Kunde Norén, så kan jag

Dagbok 10 december 2004

Har precis läst klart Noréns dagbok, efter många stunder av tveksamhet om det är någon idé att ens läsa den. Resultatet av läsningen av denna tegelsten blev att jag aldrig kommer se en Norén pjäs framöver. ”Full of himself”, är ett uttryck som passar in väldigt bra.
Vad är det egenligen mer kulturnissar och ångest? Måste de ha det hela tiden? Det blir inget annat än barnsligt, och barnslig är kanske det som bäst passar in om man ska recensera boken. Allt som andra gillar, ja det gillar inte han.
Nåväl, kanske borde jag släppa walentine.com som dagbok? Särskilt åren runt 2004-2005 när allt var upp och ner och jag fick bråka lite med Kalin.
Annars går livet sin stilla gång. Jag söker jobb just nu, alla jobb som finns faktiskt. Igår sökte jag 3 jobb som läkare 🙂 Allt som finns lämnar jag in ansökningar på. Även, så klart, de seriösa jobben som man faktiskt har en chans att få. Jag ska ifrån stället jag jobbar på nu. Det finns ingenting där som vare sig tillför något i mitt liv, eller som får mig att utvecklas. Medarbetarenkäten för 2008 har kommit ut, eller svaren på den rättare sagt och den talar sitt ganska tydliga språk. Överlag ligger Göteborgs Stad Lundby under genomsnittet när det gäller trivsel bland personalen och på mitt ställe är det rent kolsvarta siffror. Omdömet för ledningen ligger på 4 av 10! och på min avdelning 3.1. Detta är inte bara dåliga siffror, det är skitdåliga. Det som är intressant med enkäten är att uppfattningen om lönen alltid legat dåligt, nu är det resten av omdömet om arbetsgivaren som sjunker som en sten. Jag hade önskat att man tog i det i diskussionen när man pratade om vård och omsorg men men, jag vet ändå att ingenting kommer förändras. Ingenting kommer bli bättre. Kommunen borde förbjudas att ha anställda. Inför näringsförbud på dom, det hade varit det bästa av allt.
Jag skulle ju ljuga om jag sade att min vantrivsel på jobbet inte påverkar mig. Ingen mår bra av att inte trivas på sitt arbete. Fast jag försöker klara av det genom att helt enkelt koppla bort alla känslor som finns. Igår märkte jag att jag redan hamnat utanför. Folk som tidigare var ”ens arbetskamrater” ignorerar en nu eller svarar kort och mesigt men det bjuder jag på. Samma personer tillhör den lilla exklusiva skara människor som får utvecklas på sitt jobb. De får göra det där som får dom att känna att de utvecklas som människor. Den skaran har alltid varit väldigt liten hos oss, och resten har redan slutat.
Problemet med att arbeta i Göteborgs Kommun är att kommunen är ungefär lika demokratisk som IG Farben var runt 1941. Fast istället får våld så använder sig kommunen av frysa ut eller ”låtsas som ingenting har hänt”. Du har ingenstans att vända dig och du har egentligen ingenstans att vädra dina åsikter om. På en normal arbetsplats hade ju ledningen börjat fundera på vad som är fel om runt 80% av personalen slutar. Kanske hade ledningen bjudit in de som var kvar och försökt ta reda på varför alla försvinner. Ja kanske hade till och med de få som stannade kvar setts som en tillgång. Så funkar det inte hos oss. Istället hör vi saker som ”Ja men det är ju bara ni kvar”
Men en sak är klar, allt jag sett har jag skrivit ner. Jag har mer än en dagbok, och en dag, när jag är därifrån ska jag berätta om äldrevården på mitt eget sätt…
Nåja, för att gå vidare…
Min hälsa är väl som vanligt upp och ner. Jag har något i min arm igen som gör att skiten värker hela tiden. Det känns som någon jävla knöl men jag har inte orkat gå till doktorn igen. Min rygg gör sig påmind emellanåt, senast igår när jag fick ett krampanfall i ryggen på jobbet. Första gången det hände och det var väl, kan vi säga, annorlunda. Ändå kommer anfallen med värk mer sällan nu så det går väl åt rätt håll kan jag tänka mig. Nu väntar jag med spänning på att få skit för detta krampanfall också, för det kommer komma tro mig.
Vet ni vad, jag tror jag ska börja skriva om skiten jag arbetar på redan nu. Alliansen har väl inte avskaffat yttrandefriheten helt än, eller går kritik mot kommunen under FRA?

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *