En sak ni inte visste om mig…

Avslöjande dagbok 8 januari 2007

Som en del vet, om ni läst inläggen innan, så har min lägenhet invaderats av en råtta. En del tycker kanske att jag reagerar lite eller väldigt mycket på denna lilla varelse så låt mig berätta en sak om mig själv. Det är något som bara de som kände mig då eller innan vet om och resten skrattar väl åt mig kan jag tro.
Jag är inte rädd för mycket. Jag är nog egentligen inte så speciellt rädd för någonting, utom en enda sak: Råttor
När jag var väldigt liten lyckades jag med konststycket att möta en aggresiv och mycket stor (i alla fall för en liten pojke) brunråtta som dessutom var skadad. Som liten dum oskyldig pojk gick jag fram till råttdjäveln och den mer eller mindre anföll mig. Jag kommer faktiskt ihåg denna händelse som om den skedde igår. Kan säga att detta var en traumatisk händelse i mitt liv. Mamma har berättat att hon hörde mig skrika och när hon kom stod jag alldeles förstelnad först och sedan började jag skrika fullständigt hysteriskt.
Jag har i hela mitt liv hatat dessa djur, självklart alldeles i onödan för de är inte direkt farliga i normala fall. När jag bodde på landet ”älskade” jag att leka utrotare av dom. Då föste man mer dom i hålor och hackade ihjäl dom. Iofs till en viss nytta då de emellanåt ställde till stor skada för kor och grisar. Jag fick också emellanåt se bevis på hur enormt aggresiva råttor kan vara och hur tuffa dom är. De må va skygga men ger dom sig den på det spelar det ingen roll, för de slåss in till döden. Kanske beror också min skräck för råttor på grund av djurets ganska sociala leverna och hur dom fungerar. Råttor är smarta djur, mycket smarta.
Råttan är det enda djur som ger mig kalla kårar. Släng spindlar på mig, ormar, grodor eller vilka djur ni vill men håll mig borta från råttor. Jag får ärligt panik av dom, och det är väl ungefär det jag har just nu.
Jag älskar alla djur och ser mig som djurvän men det går helt enkelt inte med råttor. Möss är det inga problem med. När jag bodde på landet brukade jag till och med plocka undan fällorna mamma lade fram för jag tyckte så synd om mössen, men råttor är för stora. De är bara så jävla äckliga och vidriga. Minsta ljud i i kåken och jag hoppar till. Varje gång Zuzzi jamar hoppar jag till. Jag känner mig totalt sönderstressad av detta och det här var ungefär det jag minst behövde just nu.
Jag har faktiskt försökt komma över denna råttskräck jag lider av . En kompis till mig hade 2 tamråttor och vi försökte så sakteliga vänja mig vid dom. Först var dom i buren ett flertal gånger, sedan fick en komma ut medan jag satt lååååångt därifrån.
Efter ett tag försökte jag komma närmare och närmare och det gick bra, men det var när råttan kom ner på golvet som paniken kom. Då hade jag den inte under uppsikt och då funkar det inte. Så är det nu också. I skrivande stund, just nu exakt faktiskt, hör jag den. Den springer emellan rummen i listerna och man hör hur den krafsar emot metallen. Jag försökte sätta på musik men då kommer känslan av att jag INTE hör den istället och den känslan är minst lika jobbig.
Ja, jag lider av råttfobi.
Nästan alla jag försökt tala med i natt (för att få lite stöd) om detta skrattar åt mig och tycker att det ”är väl coolt med råttor”, men för mig är det inte coolt. Det är skräck i renaste form, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen. Dumt egentigen att jag inte berättade detta för Joel eller catarina, de hade i alla fall haft lite vett på att förstå.
I skrivande stund är klockan tjugo i sju och om 1 1/2 timme öppnar Poseidon. Jag är dödstrött, fullständigt slut, men sova kan jag inte. Det har jag redan försökt. Så jag får försöka stå ut och slappna av så mycket det går. Får jag ingen hjärtinfarkt idag kommer jag nog aldrig få det. Det kryper i hela mig och när jag lade mig innan fick hjärnan min för sig att jag hade råttdjäveln i sängen.
Om någon läser detta och kan ordna en sängplats åt mig så säg till. Annars lär jag hamna i en cell med mjuka vägger snart.

Bookmark the permalink.

4 Responses to En sak ni inte visste om mig…

  1. Dana says:

    Stackars dig! Usch! för råttor! Att de finns, är en sak men hemma i lägenheten är för läskigt! Tur att du har katter som råttvakter! Dana

  2. Kim M says:

    Lille gubben… Råttor kan ju vara otäcka. Själv ogillar jag de flesta små djur. Kryp och insekter framförallt. Och fästingar. Huvaligen.

  3. Rexxie says:

    Råttor är hemska! Punkt! Slut! Ju fler som utrotas desto bättre!

  4. Walentine says:

    Tack Dana, Kim och Rexxie. Just nu är jag inte mycket till man vill jag lova.
    Sätter knappt ner fötterna på golvet 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *