Alla dessa dagar…

Dagbok över det som skett

Jag vet inte om jag ska sammanfatta allt i ett inlägg eller skriva en halv bok om mitt liv det senaste 1 1/2 året. jag tror jag väljer en sammanfattning och känner jag mig själv rätt kommer jag att återkomma till delar av det framöver.
Enklast kan man sammanfatta det så här…
1. Jag blir allt svagare. Lever, njurar, rygg och hjärta krånglar allt mer.
2. Jag är inte bög, utan bi
3. Jag anser att dödstraff ska införas igen och enbart utföras på de som byggde miljonprogrammets hus
4. Facebook är en riktigt skitsida
5. Jag tror fortfarande inte på att Idol Danny är straight
Jag vågar med ganska stor sannolikhet lova att nummer 5 inte är det som jag mest kommer prata om i den här bloggen, annars kommer jag komma tillbaka en hel del till det andra.
När det gäller sjukdomar är det så tråkigt att prata om så jag hoppar direkt till nummer 2, för gissa om detta satt griller i skallen på mig.
Vi kan kalla henne för J (till skillnad från allt annat som skrivits och kommer skrivas i den här bloggen kommer hennes namn inte att avslöjas)
För ungefär exakt ett år sedan var jag på fest och J var med. Jag hade träffat henne innan och jag blev, tja, inte helt nykter. Jag blev faktiskt aspackad. Under denna fest höll jag tal till hennes ära (Ja, jag vet *suck*) och när jag vaknade till liv dagen efter hade jag ångest men också en känsla av ”Vad fan va de där?” Sedan fortsatte det så, i en allt större takt och till slut var jag kär, och med kär menar jag kär. Jag var som en femtonåring och betedde mig på ett sätt jag inte varit på någon gång i mitt liv tror jag. Det var ingen flykt eller sån skit, det var ren kärlek. Ni vet den där att bli knäsvag när man ser personen, man kan inte sluta tänka på henne/honom och man kramar sin kudde extra hårt de där nätterna. Så var det…
Sedan hände mycket under hela detta år faktiskt, och håller väl delvis på än om än i annan form just nu. J har sitt och jag har mitt men ändå. Kanske behövde jag bara få veta att jag inte va bög som jag ju trott ett tag att jag var. Inte för att jag bryr mig så värst mycket. Jag är lite för gammal för att fundera på om jag vill snaska kotte eller inte. Jag snaskar gärna, och det har jag inte tänkt sluta med, men det finns någonting annat där ute, och det var skönt att få det bekräftat.
Annars då? Tja. jag har kommit på alldeles själv att jag ”lider” av kronisk depression. Mina självmordstankar har övergått till ett stadium av total likgiltighet för döden eller livet. Jag ser ingenting i svart längre utan mest i grått och det är väl något man behöver jobba med kanske. Jag har faktiskt en hel del att jobba med om jag ska se det från den logiska sidan.
Nu är klockan halv två och jag börjar jobba om 5 timmar. Lite sömn är kanske behövlig. Innan det ska jag skicka ett SMS till J. Vi gör det ganska ofta, små söta rara uppmuntrande SMS oss emellan.
Hon e så söt!

Bookmark the permalink.

2 Responses to Alla dessa dagar…

  1. Andreas says:

    Aahhh… Walle e tillbaka och nu är han dessutom Bi, det här kan bli riktigt spännande läsning *gnuggar händerna*.

  2. Walentine says:

    haha Andreas, tack 🙂
    Ja vi får väl se hur spännande det blir 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *