ATP MY ASS

Fy Fan vad jag avskyr mitt arbete. Fy fan vad jag hatar äldrevården och jag hatar deras hycklande, deras ”Nu ska jag minsann visa att jag är bra när chefen ser”, och framför allt hatar jag att de tror att chefen är en idiot som inte ser något och deras sanslösa martyrskap. Det är för fan som en ständig Hamlet på repeat.
Idag har vi haft ATP, eller arbetsplatsträff eller vad det kallas denna vecka. Jag sitter och säger ”GE MIG MER ATT GÖRA” men nej då. Klaga ska vi, gnälla över att ”Vi har för mycket att göra”. Jag säger igen, ” MEN KVÄLLEN KAN TA LITE AV ERAT ARBETE, VI HINNER DET”, men nej då.
Nej, istället ska vi ta extrapersonalen vi har för att hinna lägga dom. För på kvällen sker det ju inget. Det är ju så lugnt men om det inte blir bättre på dagen kommer folk vägra jobba förklarar dom. Jag säger då ÄNNU en gång. ”MEN VI KAN GÖRA JUST DET PÅ KVÄLLEN”. Kvällen har extrapersonal mellan 17-21. Innan 18 är det lugnt. Innan 18 skulle man hinna med massa. Efter 18 går det i ett. Vi skulle kunna göra massa för att underlätta för dagen, men nej då. ”Låt natten lägga dom då”, blir kommentaren.
Ja låt en 90 åring sitta uppe och bli lagd av en redan sönderstressad nattpersonal! Och detta på grund av att man inte vill lyssna, man bryr sig inte om att lyssna, för man är så jävla upptagen med att se hur svårt allt är så man ser inte att det faktiskt finns lösningar som INTE behöver kosta mer.
Samtal från APT MÖTET
Dom: ”Ja blir det ingen ändring orkar man snart inte jobba måndag, onsdag och fredag”
Jag: ”Men vi kan ju ta lite av det ni har, så ni får det lättare”
Dom: ”Det är så jobbigt alltså, jag orkar inte mer”
Jag: ”MEN JAG SÄGER JU, VILKET JAG SAGT I 3 ÅR SNART ATT KVÄLLEN KAN TA LITE AV ERA ARBETSUPPGIFTER. MAN KAN VÄL FÖR FAN LÄGGA OM ETT TRYCKSÅR KLOCKAN 16 LIKA VÄL SOM KLOCKAN 10”
DOM: ”Men sköterskan måste se på såret”
JAG: ”Då kan väl för fan sköterskan lägga om såret själv om hon ändå ska stå och titta på?”
DOM: ”Ja jag tycker att vi kan slopa extraturen, för kvällen har ju inget att göra”
JAG: ”Men jag säger ju för fan att vi kan ta över en del av era arbetsuppgifter, då får ni det lättare, men vi måste vara 4 för att lägga alla som sitter i rullstol nu”
Lite senare strax efter att mötet är avslutat…
DOM: Walle lugna ner dig lite.
JAG: Jag ger fan i det här nu, det här stället är för fan inte sant någonstans. Ni framställer er som eliten på dagen som lider något oerhört medan det verkar på er som att vi som jobbar kvällen sover oss igenom arbetspassen.
DOM: Men det är ju jättetungt på dagarna, vi orkar ju inte
JAG: Men jag säger ju för fan att vi kan underlätta för er. Jag sitter ju på mötet och skriker, ”Ge mig mer jobb”.
DOM: Men om du känner så på kvällen så är det ju ditt eget val. Ingen tvingar dig att jobba kväll. Vi har ju Time Care
JAG: Men ni har väl för fan också Time Care. Varför väljer inte ni då att slippa jobba de svåra dagpassen
DOM: Jag vill inte jobba kväll….
Resultat: Jag ett steg närmare en hjärtinfarkt
Jag säger ingenting om chefens agerande idag. Hennes uppgift är, förutom att lyssna på vårt kackel, att hålla i ekonomin. Att hon vill ta upp till diskussion om det går att spara, det förstår jag men resten…
FY FAN säger jag. Fy i helvetes bara jävla helvetes fan va less jag är på skiten. Fast det är jag som är negativ heter det. För det är jag förstår ni, negativ. För jag verkar inte gnälla på det sätt man ska gnälla på. Ni vet, ser ut som en ledsen hundvalp och se chefen i ögonen och säga ”Jag orkar inte mer nu”. Nej, jag tillhör ju den dumma jävla skara människor som tror att det går att lösa saker och ting ibland, men nej då. Kör över varandra och framställ dig som hjälte/martyr. Då kommer man längst, tror man.
Som den enda jävel i den där förbannade bollibompagruppen försökte jag på eget initiativ försökt få till stånd förändringar i fördelning av arbete. Vad fick jag för det? Jo en jävla massa skit. Vad konstigt att inga killar vill jobba i vår grupp. Vad konstigt att killar som arbetar i huset jobbar överallt annars, utom hos oss. För 3 år sedan lade jag fram ett helt nytt förslag om hur man ska arbeta. Då tog gruppen det med hull och hår, alla gillade det när dom röstade för det. Efter några veckor hade dom till och med läst förslaget och då kom bakslaget.
Nej, nu räcker det. Jag fnaskar fanimej hellre än jobbar kvar i den arbetsgruppen. Nu SKA jag därifrån, sen kan hela jävla huset dra åt helvete.
Samma kväll efter mötet står jag i köket och pratar med en kollega som har glädje att vara timanställd och då slipper hon vara med i de av filmen SAW inspirerade APT mötena. Jag hör då en gammal man snyfta och när jag vänder mig om sitter han och gråter. När jag går dit och frågar vad det är som hänt rinner tårarna och han svarar ”Det är så mycket minnen som kommer över mig”. Vi sitter sedan och pratar en stund och det verkar som om mannen mår lite bättre efter samtalet.
Samtidigt är det en annan äldre kvinna som är väldigt orolig för sin väninna. De har inte talat på länge och när hon nu ringer är telefonen bortkopplad. Kvinnan berättar att hennes väninna varit väldigt sjuk och hon är rädd att kvinnan….
Jag lovar att försöka göra vad jag kan för att ta reda på hur det ligger till.
Mitt i allt detta sitter en annan man och ropar på mig, han är övertygad om att han fått Gonorré, en omöjlighet kan jag försäkra er om, men han är rädd för det i alla fall. Så för femtioelfte gången denna vecka försöker jag förklara att han inte har Gonorré. 🙂
DET är sånt mitt jobb ska handla om. Det är SÅNT jag ska göra. Det är för de GAMLA jag arbetar, men det försvinner i all jävla skit, tjafs och ren bullshit.
Vet ni vad jag ska göra denna vecka? Jag ska på anställningsintervju. Jag ringde min gamla chef, hon ville ha tillbaka mig! Jag skiter i om jag förlorar en fast tjänst. Göteborgs Kommun, denna parodi på kommuner, kan dra åt helvete, liksom resten av den här sjuka jävla bonnastan kan göra.

Bookmark the permalink.

2 Responses to ATP MY ASS

  1. Ekorren says:

    Härligt o höra, ”ny” arbetsplats kan göra under för huden…

  2. Drottningen says:

    Det där kunde lika gärna ha varit på mitt jobb (ja, förutom att vi inte har några män anställda, förmodligen av precis det skäl du antyder. Vem vid sina sinnens orkar med det där kacklet och gnället)
    Jag trodde att attityden var konstig i min kommun, men det verkar vara kommunalt helt enkelt 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *