Recension: Park Aveny, Göteborgs Stadsteater


Det är Bokmässa i ett regntungt Göteborg och förlagsbranschens kändisar flockas i baren på Park. Ell är framgångsrik förläggare, gift med Martin, producent av lättsam teveunderhållning. Efter tre år har framgång bytts mot nederlag, Dry Martini mot billigt rödvin och förtroliga konversationer mot allmänt skvaller.
Jag har sett något magiskt! Jag har sett en av de bästa pjäser som satts upp på Göteborgs Stadsteater, och jag har sett skådespeleri i världsklass!
Ja det kommer kanske inte som en chock nu att jag föll pladask för Park Aveny. Redan när jag lämnade salongen var jag fylld med känslor och intryck som väldigt få pjäser lämnat efter sig hos mig innan och nu, en vecka efteråt sitter den där hos mig, som en känsla av att få ha tagit del av något mycket speciellt och mycket omskakande.
Park Aveny är en pjäs om människor, utspelad i vår egen tid och i vår egen stad. Det är också en pjäs om möten, och om hemligheter och, det är också en mycket rolig pjäs, främst tack vare en helt underbar Allan Svensson. Han är helt fenomenal som den ganska odrägliga producenten. Varenda replik, varenda rad sitter perfekt och han får dig att le, skratta men han får dig också att gråta. För bakom den kaxiga producenten finns en trasslig människa.
Man ska inte förringa övriga skådespelares insatser. Eric Ericsson som författaren är mycket bra, och han gör sin roll perfekt men alla får stå tillbaka för Svenssons och Carina M Johanssons insatser. För om akt 1 är Svenssons akt är akt 2 Carinas. Som förläggaren som förlorar allt och som dessutom inser att alla i hennes närhet svikit henne sätter Carina ny gräns för hur en skådespelare ska framställa sin roll. Jag tror aldrig att jag varit på stadsteatern och så totalt blivit hänryckt av en skådespelare som jag blir av Carina i Park Aveny. Hennes sätt att visa sin ångest, sin sorg, sin besvikelse och sitt raseri får mig att mer än en gång fälla mer än en tår. Det är så fantastiskt stark och så oerhört påfrestande. Ja det är världsklass av stora mått

Något annat som ska nämnas om Park Aveny är den fantastiska scenografin. Här har man till fullo utnyttjat vridscenen och hela föreställningen utspelas på på och runt en jättelik cylinder som snurrar runt och för handlingen framåt. Genom denna kan också olika scener utspelas samtidigt och allt är mycket skickligt ihopsatt. Allt är också gjort i trä vilket leder till att handlingen i sig själv får 100% uppmärksamhet vilket jag tacksamt tar emot.

Ja Park Aveny är en fantastisk pjäs som jag hoppas kommer få leva vidare i någon form. Det är en pjäs som berör, som får dig att både skratta och gråta i samma mening och det är en pjäs som kommer påverka dig länge efter att du lämnat teatern. De olika människornas öde sätter djupa spår i dig och du kommer vara tacksam för att du fick ta del av det. Jag vet att jag är det. Redan när pjäsen var över insåg jag att jag sett en nyskriven dramatisk pjäs som förändrat mig. Så jag tog upp min mobil, satte på den och tog ett snabbt kort ner mot scenen för att få ta just ett litet kort som avsked…

Så om det inte framkommit redan. Mitt omdöme om Park Aveny är helt enkelt, SE DEN!

[tags] Teater, drama, Göteborgs Stadsteater, kultur [/tags]

Länkad till intressant.se

Bookmark the permalink.

One Response to Recension: Park Aveny, Göteborgs Stadsteater

  1. Pingback: Recension: Familjen, Göteborgs Stadsteater « Walentines Värld

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *