Jag kan inte sluta tänka på de där svanarna…

Man skrattade första dagen åt det hela men sedan började jag fundera.
Vad var det för kvinna egentligen och varför?
Att hon inte ville något illa verkar ju redan klart men frågorna blir ju inte mindre då? Hur kan man leva med 11 stora svanar i ett etta? Svanar som ju kan vara enormt aggresiva och vresiga och som dessutom kan bitas till rejält hårt!
67 år var kvinnan. Hade hon någon sjukdom? Alzheimer’s? Någon psykiskt sjukdom? Ja något måste det vara, men vad och varför?
Pratade hon med dom? Skötte hon om dom? Var hon kanske ensam? Var dessa svanar hennes enda sällskap?
Det blir så lätt att att man skrattar åt sånt där, men efter en stund blir jag nästan alltid sorgsen. För det döljer ju sig med stor sannolikhet en stor tragedi bakom sånt.
I Borås fanns när jag var liten en äldre kvinna som gick omkring med dockvagn överallt. Som barn skrattade man bakom hennes rygg och tyckte hon var lustig. Många andra retade kvinnan och mer än en gång sparkade man på hennes barnvagn. Jag blev själv vittne en gång till hur några ungdomar gick fram och slängde iväg barnvagnen och dockan som låg i flög ut. Kvinnan började skrika och 2 poliser kom och hjälpte henne. Alla visste vem hon var och hon gjorde ingen illa.
Jag vet inte hur gammal jag var när mamma berättade att kvinnan en gång i tiden blivit gravid med en man som hon inte var gift med. Hon tvingades ta bort barnet och detta knäckte henne totalt. Ju äldre hon blev desto mer gick hon sedan in i sin psykiska ohälsa och till slut blev denna docka hennes barn. Idag är kvinnan död men jag kom att tänka på henne när jag funderade på det där med kvinnan och svanarna. Kanske finns det ett lika tragiskt människoöde bakom denna händelse.
Hur mår kvinnan nu? I den värld hon lever i kanske det är ”vi” som tagit något från henne. Får hon hjälp nu? Kommer hon hitta något annat att ägna sin tid åt?
Eller blir hon ensam nu? Kommer hon sitta ensam i sin lägenhet eller vart hon kommer få ta vägen och inte ha det där sällskapet som hon haft?
Frågorna blir som sagt många och kanske e jag löjlig men jag får en tår i ögat när jag tänker på henne. Det är så tragiskt och så sorgligt och skrattet blir istället en fråga hur många mer ensamma människor det finns i vårt land vars enda intresse är en vild stor vit svan.

Bookmark the permalink.

One Response to Jag kan inte sluta tänka på de där svanarna…

  1. Gunnel Nordin says:

    Jag känner också varmt för djur, tycker som du,blir tårögd av denna kvinna.Hoppas hon får hjälp, och svanarna också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *