Walentine.com: Lite skit bara…

Kan inte sova och då skriver jag oftast, men idag orkar jag inte skriva något direkt seriöst så jag bara satte ihop lite ord som blev till en text. En jävligt dåligt text men jag bjuder på den i alla fall…

Sensommarsolen kämpade för att tränga sig ner i vattnet. Öresjö låg alldeles blank och där sjö blev till Viskan satt två killar och höll om varandra. Ingen sade något. De satt bara där och fanns. Allt var lugnt och tyst.

Erik kände hur han älskade att vara Erik just nu. Platsen där han nu befann sig ville han aldrig lämna. Personen som satt och höll om honom ville han aldrig lämna. Som han undrat hur det skulle vara, och så bra det visade sig bli.
Han vände blicken lite försiktigt och tittade på Johan lite i smyg.
”Vad vacker du är”, tänkte han säga men ångrade sig och vände ut blicken mot sjön igen.
Det var alldeles tyst omkring dom. Erik föreställde sig att hela Borås höll sig inne denna kväll bara för att han skulle få uppleva det han upplevde nu. Regnet som föll på dagen gjorde att folk planerade annat, idag fick han och Johan ha Almenäs för sig själva.
”Erik”, sade Johan plötsligt
Erik vände huvudet och såg rakt in i Johans ögon. Han såg allvarlig ut.
”Jag tror jag är kär”, sade Johan och tystnade sedan.
Erik visste inte vart han skulle ta vägen. Han vände snabbt blicken ut mot sjön igen och kände sig både livrädd och lycklig på samma gång. Johan kär i honom!
”Jag också”, viskade han fram så tyst så han blev osäker på om Johan ens hört honom.
Någon sekund senare märkte han hur Johan kom närmare och armen som höll om honom kramade om honom extra hårt. Ja, just då älskade Erik att vara Erik.

De satt bara där tysta och sade ingenting och höll om varandra. Två unga killar som upptäckt kärleken på annorlunda sätt.

Sommaren 1987 i Borås

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *