Lite svart så där

Dagbok 26 januari 2007

Det har varit ganska stressiga dagar det senaste. Jag har mycket att göra hemma och samtidigt är det mycket på jobbet. Alla dessa förbannade möten man ska gå på som alltid infaller när de inte passar in gör att det ibland känns som att man har en heltid. För är det möte mellan 14-16 måste jag åka vid 13 och man kommer fan aldrig hem före halv sex beorende på tingstadstunneln och skiten runt om. Det roliga är ju att man inte ens behöver åka genom tunneln, jag behöver inte ens lämna Hisingen, men det är fullt överallt numer. Kaos är ett ord som passar in ganska bra.
Förutom jobb håller jag på med bokföring och planering och ihopsättning av sidor. Jag har försökt rädda de som räddas kan av geogemichael.se men de är bara att inse att för mycket försvann för att det ska funka. Jag måste göra om den från början igen och det hinner jag inte just nu. Så om någon vill köpa domänen georgemichael.se så hör av er vetja! 🙂
Idag tittade jag och Henke på film efter att Henke jobbat och sedan satte jag mig vid datorn och skrev. Ungefär då drabbades jag också av någon form av sorglig känsla som slog emot en. Riktigt vad den handlade om och varför den dök upp vet jag inte, men jag blev med ens så sorgen.
Jag började fundera på mitt liv. Min barndom, tonår, Mia, jobb, sjukdomar, mera sjukdomar och ännu mera sjukdomar. Jag såg mig i spegeln och insåg för hundrade gången att jag måste göra något, men varför kan jag inte få den rätta känslan. Det som säger till mig att jag måste ta itu med detta nu.
Överallt träffat jag på personer som jag pratar med, personer som sedan frågar hur jag ser ut och då drar jag
”Du e äcklig”
Jag klarar det inte, och vägrar lämna ut kort. Det finns inte ens några kort på mig. Jag hatar kameror och jag hatar att visa folk hur jag verkligen ser ut
”Du borde kanske stöta på personer som ser mer ut som dig och inte är så snygga som jag”
Tankarna kommer emot en. Rösten som säger ”Men det spelar väl ingen roll hur du ser ut walle” och den andra rösten som säger ”Du är bög, då är det de enda som spelar roll”
Sedan börjar man fundera på vad man uppnått. Mina 10 förlorade år, kommer jag få straffas för det hela mitt liv? Kommer mitt liv vara så här? Jag vill så gärna göra något, jag vill så gärna visa världen och mig själv att det jag brinner för är det jag vill arbeta med.
35 år, men 10 år är borta
Snälla Gud, jag vill ha tillbaka mitt liv igen

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *