Walentine.com: Böglobbyn Avsnitt 2 – En starkt upplevelse

Jag får väl börja med att säga att jag fortfarande är bevsiken på SVT för deras, i mitt tycke, dumhet att plocka bort programmet om Åke Green. Jag hoppas verkligen att de klipper om avsnittet eller gör något annat med det, bara det visas i någon form.
Dagens avnitt var jag därför ganska orolig inför. Jag var helt enkelt rädd för att det skulle bli “för mycket gayerier” men jag hade fel, jag hade faktiskt jättemycket fel och jag får blir den förste att erkänna just det: Jag hade fel och jag behövde inte oroa mig.

Avsnitt 2 var ännu bättre än det första och inslaget om Marco gjorde mig väldigt rörd. Han var en beundransvärd kille som på mycket starkt sätt visade hur jävlig gayvärlden kan vara, och är. Han var dessutom väldigt vacker som kvinna. Så långt ifrån de typiska dragqueens man möter på gayklubbarna och som skrämmer mer än roar.
Just känslan av att inte passa in blev väldigt påtagligt i repotaget om Thomas, och scenerna från Gretas kunde lika gärna ha varit tagna på mig. Ungefär så som han förklarade sina utgångar, så känner jag numer efter en kväll i gayvärldens sköte. Denna schlagermusik som spelas HELA tiden och som ALLA måste älska, annars är man ingen “riktig” bög. Man känner sig inte hemma någonstans och det slutar med att man väljer att stanna hemma istället

Böglobbyn tog upp ett mycket viktigt ämne på ett mycket bra sätt. Det finns en föreställning om att alla bögar älskar varandra på grund av sin läggning och utsatthet men så är det verkligen inte. Snarare är det värre med utanförskapskänsla inom gayvärlden än utanför anser jag. Mobbningen, gliringarna och den enorma utseendefixeringen som finns gör att många drar sig för att gå ut och söka nya bekantskaper. Det finns ju inte så många ställen att gå till och de flesta är ungefär likadana. Det som är ganska typiskt är också att dyker det upp något annat ställe blir det till ytterligheter på andra sätt där. Varför kan det inte finnas en pub där man kan ta en öl, träffa andra homosexuella och en skiva med Kent spelas? Är det ett extra straff att man måste lyssna på “Tusen och en natt” bara för att man är gay?

Det man borde fråga sig är varför det är så här. Min teori är att det handlar om att samhället fortfarande inte tillåter homosexualitet fullt ut. Det är fortfarande annorlunda och lite farligt, och det räcker liksom inte med att bara vara bög. Identiteten måste också visas på andra sätt, och varför då inte genom att kunna sjunga med till Kikki Danielsson samtidigt som man dricker rosa drinkar och har en strumpa innanför byxan. Jag tänker på vad ett ex till mig sade en gång, “Men Walle, jag kan väl inte vara gay för jag gillar ju bilar”…

Nu är det ju på walentine.com du läser och därför måste jag också kommentera en annan sak i dagens avsnitt av Böglobbyn…

CAROLA!
Jag drack kaffe samtidigt som jag såg på reportaget om Marco och numer har jag förstört en t-shirt som är dränkt i kaffe.
Att jag inte är någon vän av Carola kommer inte som en nyhet för någon som känner mig. Jag skiter i hur bra människan kan sjunga, hennes åsikter står ändå för långt från mina för att jag ska kunna lyssna på henne. Idag gick min syn på Carola över från “Hon e ju bara så löjlig” till “VA I HELVETE SA HON?”
Carola, från och med idag är du kvinnornas syn på Åke Green i mina ögon, bara så du vet det. Fast ha en sak klar för dig:
Vi bögar, transar och allt va vi är kommer kanske brinna i helvetet, men du lär göra oss sällskap. Alltså du borde skämmas, men det är väl du för korkad för att göra…grrrrr

Jag inser allt mer när jag tänker på det att Böglobbyn fyller en viktig funktion i vårt avlånga land. Att kunna blanda allvar med “trams” är en stor konst och det lyckas dom väl med. Att vara bög är inte bara elände men det är heller inte alltid bra och ibland hjälper banne mig inte bögarna till att göra det bättre heller. Att faktiskt våga visa sidor av gayvärlden som gayvärlden själv gärna inte talar om är starkt gjort. För även vi behöver granskas. Annars blir risken stor att det kommer sluta med det som jag kallar för “Israelsyndromet”. Alltså att man får göra vad man vill, agera hur man vill och säga vad man vill och om någon klagar frågar man dom enkelt, “Jaha! Du hatar oss?”

Så inför avsnitt tre ska jag gå in med öppna ögon, öron och förväntningar. Även om det så står “I dagens avsnitt ska vi leta efter de bästa Glory Hålen i Götet så tänker jag inte gnälla” (när jag tänker efter skulle jag vilja veta var dom finns 😉 )
Jag hoppas fortfarande att reportaget om allas vår Åke kommer i någon form. Ändå känner jag mig nöjd, för SVT har lyckats bra.

Heja Böglobbyn

Ps. Var det bara jag som garvade så tårarna rann till Glenns tolkning av Jonas Gardell. För att inte tala om hejarklacken som skrek “Sverker är homosexuell” Snacka om att förstöra för alla hejarklackar i hela Sverige! Vad ska dom nu anklaga domaren för 😉 Ds.

Andra bloggar om: Homosexualitet, Böglobbyn, SVT

Intressant.se

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *