Alla dessa dagar…

Dagbok 23 juni 2007

Ja vad sker i ens liv?
Det är ju ganska dåligt med uppdateringar på den här fronten. Ja, jag kan ju berätta att jag håller på med en ny design. Blir den som jag vill kommer det inte finnas tillstymmelse till regnbågar, HBT och sån skit.
Ja, jag står fortfarande fast vid vad jag skrev för några månader sen. Jag vill inte tillhöra den så kallade HBT-rörelsen. Det gör mig inte mindre homosexuell för det. Bög är jag och jag har, till skillnad från vad vissa ”kristna” puckon försökt skriva på sin sida, några planer på att ändra mig på den punkten.
Men att vara homosexuell är inte det samma som att tillhöra HBT-rörelsen. Det är inte det samma som att se Pridefestivalen som en bra ursäkt för att RFSU ska få öka kondomförsäljningen (om de ens använder sånt) och det är definitivt inte det samma som att sätta sig ner på en pall och skrika ”DET ÄR SYND OM OSS”
Jag tror fortfarande på en kamp för alla lika värde, samma rättigheter för alla etc, men HBT-rörelsen har misslyckats. Se bara på vilka vi själva har att tacka i vårt land vår hur långt vi gått. Det främsta företrädaren när det gäller att slåss för de homosexuellas sak är en idag äldre heterosexuell kvinna, som dessutom är Folkpartist. Hon har slagits, hon har fått mycket skit för det men hon har trott på det hon slagits för. Hon är en hjälte, hon denna heterosexuella. Men i HBT-världen firar man PRIDE! Genom att spöka ut sig i stringtrosor medan tusentals Stockholmare går ner för att se på, inte på de jeansklädda killarna och tjejerna, nej man vill se på ”freaksen”, det är ju dom som är homosexuella….
Jag är inte den ende som känner så här, det vet jag. Bland bloggare dräller det av vanliga härliga underbara homosexuella, bisexuella, lesbiska, transexuella och allt vad det är som känner och tycker likadant. Kanske är det dags att starta en ny HBT-rörelse. En som lite tydligare än andra försöker förklara att homosexualitet inte sitter i kuken. En rörelse som kanske inte anser att bastuklubbar är det viktiga i livet och en HBT-rörelse som dessutom vågar vara självkritisk. En rörelse som också vågar ta en rejäl fajt mot sekterna som Livets Ord etc och som inte är så fullt upptagna med att följa Melodifestivalen så de kanske inser att grupper som dom kommer öka och att det enda sättet att bryta ner dom är att öppna famnen mot de grupper inom kristendomen som inte förkastar oss. Att vara kristen är inte det samma som att avsky homosexualitet, att vara kristen och förkasta andras sätt att älska är att vara ”kristen”.
Nåväl….
Annats står mitt liv lika underbart stilla som det gjort den senaste tiden, ändå rör det på sig i en himla fart. Jag har de senaste veckorna fått ställa mig frågan om man kan bli kär i någon man inte sett. Min mamma svarade mig, ”tja 1 ½ miljard älskar ju Jesus”. Kanske har hon rätt, men i vilket fall som helst. Jag har ”träffat” någon som jag inte träffat, han bor en bit här ifrån *host* och han säger att våra själar är sammanbundna och därför har vi båda känt oss vilsna fram till att vi ”träffades” Jag lär återkomma till honom…
När det gäller kontakt med yttervärlden för övrigt är den ganska minimal. Den existerar knappt. Jag har kontakt med Mike, Erica, Emma och Teresia av mina gamla vänner, och jag pratar med Joel och Katarina av de nyare. Ungefär så är det väl just nu.
För några veckor sedan fick jag nog. Jag var då nere i den värsta svacka jag kan påminna mig om och hade då följande konversation med en ”vän”….
Jag – välkommen hem
Vännen – waza
Vännen- tackar
Jag- hur va de?
Vännen- grymmt ball
Jag- coolt
Vännen- hur är läget här hemma då?
Jag- tja ja vet inte riktigt
Jag- jag håller mig på min sida 🙂
Vännen – men hur är läget på din sida då?
Jag –skit
Sen hörde jag inte mer och har inte heller gjort det sen dess. Fast detta var ju bara den 24/5 så det är ju alldeles nyss….
Lägger man sedan till att jag i samma veva får veta att en annan av mina vänner på krogen sitter och pratar om att homosexualitet är det äckligaste som finns etc får man liksom nog. Ingen av mina andra ”vänner” orkar eller bryr sig om att ifrågasätta honom, för sånt gör man inte. I den världen ligger man med varandras flickvänner, man knarkar, super och stoppar strumpor i jeansen så man ske se mer välhängd ut och ingen ifrågasätter något. Den som gör det blir utfryst. Jag känner ganska bra att jag kan leva utan det.
För frågan jag ställde mig. Vem av dessa kan jag ringa? Vem av dessa har visat tillstymmelse till förståelse, vänskap och stöd? Vem av dessa kan jag ringa snyftande klockan 3 på natten för att World of Warcraft inte funkar eller nåt annat viktigt? De fick mig att känna mig som en utvecklingsstörd. Någon man då och då fick tvinga sig att träffa så att det dåliga samvetet skulle minska lite, och jag inser nu att jag faktiskt klarar mig jättebra utan såna ”vänner” Så visst snurrar det på.
Jag har också tagit mig i kragen och går och pratar med en kurator igen. Jag vet att jag har många demoner inom mig som behöver rensas ut. Det är jobbigt och det är svårt men jag gör det. Jag vill inte sluta mina dagar som mina före detta vänner kommer att sluta sina. Jag vill inte känna att hela mitt liv varit en enda svårt pest och pina. Jag vet att vägen dit kommer bli svår och kanske kommer jag inte lyckas hela vägen på en gång men har jag börjat i alla fall.
Dessutom har jag lärt mig hur man ska handskas med vårdcentralerna i den här sjuka jävla stan jag lever i. Min rygg har fortfarande krånglat hela våren och till slut fick jag verkligen nog. Jag gick till centralen och sade ”Ni har 2 veckor på er att se till att jag får träffa en specialist annars tar jag livet av mig”. På tisdag ska jag träffa en specialist klockan 12.
Så livet går väl, om än jävligt långsamt. Jag känner mig ensam och övergiven och det beror väl delvis på att jag är ensam och övergiven, men som Emma sade igår, ”Snart är det höst Walle, då kommer depressionerna igen, då kommer telefonen ringa och då kan du få be dom dra åt helvete”
Men jag har också kanske lärt mig, i alla fall lite, att sluta leta efter skogen bland alla träd. Jag har också insett att jag har riktiga vänner, och det är dom jag bryr mig om, månar om och älskar.
Kram på er
/Walentine

Bookmark the permalink.

10 Responses to Alla dessa dagar…

  1. Hbt-rörelsen är väl som kyrkan. Det finns allt möjligt. Ibland blir man trött på den. Väldigt trött.
    Kram kram

  2. Joakim says:

    Skönt att höra från dig Walle! Jag tänker på dig ofta, och jag är jätteledsen för att du mår som du mår. Att gå till en kurator är nog en jättebra grejj kan jag tänka mig. Skönt att få ventilera ut sina tankar… Jaja, längtar tills du loggar in på msn igen så man får tjata lite med dig.
    Kram, Joakim

  3. Ina says:

    Håhåjaja… förstår bara inte riktigt varför du envisas med att ha dessa ”vänner” som nån slags referens. Det finns faktiskt ganska många människor i detta avlånga land vars liv INTE består av att skita i sina kompisar, störa folk på nätterna, nuppa varandras partners och ex, knarka, prata skit om homos, hänga på krogen o s v, o s v, o s v…
    Du har en underbar förmåga att både inom heterovärlden och gayvärlden välja ut de personer/företeelser som som du föraktar mest och sen larma på om dessa. Se till att umgås/kommunicera med dom där underbara som du ju faktiskt vet finns och låt dom andra hållas med sitt på sin kant. Fast det är klart… det blir inte lika spektakulära blogg-inlägg om vanliga, trevliga, mysiga ”Svensson-människor”… 😛
    Och att be folk dra åt helvete är jobbigt. Det går ganska bra att hantera sånna samtal på andra sätt. Nästa gång vi hörs ska jag dra dom för dej – tror i o f s att jag gjort det förut, men kan väl göra det en gång till… 😉
    Cu – kram!

  4. Ekorren says:

    Tja! Inte sett dig på msn på ett tag, men iaf.
    Usit & Avaricuo och en vän till henne kommer att besöka mig helgen 6-8 Juli. och vi skulle uppskatta om du kom förbi!
    Kram..

  5. Rexxie says:

    Hur är det? Kan du inte ge oss ett litet livstecken?
    Kram!

  6. Rexxie says:

    Skall jag behöva boka en liten tripp till Göteborg för att få ett litet livstecken?
    🙂

  7. Ekorren says:

    Slog upp nummret på hitta, men vågade inte riktigt ringa…. 😀 men iaf, spg han på msn i går natt…så han verkar finnas där…

  8. Walle, har du gått samma (digitala) öde till mötes som älskade Börje eller?

  9. laila says:

    Väntar på kommentarer från dej!!
    Du kan ju inte bara ”försvinna”. Vi väntar på spänning efter nästa inlägg,
    Laila

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *