar. Självklart tar hon för sig som man ska göra, men det är samtidigt synd för min chef skickar verkligt konstiga signaler. Det hon säger med sitt handlande är att det minst viktiga med vårt jobb är att ta hand om gamla, det kan alla göra. Resten däremot är avsett för eliten. Mitt svar på det hela har blivit att jag skiter blankt i alla deras projekt och idéer. Jag har för dåligt betalt för att känna mig nedtrampad av en verksamhetsansvarig som uppenbart inte på något sätt är intresserad av sin personals färdigheter eller kunskaper. Det enda budskap hon sänder ut är ”Om du vill utvecklas, stanna inte kvar här”

Nu börjar valet!

Aftonbladet, DN, SVD, GP och ungefär all annan media berättar nu att oppositionen meddelar att man ska bilda koalitionsregering. Äntligen rör det på sig säger jag!
Jag har mer än en gång den senaste tiden funderat på vad Socialdemokraterna håller på med. Sahlin har misslyckats totalt de senaste veckorna. Med en kris som växt till enorma proportioner samtidigt som vi har en regering vars politik nu drabbar de som blivit varslade och arbetslösa borde saken varit så enkel för oppositionen. Istället lyckades man med konsttycket att få minskat stöd, vilket självklart delvis beror på det flummeri som omgärdat debatten om samarbete över partigränserna hos S, MP och V.
Jag ger inte mycket för Alliansen men om det är något jag beundrar denna skara partier för så är det just hur man i nästan allt klarat av att visa en stark hållning utåt. Man har lyckats få till en enad front och alla av alliansen partier har verkar på det klara med att just samarbetet måste hålla. Detta har varit en styrka, men kan också i den långa loppet bli en svaghet. För vad är det man röstar på när man röstar på Alliansen? Är det någon idé att vara miljövänlig centerpartist när ledaren för partiet snart kommer erbjuda sig ha ett kärnkraftverk på sin bakgård om Alliansen så kräver? Är det någon idé att vara kristdemokrat när man har Folkpartiet som samarbetspartner och som står för en ganska annorlunda syn på familjeliv och ”traditioner”? Jag vågar sätta en krona att det i valet 2010 kommer bli en stor förflyttning mellan Alliansens medlemmar, och frågan är ju nu hur många av dom Oppositionen kommer kunna knycka.
Debatten den närmaste tiden kommer självklart nu handla om hur olika S, MP och V är. Det kommer också dyka upp partimedlemmar som inte alls vill samarbeta med ditten och datten. Jag hoppas nu att ledarna för Oppositionen står redo för det. För för måste de lära sig att visa en enad front. Samtidigt hoppas jag att de också lärt sig att de ska visa upp sina olika synsätt och ideologier. De ÄR olika och SKA vara olika, men kan samarbeta i alla fall. Detta kan vara en styrka och folk som ska rösta på dom ska veta att även om de samarbetar kommer deras politiska åsikt att visas.
Valet 2010 har startat. Må bäste allians vinna, och låt oss be för att den alliansen ligger mer till vänster än eländet vi har nu
[tags]Valet 2010, Politik, inrikespolitik, Alliansen, val, Socialdemokraterna, Vänsterpartier, Miljöpartiet[/tags]
Länkad till Intressant.se

Ingen Julkalender idag…

DN berättar att det var strul hos SVT idag och folk blev arga och ringde.
Själv undrar jag mest vilka som egentligen ringer till SVT. Vad är det för sorts människor och tror dom verkligen att de kan komma att förändra saker och ting. Jag menar, det är ju inte så att SVT’s tekniker och sändningsledare sitter i fikarummet, och så ringer telefonen och någon berättar att ”Något är fel”. Ändå är det på något sätt ganska gulligt att folk bryr sig.
Heja Sverige!
Bloggkartan

Recension: Park Aveny, Göteborgs Stadsteater


Det är Bokmässa i ett regntungt Göteborg och förlagsbranschens kändisar flockas i baren på Park. Ell är framgångsrik förläggare, gift med Martin, producent av lättsam teveunderhållning. Efter tre år har framgång bytts mot nederlag, Dry Martini mot billigt rödvin och förtroliga konversationer mot allmänt skvaller.
Jag har sett något magiskt! Jag har sett en av de bästa pjäser som satts upp på Göteborgs Stadsteater, och jag har sett skådespeleri i världsklass!
Ja det kommer kanske inte som en chock nu att jag föll pladask för Park Aveny. Redan när jag lämnade salongen var jag fylld med känslor och intryck som väldigt få pjäser lämnat efter sig hos mig innan och nu, en vecka efteråt sitter den där hos mig, som en känsla av att få ha tagit del av något mycket speciellt och mycket omskakande.
Park Aveny är en pjäs om människor, utspelad i vår egen tid och i vår egen stad. Det är också en pjäs om möten, och om hemligheter och, det är också en mycket rolig pjäs, främst tack vare en helt underbar Allan Svensson. Han är helt fenomenal som den ganska odrägliga producenten. Varenda replik, varenda rad sitter perfekt och han får dig att le, skratta men han får dig också att gråta. För bakom den kaxiga producenten finns en trasslig människa.
Man ska inte förringa övriga skådespelares insatser. Eric Ericsson som författaren är mycket bra, och han gör sin roll perfekt men alla får stå tillbaka för Svenssons och Carina M Johanssons insatser. För om akt 1 är Svenssons akt är akt 2 Carinas. Som förläggaren som förlorar allt och som dessutom inser att alla i hennes närhet svikit henne sätter Carina ny gräns för hur en skådespelare ska framställa sin roll. Jag tror aldrig att jag varit på stadsteatern och så totalt blivit hänryckt av en skådespelare som jag blir av Carina i Park Aveny. Hennes sätt att visa sin ångest, sin sorg, sin besvikelse och sitt raseri får mig att mer än en gång fälla mer än en tår. Det är så fantastiskt stark och så oerhört påfrestande. Ja det är världsklass av stora mått

Något annat som ska nämnas om Park Aveny är den fantastiska scenografin. Här har man till fullo utnyttjat vridscenen och hela föreställningen utspelas på på och runt en jättelik cylinder som snurrar runt och för handlingen framåt. Genom denna kan också olika scener utspelas samtidigt och allt är mycket skickligt ihopsatt. Allt är också gjort i trä vilket leder till att handlingen i sig själv får 100% uppmärksamhet vilket jag tacksamt tar emot.

Ja Park Aveny är en fantastisk pjäs som jag hoppas kommer få leva vidare i någon form. Det är en pjäs som berör, som får dig att både skratta och gråta i samma mening och det är en pjäs som kommer påverka dig länge efter att du lämnat teatern. De olika människornas öde sätter djupa spår i dig och du kommer vara tacksam för att du fick ta del av det. Jag vet att jag är det. Redan när pjäsen var över insåg jag att jag sett en nyskriven dramatisk pjäs som förändrat mig. Så jag tog upp min mobil, satte på den och tog ett snabbt kort ner mot scenen för att få ta just ett litet kort som avsked…

Så om det inte framkommit redan. Mitt omdöme om Park Aveny är helt enkelt, SE DEN!

[tags] Teater, drama, Göteborgs Stadsteater, kultur [/tags]

Länkad till intressant.se

Kraft

Kom till jobbet igår, satt och lyssnade på snacket. Märkte hur ens chef gång på gång ignorerade det kan kan, och hur hon som vanligt sköt över allt ansvar på en person i personalgruppen.
Insåg att det räcker nu….
Idag har jag skickat 12 ansökningar till nya jobb, igår skickade jag 10 andra.
Jag ska därifrån. Jag SKA därifrån
6 år av förnedring räcker.

Ford säljer Volvo?

Nu säger man att Ford kommer sälja Volvo, så snällt.
Efter all skit som Ford utsatt Volvo för, efter att man totalt brutit sönder varenda mutter i företaget säljer man det. För Volvo är det självklart bra, och för Göteborg är det viktigast att Volvo överlever för vi vill ju ha kvar vår lilla fabrik på Hisingen. Fast samtidigt borde Fords ledning kölhalas, och efter det borde man kölhala de som sålde Volvo Personvagnar från början.
Heja Volvo! Se till att klara er ur krisen, och kom igen och börja bygga bilar folket vill ha. Ni har gjort det förr, och kan göra det igen