De e ganska tufft att heta Walentine just nu

Dagbok 16 feb 2007

Jag tror aldrig jag känt mig så här sjuk i hela mitt liv faktiskt, och ändå är jag ganska van vid den känslan. Ryggen värker och hela överkroppen är låst så jag går helt vridet lutad neråt höger. Jag kan inte hur mycket jag än vill sträcka ut kroppen och jag är totalt slut. Jag orkar knappt gå från storarummet till köket så numer står det stolar strategiskt utställda i lägenheten så jag kan sätta mig och vila. Saken är att när jag gått en stund gör det inte ont, jag blir bara så trött i kroppen. Det är svårt att förklara men det blir som att kroppen skriker, ”måste sätta mig nu, måste sätta mig nu, måste sätta mig nu”.
Dessutom är jag så sanslöst uttråkad för det finns ingenting man kan göra. Sitta ner för länge kan jag inte, gå kan jag inte och ligga kan jag inte göra (inte om jag vill komma upp igen)
Så dagarna går jävligt långsamt just nu, jääääävligt långsamt.
Tack gode Gud att jag har Henke i alla fall. Just nu får han göra ungefär allt här hemma. Jag försöker plocka undan och göra det jag kan, men att bära 2 tallrikar, 2 glas och bestick är ett projekt som tar en stund men han klagar inte och han handlar, donar och gör det som behövs samtidigt som han jobbar. När detta är över, när det nu är det, ska jag försöka göra nåt för att visa min tacksamhet.
Det är också just nu extra besvärligt för allt som skulle skett denna vecka har blivit lagt på framtiden. Jag hade en del saker med företaget att göra men det får vänta, ja allt får vänta just nu och jag är inte bra på att vänta.
Sedan finns hela tiden känslan i bakhuvudet…
Är det något annat? Sitter det något där som inte ska vara där?
Den tanken är jobbig men jag försöker se det som att, ”Nej detta är ingenting förutom ett jävla jobbigt ryggskott”
Ikväll kommer Erica förbi en stund, det ska bli kul. Hon är den enda levande varelse som jag sett förutom Henke på evigheter. Det ska bli kul, och hon lär väl bli det enda roliga jag upplever denna vecka. Nu ska jag försöka sova, men nu vet ni i alla fall om varför det är dåligt med uppdateringar här ett tag framöver.
Längtar redan till projektet att ta sig ur sängen i morron. Fast med lite skrik och gråt så brukar det fungera.
/Walle

Bookmark the permalink.

2 Responses to De e ganska tufft att heta Walentine just nu

  1. Catarina says:

    Aj! Du har fan smittat mig med ditt ryggont *snyft*

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *