En sådan där mörk dag.

Dagbok 26 mars 2008

Det är en hel del som hänt sedan sist, och jag har flera gånger försökt skriva ner det men aldrig riktigt kommit till skott. Nu ska jag i alla fall få ner lite på ”papper”.
Jag går igenom foton dessa dagar. Foton som ska sparas, foton på familjen, foton till galleriet, foton som ska slängas och foton som väcker sorg eller glädje.
De mesta av korten väcker sorg eller saknad. Saknad efter människor som inte längre finns, saknad efter tider som aldrig kommer tillbaka och saknad efter saker man aldrig fick. Det känns tungt men ändå känns det bra. Det känns bra att det blir gjort för ibland måste man väl se tillbaka kan jag tro.
Det som slår mig är att nästan alla på korten är ute ur mitt liv, och jag saknar dom inte ens och det är just den känslan av att jag inte saknar dom som gör mig mest sorgsen.
Jag var aldrig någon, jag var aldrig något. Jag var alltid någon annans vän, någon annans viktiga person i livet. Jag var aldrig de främsta för någon.
I fredags satt jag och Malin på Henkes säng och pratade länge länge, hon sade då ”Är du medveten om Walle hur många du har omkring dig som älskar dig och som bryr sig om dig?”
Vad jag hatar och höra den meningen. Vad jag hatar att höra att jag är älskad. För de kommer också tröttna. De kommer också finna något bättre. Inte heller dom ser den jag är.
Jag hör människor runt mig prata om kärlek, om förhållanden och om förluster. Jag ser att dom ser mig, men dom ser mig inte. De ser inte vad jag känner. De ser inte hur jag mår. De ser inte att även jag har kärlek inom mig. En stark låga som ingen vill värma sig av. En låga som gärna får brinna, på någon annan. Jag ser att de tror de känner mig, men det är skalet av mig. Skalet av den starke men alla svar. Han som kan vara så rolig, han som kan svara för sig. Han som är så stark.
Jag är stark, jag är starkare än många andra. Tills att det kommer till mig själv. Då blir jag svag och förvirrad. Rädd och förtvivlad gömmer jag mig då bakom fasaden. Denna fasad börjar rasa nu, den börjar spricka i kanterna. Det känner jag mer och mer.
För 4 år sedan trodde jag att jag skulle ge upp kärleken. Den höll sig borta, tills jag kände den igen. Nu förtränger jag den och försöker låtsas att den inte finns. Ibland gör den sig påmind, ibland smärtar den mig med det svarta. För kärlek är svart för mig. Aldrig någonsin har kärlek varit ljust, och de ljusa minnen jag kunde fått ha har istället blivit svarta minnesbilder som gör ont.
Jag vill så gärna hitta någon som älskar mig för den jag är, men jag vågar inte låta någon lära känna mig. Jag vågar inte låta någon se den jag är. För rädslan att vara äcklig, att vara ful, att vara ”Du kanske borde ragga på någon som mer ser ut som dig”, skrämmer mig så.
Jag tror aldrig jag haft så dåligt självförtroende som jag har just nu. Idag var jag åt åt middag med Matilda, en underbar tjej och fantastisk vän. När jag satt vid bordet vårat kom en enorm ångest upp över hur jag såg ut. Så jag tog på mig jackan. Jag gömde kroppen under jackan. Då ”syns” jag inte. Då ”finns” jag inte. Då trivs demonerna i mig. Då trivs dom för dom har mig där de vill,gömd och rädd.
Mia, du var och är den ende som jag någonsin känt att du älskat mig. Du är den ende som såg mig och som accepterade mig.
Kanske är det så att kärleken bara kommer en gång, och min chans försvann. Jag önskar ibland Mia att jag fick dö tillsammans med dig, då kunde jag fått fortsätta leva med dig någon annanstans och älskat dig som jag alltid gjort

Bookmark the permalink.

2 Responses to En sådan där mörk dag.

  1. trollhare says:

    Vet du? Jag läser fortfarande. Och jag vet att jag inte är världens mest förtroendeingivande person, men erbjudandet kvarstår. Vill att du ska veta det, bara. Kram

  2. Ann-Marie says:

    Skönt att höra att du skriver igen vilket för många kan vara en tröst. Alltså du tröstar ju andra som läser vad du skriver men du stillar ditt behov med att prata ut genom att använda orden.
    Är nyfiken på om du gjorde något val på jobbfronten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *