Walentine.com: När samhället tar sina offer…

jonny2.jpg

Aftonbladet skrev idag om Susann och om hennes minnessida för sin son Jonny. Artikeln handlade om att på ett ”nytt” sätt få bearbeta sorgen och samtidigt kanske också få kontakt med andra i liknande situationer.
Johnny tog sitt liv i april förra året. Han hoppade från Angeredsbron och lämnade efter sig sin familj, vänner och bekanta som alla fortfarande ställer sig frågan: Varför

Jag arbetade en gång i tiden med Susann på en gruppbostad och vi hade skitskoj ihop. Jag träffade också Jonny några gånger och därför blev det en chock när jag för ett tag sedan fick veta vad som hänt. Sedan dess har jag läst Susanns blogg och många gånger kommer tårarna när jag läser den. Jag känner mig så maktlös och allt känns bara så fel. Jag vill så gärna göra något men det kan jag inte. Jonny kommer inte tillbaka mer, han är en ängel nu.

Det finns ingen mening med att en ung kille tar sitt liv. Det finns ingen rättvisa i det och det enda som finns är sorg och en form av raseri över att det som sker verkligen sker.
Varför? Varför tar unga människor sitt liv på detta sätt? Man behöver inte leta så länge för att se att det finns alldeles åt helsike för många bloggar skrivna av föräldrar och anhöriga till människor som inte orkat med sitt liv mer. Vad är det för ett samhälle vi lever i där några känner att livet är så meningslöst så man lika gärna kan dö? Vad är det för ett samhälle som kräver så många offer på detta sätt? Vad gick så vansinnigt fel?

En del säger att det är fegt att ta sitt liv. Sånt resonemang är rent skitsnack och det är att håna både den som tagit sitt liv och dom som får bära sorgen efteråt. För det krävs mod att våga, och det krävs mod att lämna men framförallt måste det ju finns en tomhet som gör att ingenting längre betyder något och vad gör vi åt denna tomhet som kräver så många offer?
Har vårt samhälle blivit så kallt och egotrippat så de som inte orkar med samhällets allt starkare krav måste gå under för att slippa lidandet? Har vår människokärlek så totalt bytts ut mot kyla och ignorans? Är verkligen ett människoliv värt så lite?

Jonny hade haft ett par tuffa år men han hade tagit sig igenom det. Som Susann berättar i tidningen idag hade han fått nytt jobb, ny lägenhet och hade också tagit körkort för lastbil. Dessutom var han nykär och alla trodde givetvis att hans liv hade ordnat upp sig, men någonstans inom honom fanns det sår kvar. Sår som ledde honom att i april 2005 hoppa rakt ut i mörkret för att slippa. Samhället visste om Jonny, men samhället tog det inte på allvar. I Sverige måste man skrika väldigt högt idag om själen är trasig, annars lyssnar ingen på dig. Det spelar ingen roll om du innan haft problem av något slag, samhället är trött och bryr sig inte. Det trötta Sverige i 2000-talets kalla värld tar sina offer, en efter en. De enda som finns är maktlösa familjer och vänner som skriker så gott de kan, men ofta till ingen nytta. Samhället är duktigt på att stänga av hörslen när det blir för jobbigt.

En ung man eller kvinna i 20 års åldern ska leva. Han eller hon ska inte dö, och absolut inte genom självmord. När sådant sker har vi alla misslyckats för det är vi som lever i det samhälle vissa inte orkar med. Därför blir jag så ledsen när jag läser och tänker på killar som Jonny. Kraven vi ställer på oss själva idag blir för stora och för starka, några klarar det men alla gör det inte. Man ska vara si och man ska se ut så. Man ska tjäna massor med pengar och man ska ha villa, Volvo och hus på landet. Samtidigt ska man se glad ut för att man finns och man ska bara spela med.
Kanske är det dags att vi försöker få tillbaka hjärta och omtanke i vår värld. Kanske är det på tiden att vi alla tillsammans sätter oss ner på en stol och funderar lite på vad vi sysslar med. Kanske kan vi då rädda andra från samma öde som Jonny. Kanske kan vi då alla få lite ro i vår själ och kanske kan dom som inte orkar få det stöd de behöver och förtjänar.
Jag vet inte, jag vet ingenting men det jag vet är att Jonnys mamma och familj förlorade sin son och bror för 1 ½ år sedan. Det jag vet är att Jonny aldrig mer kommer tillbaka. Det jag vet är att han tillsammans med andra valde döden framför livet och jag vet av hela mitt hjärta att jag sörjer honom även om jag inte kände honom.

Så slutligen några ord till Jonny

Din mamma skriver att du är en ängel idag Jonny och det är du ju. Du är en vacker ängel som ser ner på oss från din himmel och idag har du fri och ro i din själ. Även om vi inte kände varandra så önskar jag så att jag ändå hade kunnat göra något. Jag önskar så att någon kunde hjälpt dig så du aldrig gjorde det val du gjorde.
Hoppas du har det bra nu Jonny. Änglar ska ha det bra, och du är den vackraste av alla änglar

/Walle

jonny.jpg

Bilderna på Jonny kommer från Susanns sida

Andra bloggar om: Självmord, samhällsfrågor

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *