Månskenssonaten

Torsdagar är det gudstjänst på jobbet, men idag kom det ingen präst. Däremot kom kantorn och spelade lite för oss. Lika vackert som alltid var det.
När en stund gått står jag i köket och donar när jag hör de välkända tonerna från Månskenssonaten. Jag älskar den, kanske är den det vackraste som gjorts.
När jag går in i dagrummet sitter nästan alla boende och man ser ut de njuter, längst bort sittter en kvinna lite för sig själv. Tårarna rinner nerför hennes kinder. Igår hade jag och hon ett samtal om döden, om sorg och om väntan. När jag ser henne nu förstår jag var hennes tankar är. Till slut tittar hon upp på mig och våra blickar möts. Musiken spelar omkring oss och vi bara ser på varandra. Till slut försöker hon le, då kommer tårarna på mig. Jag nickar åt henne och går ut i köket igen.
Ett ögonblick så starkt så det sitter i än, ett ögonblick med den vackraste musik utan ord där ändå allt sades.

Bookmark the permalink.

One Response to Månskenssonaten

  1. trollhare says:

    Vilken slump att du skriver det just nu. Jag sitter och längtar ihjäl mig efter min syster. Hon brukar spela Månskensonaten på piano och jag älskar den…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *