I natt grät jag…

Jag har de senaste månaderna lärt känna en ung kille över nätet. Innan någon för några tankar om vad det är för relation så kan jag ju meddela att det inte är en sådan relation som ni kanske får för er. Killen är 17-18 år, bor i det stora landet i väst och har tankar om det där med sin läggning och allt sånt.
Nu är ju detta inget direkt ovanligt men i hans fall är det lite större problem. Han bor nämligen med sin familj på en militärbas då pappan är anställd av det stora landet i västs arme.
Killen har ett helvete, ett rent helvete. Han hoppade av skolan för att han blev mobbad då det kom ut till fel personer att han var bisexuell. I rädsla för att hans pappa skulle få veta något slutade han själv innan det skulle komma fram varför han blev mobbad. Han har flyttat omkring ständigt och saknar riktiga vänner etc etc etc
Killen är kär i mig säger han, och det är klart han är. Jag som har svaret på alla frågor han ställer, som ger trygghet och en form av ömhet han inte kan få någon annanstans blir ju självklart jättebäst! Jag försöker lyssna, ge råd, och stöd och bara finnas där på det sätt man kan över nätet. Jag har sagt till honom att han är kär i en illusion och jag tror han förstår.
Han har kommit att beröra mig något oerhört. Jag tycker så fruktansvärt synd om honom, och jag vill så gärna hjälpa honom.
Häromdagen berättade han att han ska flytta igen. Hans pappa har fått en utlandstjänst ett år och resten av familjen ska flytta till ett annat ställe. På många sätt är det nog bra. Dit han flyttar finns fler i hans familj och även en kusin som vet om hans läggning och som stöttar honom. Ändå är det jobbigt så klart. De vänner han ändå har nu kommer han förlora.
Jag frågade honom igår:
”Men kommer du inte förlora dina vänner nu då”
”Jo”, sade han först och sedan blev det tyst ett tag och sen kom det, ”Men jag har ju dig Wal”
Jag vet inte varför men jag började gråta då. Tårarna fullständigt sprutade ur mig. Jag tycker så synd om honom så det skär i mig samtidigt som jag blir så arg och förtvivlad när jag tänker på att det finns föräldrar som inte låter sina barn få vara det dom e födda till. Jag vet inte ens om jag kan hjälpa denna kille, och kanske är jag en idiot som försöker.
Folk säger till mig att jag inte kan rädda världen, men om jag inte försöker…
Kan jag leva då?
Jag vill inte leva i en värld där människor inte får vara som dom är. Jag vill inte leva i en värld där unga kvinnor stenas till döds för att de blir kära i ”fel” personer. Jag orkar inte se människor tryckas ner på grund av sitt sätt att älska.
Är det fel att vilja förändra det så vill jag leva fel. Är det fel att försöka hjälpa en kille som skriker efter någon som lyssnar så väljer jag att göra det misstaget.
Jag har de senaste 3 åren förlorat mer eller mindre alla mina vänner. Jag har de senaste 3 åren förlorat kunskapen om hur det känns att vara älskad. Jag vet idag att jag aldrig mer kommer känna närheten eller tryggheten i att bli omhållen, kramad eller att någon tänker på mig. Det enda jag har kvar är att försöka hjälpa någon annan att kanske få några ljusglimtar i sitt liv. Priset för det är kanske för högt, men som jag skrev. Jag vill inte leva i en värld där kärleken förbjuds.

Bookmark the permalink.

4 Responses to I natt grät jag…

  1. Tina says:

    Varför kommer du aldrig att bli omhållen?

  2. Kim M says:

    Gossen kommer gå en strålande framtid till mötes och du kommer bli omhållen innan året är slut.

  3. trollhare says:

    ”Jag vet idag att jag aldrig mer kommer känna närheten eller tryggheten i att bli omhållen, kramad eller att någon tänker på mig”
    Bullshit. Jag tänker på dig. Ofta. Och även om jag egentligen får ont av kramar…

  4. Jerry says:

    När skall du älska dig själv och inte alla andra? När är det din tur att tas på allvar?
    Du måste börja med dig själv, det kommer du aldrig förbi oavsett hur du försöker.
    Du vet att jag bryr mig om dig och att jag känner igen mig i mycket av de känslor du har inför dig själv, åtminstone så tror jag det i alla fall.
    Glöm inte bort dig själv!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *