Ledig dag = Stressdag

Dagbok 12 december 2008
Idag har man varit ledig hela dagen. Har knappt lämnat datorn förutom för lite jobbsökande och ännu mer jobbsökande. Man märker att vi har ekonomisk kris nu. Företagen börjar bli mer dryga än någonsin för de vet att de nu kan välja mer än de kunde för 1 år sedan. Jag har så svårt att slicka arslet på företagare, och särskilt när man pratar med någon som knappt fått könshår än, och som tror att han inom 5 år kommer vara chef för hela världen. Fast det är väl priset man får betala när man vill ha nytt jobb.
Vidare har jag suttit framför datorn och redigerat text, en jävla massa text. Det är så enormt tråkigt och tar sån jäkla tid. Man tror man snart är klar och då inser man att man inte ens kommit 20%, men det ska väl bli klart så småningom hoppas jag. Frågan är väl mer om det kommer lyckas, men det kan ju bara tiden utvisa.
Hela dagen idag har jag haft den där oron i kroppen, den oro jag alltid har när jag inte jobbar. Man undrar om något hänt, om någon kommer säger nåt när man kommer och framförallt hur man kommer bli bemött. Jag hoppas mitt möte kommer bli av snart. Jag funderar faktiskt på att skriva ner vad jag känner och sedan läsa upp det på mötet. Då missar man inget och man får kanske en chans att förklara ”Så här ser och känner jag det” Fast det är väl bara jag som är negativ.
Det som ändå slår mig just nu är att de som verkar surast, och så har det varit länge, är samtidigt de som faktiskt har förtroende från chefen. Jag fattar ingenting…
Däremot har jag läst medarbetarenkäten för i år. Folket i den stadsdel jag jobbar i är mest missnöjda i hela kommunen. Det är synd att det ska vara så, men så är det i alla fall. Egentligen är det väldigt synd på flera plan, min chef är faktiskt en jäkla trevlig människa och har också ställt upp flertal gånger när kroppen sagt sitt. Om det ska jag inte säga något. Jag tillhör dem som anser att det är viktigt att försöka se saker från alla perspektiv, något ett flertal inom kommunen borde lära sig men ändå är det just bristen på förtroende som fått mig att hamna där jag är. Jag vill utvecklas, och jag vägrar tro att äldrevården med alla dess olika arbetssätt, saker att göra etc inte har utrymme för att låta sin personal utvecklas.
Ändå undrar man, hur ska det bli i morgon. Alltid är det nåt som kommer hända, det är jag säker på. Fast jag har bestämt mig, tills mötet ska jag vara tyst, artig och ännu mera tyst. Uppenbart anser ju en del att jag är pesten själv, och istället för att då hela tiden fundera på ”Vad gjorde jag nu”, så är det bättre att jag håller käften och drar mig undan.
Gud, kan man inte få jobba hemifrån istället. Hade varit jävligt skönt just nu
Nu ska jag försöka sova lite och samtidigt försöka få plats i sängen. Zuzzi har lagt sig tvärsöver och hon brukar bli skitsur när man väcker henne. I morgon är tanken att jag ska gå ut efter jobbet, men fick en inbjudan från en  annan person idag. Tror jag kan få mer ut av det…. 😛
Puss och Godnatt!

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *