Recension: Mamma Mia

Jag kan ju direkt börja med att avslöja att jag avgudar ABBA. De är utan någon som helst konkurrens det bästa som någonsin kommit från en svensk musikstudio. När det nu är sagt så förstår säkert alla att man var mer än något nyfiken på att se filmen som alla pratade om, denna sommaren 2008 års bästa Feel Good Film som den kallades.
Sophie har det inte lätt, hon ska gifta sig och hennes största dröm är att hennes pappa ska närvara vid bröllopet. Problemet är bara att hon inte vet vem som är hennes pappa, och för att göra saker ännu mer krångliga kommer hon på att det finns 3 tänkbara kandidater. Donna, Sophies mamma, låg i rejält 20 år tidigare och det enda rätta är ju självklart då att bjuda in alla 3 till bröllopet. Donna är lite riktigt lika glad över denna idé och där har du den extremt tunna historien i Mamma Mia.
Självklart blir det förväxlingar och i alla dessa förväxlingar sjungs det ABBA musik av alla involverade. Det är charmigt, lite kul men framförallt dumt
För Mamma Mia är en dum film. Handlingen är så extremt tunn, på gränsen till hjärndöd, att allt bara rinner ut som en seg smörja och man kommer på sig själv med att bara längta tills nästa sång sjungs, för det är verkligen det enda som gör denna filmen sevärd. Någon klok man sade en gång att musikaler är det bästa sättet att presentera en enkel historia på värsta krångliga sätt, och i denna film får den sanningen en helt ny innebörd.
Finns det då inte något bra med denna film? Jo, förutom musiken då, finns det en sak till, Meryl Streep. Som vanligt spelar hon perfekt och passar in perfekt in i rollen som Donna. Dessutom kan hon faktiskt sjunga, vilket är mer än vad man kan anklaga vår svenska Stellan Skarsgård för att kunna.
Visst, det är lite småkul att se James Bond sjunga SOS med Meryl Streep också men man kommer på sig själv med att fråga sig om Pierce Brosnan har vinterkräksjukan samtidigt som han sjunger, han ser nämligen ut så och låter ungefär så också.
Så Mamma Mia blir en stor besvikelse måste jag säga. Den extrema hyllning som denna film fått i media förstår jag inte alls. Jag kräver inte något direkt mjukt manus för att känna mig ”feel Good” men jag kräver då att min hjärna i alla fall får startas igång. Så jag går tillbaka till mitt Abba Gold album och ger denna film en lågt betyg.
Betyg 2/5

Bookmark the permalink.

2 Responses to Recension: Mamma Mia

  1. Mamselamsen says:

    Halleluja! Jag trodde att jag var ensam om att tycka att det är en skitfilm

  2. Emma says:

    Håller absolut med! Jag drog på munnen när abba-pianisten dök upp i bild och när två vuxna kröp på alla fyra på en taknock och sjölng i slutet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *