Walentine.com: När snålhet gått över till dumhet

Så var snart ett arbetspass slut, kanske ett av de sista. Inte ett ljud har ledning och annat folk sagt. Inte en enda stavelse, och så igår hände något.

Jag satt där på jobbet och så…

*lägger lägger vi in ett sådant där dimmigt scenbyte som filmer har när tittaren ska fatta att man nu minns något*

Jag har ju tidigare berättet om det totala Kaos vi haft på jobbet. Jag har tillbaka allt jag sagt, för det var inte kaos. Det var rena lugnet mot hur det är nu. Om man i Sverige delade ut pris till personalgrupper som mår dåligt så skulle våra grupp vinna den. För nu är det K A O S

Subban, jag berättat om tidigare och som gjort våran arbetsplats till något som skulle kunna funka som förlaga till Fredagen den 13 del 17, fick ju sitt möte med facket. Det fackmötet slutade med att en av de ordinarie i personalen nu är hemma och sjukskriven och hon är helt totalt knäckt. Subban själv går omkring och beklagar sig och det är så synd om henne. Seriöst har jag aldrig mött en sådan människa i hela mitt liv. Hon är verkligen elak, rent ut sagt elak.
Det som är extra komiskt är att idioten inte fattat att jag och Henke bor ihop (vi jobbar ju på samma avdelning också) så hon går omkring hela tiden och snackar skit om Henke inför mig. Jag och Henke tycker det är roligt 🙂

Dessutom har andra saker hänt som förvärrat situationen. Saker som ledingen totalt skiter i. Jag tog upp det senast idag och fick till svar “Ja vi vet, Henke har redan sagt det”, och sedan inget mer.

*tillbaka till verkligheten igen*

….slog mig tanken att jag inte ville sluta just nu. Jag ville stanna kvar och ta kampen. Någon måste ju ta den där jävla kampen. Subban ska krossas, hon ska verkligen krossas. Just nu avskyr jag tystnadsplikten för Gud va jag skulle vilja berätta. Hon är en föredöme i klubben för människor som inte ska jobba med sjuka. Samtidigt vill jag ta kampen mot ledningen och mot hela jävla kommunen. Det krävs tre års utbildning för att torka skit, men vilken jävla idiot som helst kan uppenbart få arbete inom stadsdelsförvaltningen. Här går personalgrupp efter personalgrupp under, och vad gör man? Jo man hittar på något jävla brädspel där man ska sitta och leka! (ja du läste rätt)
Ingen vill eller orkar ta i det. Ingen vill eller vågar säga emot. Alla springer omkring som några jävla nickedockor och håller med, men inombords gråter dom och det är de gamla som kommer i kläm.

När snålhet gått över till dumhet är titeln på detta inlägg. Det är också titeln man arbetar efter idag.

Ändå ska jag sluta, någon annan får ta över. Jag kan inte ta alla strider i hela världen. Fast ingen annan kommer ta striden heller. Istället kommer det bli som det brukar. Subban kommer sluta av sig själv, ledningen andas ut och personalen tvingas att glömma.
Så fungerar den verksamhet ERA skattepengar finansierar.

Nej, nu ska jag sova. Om några timmar ska jag till jobbet igen. Idag ska jag jobba med subban och tro mig när jag skriver…

Det kommer bli jobbigast för henne, för idag ska hon få jobba.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *