Come what may

Dagbok 3 mars

Denna låten/filmen har väl alla gjort de till men jag var självklart bäst 😛
Ja Herregud vilken dag! Först köper man fisk! Sen får man ångest för att man ätit upp fiskens släkting (sushi) Sen när man kommer hem och lägger i fisken i akvariet så ringer telefonen och man får veta att Försäkringskassan består av kräk. Synd för henne att hon inte visste vem hon hade att göra med. Jag svär att hon grät när vi lade på (Nej, jag tycker inte ett piss jävla synd om henne och jag skiter i om det är hennes jobb bara. Det är mitt LIV det handlar om) Nu är jag trots allt inte så direkt orolig för det hela då jag ändå har en känsla av att detta kommer lösa sig. När samtalet var över med försäkringskassan och jag hade slutat skrika ord som började på Fi*** och sånt fult märkte jag att fisken jag släppte i akvariet strax innan var död. Då utspelas en trevlig konversation med fiskbutiken och jag fick till en mening jag är lite stolt över:
– Jag har för fan köpt sardiner i konserver som levt mer än den här
Efter efterforskningar har jag kommit på att jag tror att det är min kampfiskhane som är den skyldige. Han verkar just nu vara på G på alla sätt. I skrivande stund försöker han idka samlag med ett blad som ligger på botten.
När sedan denna ”underbara” dag blivit kväll och jag misslyckats med soppan jag skulle koka så var jag ungefär så här <-> nära ett nervöst sammanbrott. Då kom Joel och Ina ut på nätet och det var väl tur för mig. För sedan blev det en riktigt trevlig kväll där jag fick chansen att för en ny bekantskap förklara hur jag egentligen var (inte gay och de där. De misstänker jag att han visste om, utan att jag var lite mer normalt fucked up) och kan ni tänka er!, han blockade mig inte på MSN. Han ignorerade mig inte utan istället blev det ett långt telefonsamtal. Ja det varade i över 2 timmar. För er som känner mig lite, eller som läst en del så tror jag inte att jag behöver förklara hur enormt skönt det var att få vara Walentine och just få vara Walentine. Jag behöver inte vara någon annan, någon stark jävel med svar på allt, någon som försöker släta ut allt eller låtsas som att det är som det är fast det egentligen inte är det (denna mening fattar jag inte själv men blunda och låtsas att jag heter Ingmar Bergman så kommer du tycka att jag är skitdjup) Framförallt behöver jag inte ljuga om vem jag är, hur jag är och hur jag vill vara. Så kvällen gick i rasande fart faktiskt och när kvällen blivit sen natt och jag kom in till datorn igen så ringde telefon igen, och så ringde mobilen igen och på datorn blinkade 9 stycken msn, och jag hade fått mail etc
Jag satte mig då ner (efter jag svarat) och tänkte lite och funderade på om jag verkligen var så ensam som jag ibland ville ha det till. Jag är enormt glad att få ha hittat en i gbg där vi tillsammans kan uttrycka vår oro över den växande heterosexualitet som sprider sig som en cancersvulst över samhällskroppen 😉 men jag har ju vänner. Alla kanske inte bor i samma trappa men nog finns dom. Det kanske helt enkelt är så bara att jag även för många av dom måste sluta spela en Walentine som inte finns.
Nog finns vännen Walentine alltid, jag gör vad som helst för dom jag tycker om och älskar men nog behöver jag också ställa krav och jag behöver försöka förklara att jag finns men jag behöver också ladda om mina batterier. Jag behöver också få utbyte för att jag finns där jämt. För annars kommer mina batterier ta slut, och tar dom slut så tar jag slut.
Natten, som nu blivit sju på morgonen, avslutades med att jag ställde mig på vågen och fick en glad nyhet till. Idag kan jag och viktväktarprogrammet konstatera att jag gått ner 5 1/2 kilo på 2 veckor. WHOHO! Fast hoppa inte jättehögt, det är alltid ”lätt” i ”Början” men det är i vilket fall som helst en förbannat bra början 🙂
Så dagen som började i totalt kaos slutade faktiskt ganska kul. Nu ska jag någon gång i framtiden se till att mitt liv som ständigt är i kaos emellanåt kanske kan bli lite kul också.
Natti natt!
Kram!

Bookmark the permalink.

2 Responses to Come what may

  1. trollhare says:

    Nu blir jag djup igen… Jag tror att det svåraste man kan försöka sig på här i livet är vänskap. Att hålla en balans och inte bara antingen ge eller ta.
    Det är just därför jag själv har svårt för det eftersom jag vet att jag är en sån som glatt låter mig utnyttjas. Att hitta balansen är viktigt, och det låter som du är på väg dit. Skönt!

  2. Teresia says:

    Hej min älskade Walle!
    Sitter hemma o försöker plugga men började läsa lite på din blogg och när man börjat, ja då går det ju inte att sluta, den e för bra!
    Ja har fått igång mitt msn för första gången i mitt liv =)
    Vet nu inte hur jag ska få tag på alla ens vänners msn? men du har min adress till mailen så du får gärna gäga hej till mig på msn (för jag antar att det är mailadressen som man använder..?)
    PS:Var är det jag läser, varför har du inte sagt något om din film?
    pussokram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *